Residenset
(B29). Residenset, även länsresidenset, kallas den långa byggnad som ligger vid början av Strandgatan med adress Strandgatan 1. Byggnaden inrymmer bostad och representationslokaler för landshövdingen på Gotland. Delar av huset uppfördes under början 1700-talet som en privat bostad byggd med väggar av kalksten och två våningar högt. År 1821 inköpte staten byggnaden för att bli länsresidens. Dåvarande ägare var köpmannen Nils Johan Schwan, som har givit namnet Schwanska huset åt byggnaden. Byggnaden har förlängts åt både norr och söder. År 1860 inköptes en byggnad som låg norr om Residenset, Westbergska gården, som senare byggdes samman med Residenset, och blev kontor åt länsstyrelsen. I början på 1900-talet inreddes i Schwanska byggnaden sovrum på vindsplanet och 100 år senare inreddes vindsplanet till privat bostad åt landshövdingen, som tidigare hade sin bostad i bottenvåningen. Bottenvåningen är nu gästvåning, den s.k. kungavåningen. Mellanvåningen är representationsvåning för landshövdingen. Sedan år 1935 är residenset ett byggnadsminne. Länsstyrelsen flyttade ut från sina lokaler 2008, vilka sedan dess hyrs ut till annan kontorsverksamhet. Statens Fastighetsverk förvaltar byggnaden.
Residenset ligger i kvarteret Residenset 3, Strandgatan 1. Landshövdingarna (länsherrarna) bodde under åren 1361-1645, då Gotland tillhörde Danmark, på Wisborgs slott. När den första svenska landshövdingen Åke Hansson Ulfsparre kom till Gotland vägrade han att bo på slottet, eftersom det var i så dåligt skick på grund av uteblivet underhåll under slutet av de danska länsherrarnas tid på slottet. Tänkt som en tillfällig bostad åt landshövdingen uppfördes det vi nu kallar Gamla Residenset, 1648. Det kom att användas som landshövdingens bostad fram till 1711. Det tillfälliga residenset var då nerslitet och i stort behov av reparation. Landshövdingarna fick hyra sin bostad ute i staden och för detta fick de ekonomisk ersättning. Det fanns ett stort behov att lösa bostadsproblemet för de gotländska landshövdingarna.
Innehållsförteckning
Residensfrågan svårlöst
Johan Didrik Grönhagen, som blev landshövding 1728, lät utarbeta fullständiga ritningar till ett länsresidens på Gotland. Makthavarna i Stockholm gjorde dock tummen ner eftersom de fann Grönhagens projekt för extravagant. Roma kungsgård två mil utanför Visby disponerades av landshövdingarna som en löneförmån sedan 1717. Efter att landshövding Grönhagen misslyckats med residensprojektet inne i Visby vände han sina blickar mot Roma där han lät uppföra den ännu bevarade mangården efter mönster av fastlandets sätesgårdar. Roma var i närmare 100 år i praktiken landshövdingarnas permanenta residens, där de också bedrev ett betydande jordbruk. Men från Roma tog det för lång tid att ta sig till Visby, och sedan landshövdingen och militärbefälhavaren Carl Fredrik Aschling skrivit till Kungl. Maj:t 1812 och beklagat sin belägenhet insåg man till slut i Stockholm att residensfrågan måste lösas på ett vettigt sätt. Konteramiral Aschling hade närmast ett inköp av Donnerska huset i tankarna när han formulerade sina önskemål: ”… Jag får derföre underdånigst anhålla, att Eders Majt: Nådigst täcktes anordna för Landshöfdingen och MilitaireBefälhafvaren på Gottland ett Säte eller Boställshus, i likhet med hvad Landshöfdingarne i de flesta Län äga, antingen genom nybyggnad eller det som torde blifva mindre kostsamt, genom inköp och förbyggnad af någon egendom … ” Höga vederbörande tog till sig amiral Aschlings synpunkter, men valet föll i stället på köpmannen Nils Johan Schwans hus vid Strandgatan, som förvärvades 1821.
