Rindi – Gamla Varmbadhuset

Kårhuset Rindi, tidigare varmbadhuset, ligger i södra delen av Almedalen i kvarteret Blekdammen 18, adress Tage Cervins gata 1. Högskoleutbildningen på Gotland startade 1987, dock utan att ha några egna lokaler. Redan två år senare bildades en studentförening, som kallades Rindi. Samma år 1994, som högskoleutbildningen kunde flytta i egna lokaler i den ombyggda Maltfabriken alldeles intill, kunde studentföreningen flytta in i det gamla varmbadhusets ombyggda lokaler. Antalet studerande vid Högskolan var vid starten omkring 200 och år 2019 var omkring 6600 inskrivna vid skolan, som år 2013 blev universitetet Campus Gotland tillhörande Uppsala universitet. Omkring hälften av studenterna studerar på distans och många studerar deltid. Antalet medlemmar i studentkåren ligger omkring 300, till synes är en väldigt låg andel av antalet studerande vid Campus Gotland.

Medeltida hamn

Marken där kårhuset ligger var under medeltiden en del av Visbys hamn. Hamnen var inte så djup, men båtarna var på medeltiden inte heller så djupgående. Under 1100-talet fram till början av 1400-talet pågick i hamnen stor internationell handel som gjorde visbyborgarna rika. I en halvcirkel på utsidan en bit från ringmuren och parallellt med denna låg ”Långa bryggan”, där båtarna la till. Bryggan borde ha legat ungefär mitt emellan Tage Cervins gata och ringmuren. Efter det att Gotland kom under danskt herravälde 1361 och genom det sjöröveri som påbörjades under början av 1400-talet, minskade handeln avsevärt i Visby. Genom landhöjningar blev hamnen allt grundare och den flyttades under 1400-talet till området med djupare vatten ungefär där nuvarande Slottshamnen ligger. Under ytterligare en tid därefter kunde den grunda gamla hamnen användas som fiskehamn.

1500- 1800-talet

Vattensjukt område
Under 1500 – 1700-talet låg marken under vatten i stora delar området som tidigare var Visby hamn, vilket framgår av en karta från 1750-talet.  Området där Kårhuset nu ligger kan ha blivit torrlagt något tidigare kanske under slutet av 1600-talet. På den torrlagda marken anlade stadens innevånare trädgårdar och kålgårdar. Här odlades frukt och grönsaker. Under slutet av 1700-talet började området bebyggas med skjul och enkla byggnader och även stallar. Namnet Trädgårdsgatan minner ännu om trädgårdarna från den tiden. Trädgårdsgatans sträckning framgår av en karta från 1860. Den låg på utsidan av muren ungefär där Stora bryggan fanns och sträckte sig från Fiskarporten till Lilla Strandporten och vidare där Tage Cervins gata nu finns och ytterligare bortom Donnerska husets utsida mot havet. Idag finns den forna gatan kvar endast som gångväg från Fiskarporten till Lilla Strandporten. Brännvinsbränneriet, som uppfördes under slutet av 1700-talet vid Strandgatan (nuvarande Gotlands museum), hade här i området sitt vedupplag. Stallarna med vidhängande lagerbyggnader fanns troligtvis kvar till 1900-talets början.

Stadens tidigare badhus
Visby hade tidigare flera varmbadhus, bl.a. Blockhuset nedanför nuvarande vandrarhemmet Sjumastarn, som användes av DBW:s medlemmar som varmbadhus under början av 1800-talet och det Enequistska badhuset invigt 1855, vilket också låg i detta område. Det byggdes senare om till vattenkuranstalt, men fick under början 1900-talet svårigheter att driva verksamheten. Visby stad inköpte anläggningen 1914, varefter den revs. Läs nedan om Visbys tidigare varmbadhus.

