Gamla Residenset

När svenskarna med amiral Erik Ryning och den förste svenske landshövdingen Åke Hansson Ulfsparre mottog nycklarna till Wisborgs slott av den danske länsherren Rosencrantz den 1 november 1654 och besiktade slottet fick de närmast en chock. Slottet var så bristfälligt underhållet, så att Ulfsparre vägrade att bo där. Slottet hade inte underhållits ordentligt sedan 1500-talet. Taken läckte och det var omöjligt att värma upp slottet under vintern ansåg landshövdingen. Han skrev till den svenska drottningen om pengar, men fick endast pengar till att bygga ett provisoriskt nytt residens i väntan på mera pengar till slottet. Man fann en duglig tomt centralt belägen i nuvarande kvarteret Residenset 6, Strandgatan 7.

Ringmuren och medeltida byggnader
Lämningar finns av två medeltida stenhus i nuvarande byggnads källare samt ett äldre stenhus under mark intill Sjömuren. En del av de medeltida murresterna har förmodligen tillhört den kastal som fanns här till skydd av den södra infarten till den gamla hamnen. Längs över tomten i det nuvarande Residenset 6 låg också den gamla ringmuren, delen som kallas Sjömuren, i riktning sydväst – nordost.

Del av Sjömuren rivs
I samband med att Gamla Residenset uppfördes under åren 1647-1649 revs den befintliga Sjömuren för att ge plats åt en residensgård. Muren finns dock kvar under marken till en höjd av 2,5 meter. Eftersom marken faller undan åt nordväst byggdes en ny stödmur, så att en tillräckligt stor plan gård kunde erhållas. Stödmuren placerades omkring 10 meter åt nordväst, muren som idag syns utmed sydöstra sidan av Hamngatan. I muren ingår en mängd bearbetade stendetaljer, vilka sannolikt tagits från kyrkoruiner och profana stenhus som stod övergivna i staden. På tomten Residenset 5, som ligger norr om Residenset 6, fanns Sjömuren ännu kvar 1697 enligt Mathias Schilders Visbykarta från detta årtal.

Residenset uppförs
Residenset uppfördes alltså för Kronans räkning som bostad åt Gotlands förste landshövding Åke Hansson Ulfsparre. Huset byggdes helt i trä som en knuttimmerkonstruktion i två våningar och med långsidan utmed Strandgatan. Knutarna är markerade och täckta med knutlådor. Taket är ett tegeltäckt sadeltak. Huvudingången var från början mot Hamngatan, genom en dubbeltrappa och välvd port genom terrassmuren. Husets baksida var alltså ursprungligen vänd mot Strandgatan. Därifrån ledde ett portlider in på gården via en trappa upp till gårdens nivå. Porten är numera igensatt. Fasaden försågs med spritputs under en tidsperiod, men putsen har senare ersatts med stående panel som avfärgats med Falu rödfärg. Till residenset hörde ett brygghus i sten och en stallbyggnad i trä, vilka låg på nuvarande Residenset 5. Osäkert är om Ulfsparre hann flytta in i residensbyggnaden, eftersom han ersattes av Gustaf Persson Banér som ny landshövding år 1648, samma år som byggnaden var färdig för inflytting. Ulfsparre utnämndes till riksråd under juni 1648.  

Konstutsmyckning
I Residensets bottenvåning anlades kansliets lokaler och i övervåningen inreddes en liten men påkostad bostad åt landshövdingen med sal, salskammare och sovrum. Stiliga spisar i målad sandsten beställdes från Burgsvik. Karakteristiska för tiden är ”väktarfigurerna” i förstugan i form av bålda romerska krigare. I salen är spisen utformad med figurer på båda sidor som soldater, vilka bär upp överstycket med årtalet 1647 samt familjerna Ulfsparres och hans hustru Margareta Kyles vapensköldar och initialer. I representationsrummen är spisarna dekorerade med friplastiska figurer. En av spisarna finn numera i nuvarande residenset, Strandgatan 1. Samtliga rum fick dekorationsmålningar på väggar och tak. Målningarna utfördes i barock stil av, för sin tid, kände konstnären Johan Bartsch d.ä. Målningarna, som är mycket sevärda, är de äldsta kända konstverken av Bartsch. Målningarna i den forna sängkammaren är intima, där ser man lutspelerska och symboliska bilder för de fem sinnena. Men även jaktscener, fruktklasar och groteskornamentik pryder husets väggar och tak.