Kvarteret Residenset under medeltiden
Kvarteret Residenset sträcker sig med en långsmal form i nordsydlig riktning och begränsas i öster av Strandgatan och i väster av Hamngatan och Korsgatan. Ringmuren, också med nordsydlig sträckning, delade här tomten i mitten och muren fanns kvar ännu på kartan från 1697. Kvarteret delades under medeltiden även av en gränd i väst-östlig riktning. Den har lagts igen någon gång under 1600-talet och är inte med på en karta från 1646. Kvarteret var bebyggt under medeltiden och i dagens byggnader finns kvar medeltida grundmurar.
1700-talets bebyggelse
Kv Residenset 3 utgör kvarterets södra del. Arkeologiska undersökningar visar på kulturlager, medeltida murverk och en vattenbrunn. Enligt husklassifikationen år 1785 utgjorde tomt nummer 47 den norra delen av Residenset 3 och var bebyggd med ett två våningar högt stenhus, två trähus med tegeltak, en lada och stall, samt ett ko- och lammhus. Tomt nummer 46 motsvarade den södra delen av nuvarande fastighet, och var bebyggd med ett två våningar högt stenhus, sannolikt huvudbyggnaden i Schwanska gården, en lada, och en länga i trä med stall, kohus och vagnshus. Till båda tomterna hörde trädgårdar.
1800-talet, residenset förverkligas
Schwanska gården
Huvudbyggnaden i Schwanska gården var uppförd under 1700-talet andra hälft. Det ägdes av köpmannen Nils Johan Schwan när Kronan köpte det 1821 för att använda det som residens. Byggnaden var ett, tio ”fönsteraxlar” långt tvåvånings stenhus med ett mansardtak belagt med tegel. Schwanska huset kom att motsvara den mellersta delen av nuvarande Residenset. Det hade för tiden den karaktäristiska sexdelade planen med en sal och förstuga i mitten med två rum på vardera sidan. Det Schwanska huset uppfyllde inte riktigt kraven på ett landshövdingeresidens och därför byggdes det till vid mitten av 1830-talet. Huset förlängdes mot söder och samtidigt uppfördes ett stall mot gården och då anlades också en trädgård. Övervåningen inreddes som bostad år landshövdingen med en altan åt väster. Bostaden flyttades senare till bottenvåningen. Gotlands Lantmäterikontor flyttade 1869 från Södra Murgatan 4 till Länsresidenset. Under 1840-talet förlängdes stallbyggnaden mot söder och ett vagnslider byggdes i sydvästra hörnet av tomten.
Westbergska gården
På 1860-talet behövde länsstyrelsen större lokaler och man köpte då grannhuset åt norr, Westbergska gården, troligen uppförd under tidigt 1800-tal. Dess huvudbyggnad byggdes till åt norr med ett nytt trapphus och ny gavel och i övrigt byggdes huset om till kontor. Länsstyrelsen kunde flytta in där 1871.
1900-talet omfattande ombyggnader
Under 1900-talet gjordes ytterligare ombyggnader. Gustaf Hermansson projekterade om- och tillbyggnader av den södra delen, residenset, vilka genomfördes delvis. Under Gustaf Roos landshövdingetid 1912-27 inreddes vinden med sovrum. Under samma tidsperiod fick Residensets sin nuvarande huvudentré mot Strandgatan, mitt på det ursprungliga huset. Byggnadens norra del, Westbergska huset, byggdes om på 1930-talet, då dess sadeltak ersattes med ett brutet tak likt det på residensdelen. De båda byggnaderna byggdes senare samman till ett hus. Vagnshuset byggdes på 1930-talet om till vaktmästarbostad. Fasaderna för residenset renoverades under första hälften av 1990-talet. Residenset är statligt byggnadsminne sedan 1935. År 1974 övertog Byggnadsstyrelsen ägandet och driften av Residenset och sedan 1994 är det Statens Fastighetsverk som ansvarar för fastigheten.