Varmbadhuset

Visby varmbadhus byggs
År 1912 beslutade Visby stadsfullmäktige att uppföra ett varmbadhus utanför Donnersporten i Almedalen.  Badhuset skulle ersätta det gamla Enequistska badhuset, som skulle rivas. Arkitekten Carl-Robert Lindström ritade varmbadhuset och till entreprenör för badhusbygget antogs J. N. Hejdenberg. När badhuset stod färdigt 1914 hade det kostat 185 000 kronor. Staden hade nu fått ett badhus, som även hade en simbassäng.

Simundervisning och träningssimning
Badhuset, med sitt centrala läge i staden, blev uppskattat av visbyborna, som nu kunde bada i ett modernt badhus. Simundervisning bland skolungdom kom igång direkt när badhuset öppnades. Nu kunde de lära sig simma även under höst-, vinter– och vårmånaderna. Motionssimmare och tävlingssimmare fick också möjlighet att träna simning, även om bassängen endast var 7,5 meter lång. Man använde slangsystem under träningen för att få motstånd, där slangen satt fast i en krok i väggen. Ungdomar som syskonen Kate och Rolf Wickman, Lars Olsson med flera började träna regelbundet i den nya bassängen.

Varmbadhusets interiör
I husets källare fanns herrarnas andraklassavdelning för badkar, ett tvätteri med elektriskt drivna tvättmaskiner en varmmangel, tre elektriska strykmaskiner samt ett torkrum. Varmmangeln och strykmaskinerna kostade 3000 kronor. På mellanvåningen fanns omklädningsrum, bastu och herrarnas förstaklassavdelning för badkar. På denna våning fanns även bassängen, som låg på den yta som i nuvarande nedre baren avgränsas av bruna stolpar och ytterväggen mot Almedalen. På övervåningen fanns damernas badkar och ett solbad (en öppen yta där man kan sola – dagens atrium) samt en bostad åt badvaktmästaren. Talrika hytter och karbadsavdelningar fanns både för första och andra klass för både damer och herrar. Det fanns också en medicinsk avdelning, där man kunde få tångbad, ljusbad, massage, gyttjebad, tallbarrsbad, Nauheimerbad med mera. Vindsutrymmet hade vattencisterner för kallt och varmt vatten.

Ångmaskinsanläggning
I pannrummet i källarvåningen fanns en ångmaskin och tillhörande eldstad med trycktank för att skapa ånga. Därför försågs byggnaden med en ganska hög skorsten för att slippa känna röken från eldstaden. Vattnet till bassängen pumpades upp från havet med hjälp av ångmaskinen. Ångmaskinen försåg även stadens brandposter med vatten vid brand och bassängen kunde användas som vattenreserv om större behov uppstod. Från pannrummet gick ledningar med kallt och varmt vatten samt ånga till de olika avdelningarna. Fram till 1925 var anläggningen igång för att förse brandposterna med vatten, då staden fick rinnande vatten via nergrävda vattenledningar och då även Visbys vattentorn stod klart.

Ombyggnad av övervåningen
På 1940-talet byggdes övervåningen om för att ge större utrymme åt badvaktmästarens bostad. Halva atriet, eller solbadet som det kallades då, byggdes in för att bli kök. Badhuset användes som varmbadhus fram till 1961 då det nybyggda Solbergabadet med 25 meters simbassäng öppnades. Tvätteriet användes fram till 1966.

L M Ericsson, screentryckeri och konst
L M Ericsson bestämde sig för att börja tillverka telekomponenter i Visby. I avvaktan på en fabrikslokal skulle iordningsställas på annan plats, gjordes stora ombyggnader av det gamla badhuset för att passa den nya hyresgästen. Bl.a. byggdes simbassängen över, så den finns alltså kvar under golvet. Under några år tillverkade sedan Ericsson elektriska komponenter i husets mellan- och övervåning. Under första halvan av 1960-talet fanns i huset också ett screentryckeri samt ett företag som tillverkade skyltar. Under slutet av 1960-talet användes delar av mellanvåningen som konstgalleri för abstrakt konst.