Byggnaden nära att bli brännved
Underhållet av Residenset sköttes undermåligt. Det blev i allt sämre skick och år 1701 intygade borgmästare och råd att ”hela residenshuset med dess tillhöriga byggnader är så odugligt, att det fast mera tjänar till brännved än reparation, och ingen kan bo däruti utan fara”. Byggnaden upphörde att vara bostad åt landshövdingen 1711 och kom senare att kallas Gamla Residenset. Landshövdingarna hade därefter ingen fast bostad utan fick bo på olika ställen i staden. År 1736 hade Börgeson köpt Liljehornska huset och byggt om det till stadens mest representativa bostadshus och det kom att fungera som landshövdingeresidens under ett par decennier framåt i tiden. Först 1822 ordnades bostadssituationen upp för landshövdingarna, när Kronan köpte nuvarande länsresidens.

Bostadshus
Gamla Residenset användes från 1711 till 1735 som landskansli, varefter Kronan sålde fastigheten till landskamrer Krabbe samma år. Enligt husklassifikationen 1785 fanns då ännu brygghuset och stallbyggnaden kvar men de revs under 1860-talet. Residensbyggnaden, som sannolikt användes som en representativ bostad, kom att innehas av många olika ägare under årens lopp. På 1860-talet genomgick huset en omfattande ombyggnad. En av ägarna under mitten av 1800-talet var A. J. Hägg, känd som ”kalk Häggen” för sin kalkbränning av Wisborgs slott. I byggnaden hade posten lokaler under en period fram till 1876. Nils Friberg hade köpt huset 1924 och när han på 1960-talet försökte sälja det, var det svårt att hitta köpare. Då uppkom tanken att riva huset och göra platsen till parkering för Visby Hotells gäster. Visby stad fann förslaget intressant och köpte 1965 Gamla Residenset för 100 000 kr. Efter genomförda inventeringar ändrades intresset för byggnaden och planerna för en parkering skrinlades. Istället genomfördes en omfattande utvändig renovering 1968 och under åren 1971–73 iordningställdes interiören med hjälp av AMS-medel. Fastigheten skänktes till Gotland Fornvänner 1970, som 1973 kunde inviga Gamla Residenset som möteslokal för kulturhistoriskt intresserade föreningar och privatpersoner. Huset blev byggnadsminnesförklarad 1994.

2000-talet
Bottenvåningen används numera som kontor för Byggnadshyttan på Gotland och övervåningen hyrs ut av Gotlands Museum för konferenser och fester.

Här kan man få uppleva en festmåltid på 1600-talsvis, där husets herre och fru tar emot i tidstypiska dräkter med portvin och frukt före barockmiddagen med sex rätter. Önskar man spelas taffelmusik och landshövdingen Ulfsparre med fru, tillfälligt återuppståndna, berättar om sitt hus.

Ägare

Från år	År	Till år	Namn	Yrke
	1649		Kronan
	1735		Patrik Krabbe	landskamrer
1735		1740	Hans Lothigius	borgmästare
		1770	Johan G Herlitz	komminister
1770		1813	Andreas Wiman, Carl Liljehöök	löjtnant och rådman, vice landskamrer, lanträntmäs
1813		1818	Abraham Fåhraeus	skeppsbyggmästare
1819		1821	Ulrik Bernhard Lezcinsky	länsbokhållare
1821		1828	Elisabeth Enwall	pastorsänka
1828		1846	G N Donner	rysk konsul
1846			J A Hägg	grosshandlare, handelsbokhållare
	1861	1872	C F Hultman	kopparslagare
1872		1892	Anna Kristina Hultman	änka
1892		1918	C F Hultman	ingengör
1918		1924	C F Hultmans sterbhus
1924		1966	Nils Friberg	hamnkapten, direktör
1966		1970	Visby stad
1970			Föreningen Gotlands Fornvänner