Residenset, södra delen av byggnaden
Den södra delen av byggnaden innehåller alltså själva residenset. Gränsen syns väl i fasaden där södra delen av byggnaden har en putsad fasad i ljust gulbeige, medan den norra delen har en mörkare gul färg. Mycket av den nya inredningen som tillkommit vid restaureringarna i byggnaden visar exempel på gotländskt hantverk och möbelformgivning. Designen av de nya mattorna har hämtat inspiration från den gotländska naturen. Det finns en hel del fin konst på residenset av konstnärerna William Bruce, Palm, Jupiter, Lars Jonsson och Kurt Ullberger
Kungavåningen
Bottenvåningen i den södra delen av byggnaden, residensdelen, som alltså varit landshövdingen bostad, byggdes under åren 2004-2005 om till gästvåning och kom då att kallas Kungavåningen. Denna del av byggnaden har tre ingångsportar vid Strandgatan i öster. Alla har träomfattningar i klassisk stil, med pilastrar och överstycken i form av tympanonfält. Den norra porten har ett dörrblad med speglar och överljus, och utgör entré till kontorsdelen, den norra delen av residenset. De två andra är pardörrar med speglar och överljus. De övre speglarna i den mellersta porten är glasade och har fint utformade järngaller. Denna port är entrén till gästvåningen och till trapphuset som leder till de övre våningarna. Porten längst söderut används ej. I byggnadens norra del finns fortfarande nischen efter ytterligare en port kvar. Där finns numera ett fönster. Kungasviten står redo att när som helst ta emot kungliga gäster. Ett av de två sovrummen är numera döpt till prinsessan Leonores rum. Hon är ju hertiginna av Gotland. Ett annat av rummen har en för rummet specialvävd matta i vitt och ljusgult.
Representationsvåningen
Representationsvåningen finns en trappa upp i denna delen av byggnaden. Gustaf Hermansson lät inreda entréhallen med svartvitt stengolv, ekpaneler, kakelugn och en vit marmortrappa med balustrad av ek. Kvar finns marmortrappan och kakelugnen i 1700-tals stil med mönster i blåvitt med nordstjärnor och kronor. Marmortrappan leder upp till representationsvåningen, som består av sex rum. Under 2010-talet har våningen renoverats under ledning av inredningsarkitekt Carita Kull vid Fastighetsverket. Det förnämsta rummet är Stora salongen som sträcker sig över husets hela bredd och har behållit sin form från den schwanska tiden. Golvet har under den hermanssonska renoveringen belagts med ett mönstrat parkettgolv och är möblerat i gustaviansk stil. Matsalen fick sin storlek under Gustaf Roos tid, genom att två mindre rum slogs samman. Rummet kläddes då också med höga vitmålade paneler, som är borttagna och i en del av rummet har väggarna målats med koboltblå kalkfärg direkt på putsen. Till Stora salongen ansluter Lilla salongen där det finns en 1700-tals kakelugn. Väggarna är dekorerade i 1700-talsstil och möblemanget är även här gustavianskt. Innanför Lilla salongen finns ett kabinett av rokokokaraktär med ett ganska märkligt spanskt renässansskåp. Biblioteket, som i dag knappast gör skäl för namnet, skapades vid den hermanssonska ombyggnaden av ett par mindre rum och ett trapphus. I rummet finns den fina stora öppna spisen av sandsten, som från början funnits i Gamla residenset. Den beställdes av amiral Ulfsparre för att pryda landshövdingens hus och fanns kvar i Gamla residenset till 1910-talet då den skänktes till Residenset av konsul Nils Friberg. Spisen bär årtalet 1647. . Gunnar Svahnström, som var landsantikvarie på Gotland, har beskrivit spisen i en artikel i Gotländskt Arkiv 1968: ”Spisen har det för 1600-talets gotländska sandstensspisar karaktäristiska utseendet med skulpterade figurala sidoståndare, här i form av nakna putti, ett framstycke med kartusch i mitten omgiven av vapensköldar samt en krönande kartusch, som på detta exemplar bär årtalet 1647. Den vänstra vapenskölden visar ätten Ulfsparres vapen, den högra ätten Kyhles. Över den förra står initialerna AHVS [Åke Hansson Ulfsparre] och över den senare F M K [Fru Margareta Kyhle]. Spisen är efter vanligheten målad i olika färger”. Spisen har samma vapensköldar, initialer, och årtal som den spis som finns i Gamla Residenset. Det som skiljer spisarna åt är att sidoståndarna i Gamla residenset spis är utformade som romerska soldater. Rummets empiremöbel fanns faktiskt här redan på 1910-talet.