Textiltillverkning, cykeluthyrning
En tid efter det att L M Ericsson flyttat ut till sina nya lokaler i Bingebyområdet år 1970, etablerade sig ett textilföretag i huset, Gute Textil AB, för tillverkning av damunderkläder. Men textilföretaget var inte ensamt i huset. Det påstods att en herrklubb under delar av 70-talet då och då träffades på vindsvåningen för att dricka alkoholhaltiga drycker och leka med en stor bilbana. Under 1970-talet och under första halvan av 1980-talet användes en mindre del av huset för att sommartid hyra ut cyklar. När textilföretaget lämnade varmbadhuset år 1990 kom det att endast användas för klädförsäljning sommartid.

Kårhuset Rindi

Studentföreningen Rindi
Högskoleutbildningen startade 1987 på Gotland och behov fanns för att ge de studerande möjlighet att träffas för gemensamma aktiviteter utanför skolan. Två år senare den 12 april 1989 bildades studentföreningen. Man valde att ge den namnet Rindi. Gotlands landskapsblomma är murgröna och det finns det gott om i Visby och på Gotland. På Gotland kallas murgröna för rind (gutamål) och i bestämd form rindi. Någon egen lokal hade föreningen förstås inte vid starten, men genom samarbete med en restaurang i Visby innerstad kunde föreningen ha pubverksamhet en kväll i veckan. Administrationen fick skötas hemma hos någon av styrelsemedlemmarna.

Lilla Rindiborgen
Vid slutet av år 1990 fick studentföreningen tillgång till ett första hus på Havdervägen, vilket låg i utkanten av gamla A7-området. Huset, som var litet och i dåligt skick, kom att kallas Rindiborgen. Ett antal entusiastiska medlemmar satte igång och renoverade huset, som kunde invigas 1991. Något utrymme för administration fanns inte så det fick man fortsätta att sköta hemma hos någon i styrelsen.

Den andra Rindiborgen
Antalet medlemmar i föreningen ökade snabbt och huset vid Havdervägen blev snart för litet. Grannarna ville också ha bort studentföreningen därifrån och även kommunen ansåg att ett annat läge behövdes. Sökandet efter annan lokal startade på allvar 1992. Föreningen erbjöds att hyra ett tegelhus i vid skattemyndigheten (A7) och en våning i en restaurang i hamnkvarteren, men föreningen ansåg inte att lokalerna var bra. Man ville helst ha ett hus som låg lite avskiljt, så att inga grannar fanns som kunde bli störda. Eftersom lokaler för högskoleutbildningen var på gång i hamnen i den gamla Maltfabriken, siktade man snart in sig på att få hyra det gamla varmbadhuset i Almedalen, som låg både nära Maltfabriken och avskiljt. Gotlands kommun hade dock planer på att huset skulle bli en framtida konferensanläggning och ställde sig avvisande till förslaget att hyra ut till studentföreningen. Efter ett intensivt lobbyarbete från studentföreningens styrelse, beslutade kommunen till sist att låta studentföreningen använda det gamla varmbadhusets mellanvåning. I slutet av 1993 inledde hantverkare med stöd från studenter renovering och ombyggnad av huset. Delar av arbetet påskyndades kraftigt, och möjligtvis var det därför innertaket på herrtoaletten föll ner under invigningsfesten i maj 1994.

Det gamla badhuset förändras
Mellanvåningen hade efter ombyggnaden fått sittningssal, en bar i ”Röda rummet”, diskotek och föreningsexpedition. Väggarna i diskoteket målades mörkblå och fönstren täcktes för med träskivor och isolering för att minska risken att höga ljudvolymer från diskotekets musik skulle störa omgivningen. Källarvåningen byggdes om för att passa den kommunala parkförvaltningens verksamhet. Övervåningen användes under ett år i slutet av 1990-talet av Högskolans näringslivssamarbete Innova och delvis som förråd av studentföreningen, i övrigt stod det tomt.