Vindsvåningen
Samtidigt som bottenvåningen åren 2004-2005 inreddes till gästvåning flyttades landshövdingens privata bostad, som tidigare legat på bottenvåningen, upp till vindsvåningen. Vindsvåningen får sitt ljus från ett flertal vindskupor. Bostaden är en fyrarummare på 115 m2 med utsikt över hamnen. Det är en av de mindre landshövdingebostäderna i landet, men med mycket charm med sina tjocka väggar och djupa fönsternischer.
Länsstyrelsen, norra delen av byggnaden
Den norra delen är avfärgad i en varmt gul kulör, som skiljer sig från residensdelen.
Kontorsbyggnaden
Den norra delen av byggnaden, ursprungligen Westbergska huset, utgjorde kontor åt länsstyrelsen från år 1871 till april 2008 då verksamheten flyttade till den f d militära stabsbyggnaden i Visborgs stadsdel. Länsstyrelsen hade också lokaler under åren 1952-2005 på andra sidan av Strandgatan i den byggnad som tidigare varit gymnasium (Hus 5) samt i Arneliuska huset (Hus 6).
Ny hyresgäst i lokalerna efter länsstyrelsen i Westbergska huset kom att bli GIP- Gotland Interactive Park, som har skrivit ett treårigt avtal med Statens Fastighetsverk. GIP flyttar sin verksamhet från de tidigare lokalerna på Hamngatan. Hyreskostnaden blir 751 000 kronor per år och då ingår även den gamla Sessionssalen. Gotland Interactive Park är en kommunalt finansierat ideellt organisation, som tillsammans med delar av näringslivet haft till uppgift att skapa tillväxt av nya företag med koppling till Högskolan på Gotlands utbildningar mot interaktiva medier. Inriktningen har senare ändrats och företaget har bytt namn till Gotland Science Park.
Lokalerna hyrs nu av Wisby Creative Center vars affärsidé är att vara en kreativ mötesplats för såväl små lokala start-ups företag som större företag. Här kan de hyra möteslokaler, kontorsplatser, utbildningslokaler, mötesrum m.m.
Övriga byggnader
En byggnad uppfördes i kalksten på 1830-talet vid Länsresidensets sydvästra långsida och förlängdes söderut på 1840-talet. Byggnaden uppfördes som brygghus och stall, men har sedan byggts om till garage och kontorslokaler. Hela byggnaden hade fram till sekelskiftet 1900 två våningar och pulpettak. Då höjdes den norra delen med en våning och fick ett plant tak. Byggnadens båda tak är plåttäckta och det södra takfallet bryts upp av ett äldre takfönster. Ovanpå takets norra del finns en altan.
Ytterligare en byggnad finns i sydvästra delen av tomten. Huset uppfördes under 1830-talet i kalksten som ett stall, men har senare byggts om till vaktmästare bostad och har senare inretts till kontorslokaler. Huset är i en våning med inredd vind och tegeltäckt sadeltak. Huset har kvar de ursprungliga halvmåneformade fönstren.
Trädgården
Till residenset hör en stor trädgård mot Korsgatan, som har sitt namn efter det medeltida stenkorset, blodskorset, i muren mot gatan. Trädgården delas i två terrasser av den gamla ringmurens läge. De båda trädgårdarna avgränsas mot Strandgatan av huvudbyggnaden och i övrigt av murar runtom. Norr om byggnaden mot Strandgatan avskiljs dock trädgården från gatan med ett staket av smide. Huvudinfarten till trädgården är från Strandgatan strax söder om residensbyggnaden.