Studentkåren expanderar
År 1998 fick studentföreningen Rindi status som studentkår och blev Gotlands Studentkår Rindi. Föreningen hade nu växt ytterligare och behövde expandera. Samma år fick man möjlighet att disponera övervåningen och bygga om den så att den passade föreningens behov. Ny bar byggdes på övervåningen, där man försökte utforma den till husets ursprung som badhus. I övervåningen fick även ämnesföreningarna plats och kåradministrationen fick utökat utrymme. Sittverandan på mellanvåningen byggdes om till diskrum. Föreningsexpeditionens tidigare rum blev spritförråd och den gamla baren blev diskotek. Invigningen kunde ske i samband med valborgsfirandet 1999.

Murgröna

Landskapsblomman rind
Murgröna är Gotlands lanskapsblomma sedan 1909, då professor V. B. Wittrock valde landskapsblommor åt många svenska landskap. Murgrönans gotländska (eg. gutamål) namn rind har alltså givit namn åt studentkåren på Gotland. Dess bestämda form är rindi, murgrönan, (men ett ”i” i slutet av ett substantiv kan nog tolkas även som bestämd form pluralis t.ex. russi = hästarna). Murgrönan trivs bra på Gotland och växer gärna på fasader och upp i träd. I flera län i Sverige är den fridlyst, dock inte på Gotland. Murgrönan är inte en blomma utan en kärlväxt som är ständigt grön, blommar på hösten, är en lian och har blad av två olika utseende. Honblommans blad är ovala medan hanblommans blad är flikiga. Det är den flikiga formen som studentkåren valt att ha i sitt emblem.

Långlivad giftig växt
Murgrönans växtkraft är enorm. Den dödar till slut träd som den fritt för slingra sig runt. Det är en besvärlig fiende till stadens ringmur och måste hållas efter, och träfasader inbäddade i vacker murgröna kan snart börja murkna. Växten är också giftig. Den innehåller saponin som kan ge magbesvär. Saponinet gör också att bladen kan ge hudirritationer vid beröring. Även de små svarta bären skall man vara försiktig med, eftersom de kan ge illamående och diarré. En ålder på 300 år för murgrönor är inte ovanlig. Det finns också exemplar som blivit 1000 år.

Murgröneblad som krossats användes förr till att rengöra sår och lindra brännskador. Bären användes som kräk- och laxermedel (detta är särskilt intressant eftersom en del av behandlingen för den som ätit murgrönebär består i att försöka få ur sig dem snabbt).

Folktraditioner
Under den tidiga kristna tiden lades en bädd av murgröna i gravar för att påminna om att livet inte slutat i och med gravsättningen. Det finns folktraditioner som säger att en gård som har en murgröna utomhus skall förbli välmående så länge murgrönan lever. Däremot skall man inte odla murgröna inomhus: ett ordspråk hävdar att ”där murgrönan trivs, där trivs inte hemtrevnaden”.

Murgröna till fest
Växten är populär som prydnad på murar och spaljéer och vacker även under vinterhalvåret. Som växt symboliserar murgröna trofasthet, vänskap och evighet. Murgrönan förknippades under antiken med guden Dionysos. Dionysus var festens gud och bar en murgrönekrans på huvudet. Kanske just därför används den gärna som bordsdekorationer vid fester. Den som vill se något onyanserat på studentkårens verksamhet kan då roas av att såväl festguden som studentkåren har tydliga kopplingar till murgröna.

Gotlands studentkår Rindi

Studentkåren Rindis huvuduppgift är att ta tillvara studenternas intressen genom att verka för att studenterna får en kvalitativ utbildning, en fungerande arbetsmiljö samt möjlighet till studiesociala aktiviteter vid Campus Gotland. I arbetet ingår allt från studiebevakning, riksdagsbeslut och boendefrågor till nattklubb, studentcafé, näringslivskontakter och pluggstugor samt att ansvara för Rindiborgen. Studiebevakningen omfattar möten med rektor, lärare och övrig personal för att förbättra och kvalitetssäkra utbildningarna. 

Sedan 2013 ingår Högskolan på Gotland som en del av Uppsala universitet under namnet Campus Gotland. Vid Uppsala universitet finns sex kårer, varav Campus Gotlands studentkår Rindi är en. Rindi ingår i samarbetet ”Uppsala universitets förenade studentkårer” UUFS.

Medlemsavgiften för studenterna är 150 kr (2020) per termin. Medlemmar får då tillgång till Rindiborgen, hjälp med studieproblem, hjälp med boende, näringslivskontakter, rabatter i många affärer i Visby, rabatterade avgifter till festligheter och mycket mer.

Studentkåren ordnar årligen Lamningen, som är aktiviteter för nya studenter under början av läsåret (nollning) samt den stora festen Absolut Gotland och valborgsmässofirandet i Visby och många andra fester och arrangemang för studenternas trevnad.

Kårens verksamhet finansieras genom medlemsavgifterna, arrangerade fester, i första hand Absolut Gotland, och genom uthyrning av lokalerna, speciellt under Almedalsveckan och medeltidsveckan samt ger staten ett bidrag om 100 kronor per student. Verksamheten omsätter årligen omkring 2,5 miljoner (2019).

Studentkårens arbete sker under ledning av styrelsen, som består av en ordförande som sköter bl.a. studentpolitik, d.v.s. kontakter med Uppsala universitet och region Gotland, en studiesocial ordförande som ansvarar för kårhuset, fester, mästerierna, rabattkort m.m., vice ordförande som bevakar studierelaterade frågor m.m., sekreterare, kassör och övriga ledamöter.

Lördagen den 19 februari 2022 hade studentkåren ordnat en fest som blev alldeles för blöt, vilket medförde att serveringstillståndet drogs in av regionsstyrelsen. När polisen gjorde en tillsyn på Rindi befann sig 120 personer i lokalerna och berusningsgraden var märkbart hög. Det fanns igen som visste vem som var serveringsansvarig, ordningsvakter saknades och det dansades utan att danstillstånd fanns. Studentkårens överklagan avslogs av Förvaltningsrätten och därmed måste kåren vänta minst tre år för att få tillbaka serveringstillståndet.
Oroande är också att antalet medlemmar är väldigt lågt i förhållande till antal studerande vid Campus Gotland och ligger omkring endast 300. Delvis kan det förklaras av att många studerar på distans.

Visbys varmbadhus

Visbyborna kunde bada varmbad långt innan varmbadhuset i Almedalen uppfördes 1913, men i de gamla badhusen fanns det ingen simbassäng. Simma fick man göra i havet, men de flesta människorna i staden kunde inte simma alls.

S:t Jörans badhus
Enligt kartan från 1697 skall ett medeltida badhus vid det gamla Läroverket intill S:t Hansgatan med namnet S:t Jöran ha klarats sig från att ha raserats, när bebyggelsen från medeltiden revs under senmedeltiden. Eftersom det inte har påträffats vid någon utgrävning, antas det därför ha varit belägen ungefär mitt i dagens kvarter framför den stora entrétrappan.

DBW:s badhus
Till Wisborgs slott hörde ett blockhus, som låg nedanför slottet och som inte förstördes av danskarna 1679. För att komma ut till blockhuset fick man gå på en spång. Blockhuset byggdes om och nyttjades under början av 1800-talet som varmbadhus av sällskapet De Badande Wännerna. Sällskapet DBW bildades 1814. Badhuset såldes senare som bostad till provinsialläkare A. Andrée.  Det totalförstördes av en brand 1862.

Enequistska badhuset
Strömmen av turister började öka under mitten av 1800-talet till Gotland, men ön var illa rustad för att ta emot resenärerna. Man började bygga modernare båtar, hotell och restauranger. Konsul L. N. Enequist ansåg att det behövdes ett badhus i staden för både gotlänningar och turister. Han tog därför initiativ till byggande av ett sådant med egna pengar och uppförde det söder om hamnen år 1855 till en kostnad av 25 000 kronor. Han lät också planera området, som blev den sedermera bekanta Badhusparken. När anläggningen var klar överlämnade Enequist den till staden som gåva. Gotlands Läns Tidning skrev 1856 följande om badhuset: ”Badhuset överträffar de flesta och tävlar med de bästa i utlandet. Utgör ett viktigt steg framåt till Gotlands välgång och förädling”.

Staden säljer Enequistska badhuset
Visby stad sålde 1868 badhuset, som alltså erhållits som gåva, till dr A. F. Molander, G. Sjöberg och A. L. Norman för 7 500 kronor. Trion moderniserade och ändrade anläggningen till en vattenkuranstalt, Wisby Wattenkuranstalt, något som blev på modet vid den tiden. Någon bostadsdel fanns inte på kuranstalten, utan gästerna fick bo på hotell eller privat. Däremot kunde gästerna bli serverade mat och dryck. Till trevnaden bidrog i hög grad artillerimusikkåren, som konserterade och framförde dansmusik vid de ofta förekommande soaréerna. Wattenkuranstalten hade stark anknytning till Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Badläkare var i många år en av ägarna, A. F. Melander, som också var en av de ledande inom Stiftelsen. Man använde E.F.S. sångbok Sionstoner vid badanstalten. Somrarna 1869 och 1870 var P. P. Waldenström badpredikant

Badhuset byggs ut
De nya ägarna genomförde en betydande utvidgning av hela anläggningen som stod färdig 1872. Över dörren i byggnadens hörn fanns en skylt, där det stod ”Watten K. Afdelning För Fruntimmer.” Herrarnas avdelning låg på husets motsatta gavel. På vindflöjeln står årtalet 1872.

Badhuset blir Wisby Havsbad och Wattenkuranstalt
År 1894 anställdes doktor Karl Kallenberg som läkare vid badhuset. Man ändrade namn på badhuset till ”Wisby Havsbad och Wattenkuranstalt” och även inriktning på verksamheten blev nu annorlunda. Under början av 1900-talet minskade intresset för den här typen av verksamhet och man fick svårigheter att driva anläggningen vidare. Visby stad köpte hela anläggningen 1914, varefter den revs.

Badhus vid Piparhålstrappan
År 1880 öppnades ett varmbadhus, som låg vid Korsgatans södra ände, nära Piparhålstrappan och intill J. W. Klintbergs stenhuggeri. Man annonserade om -”varma bad och ångskåp med dusch samt på begäran gyttjebad och tallbarrsbad samt sittbad och halvbad serveras dagligen i undertecknads badinrättning som är delad i tvenne avdelningar, en för fruntimmer och en för herrar”. Anläggningen övertogs något senare av Herman Lindström, även han stenhuggare, som drev anläggningen till början av 1900-talet. Både stenhuggeri och badinrättning upphörde och istället blev det en mekanisk verkstad. Omkring 1915 inreddes lokalerna till en fiskförädlingsfabrik, Fyrtornets Konservfabrik.

Varmbadhuset i Almedalen
Varmbadhuset i Almedalen beskrivet ovan var i drift 1914 till 1961.

Varmbadhuset vid Östra Hansegatan
Kronans projektilförråd som uppfördes 1836 i kv Mullvaden vid Östra Hansegatan byggdes senare om till badhus och bastu. Byggnaden revs 1975.

Solbergabadet vid Solbergaskolan
Solbergabadet stod färdigt 1961. Det byggdes samman med Solbergaskolans gymnastikhus. I badet finns en 25 meters simbassäng.