Sjumastarn

Länshäktet vid Södra Murgatan, omfattade tornet Kajsarn och ett tvåvåningshus uppfört 1782 intill muren med fem fångrum i bottenvåningen och lokaler för personalen på övervåningen. Landshövdingen hade redan 1939 påtalat behovet av fler fängelseplatser och föreslagit att tvåvåningshuset skulle bygga på med en ny våning med plats för fem celler, då kallade arrestrum eller fångkamrar. Kungl. Maj:t beslutade dock 1855 att ett nytt Länsfängelse skulle uppföras i Visby. Platsen man valde var mark som tidigare hade tillhört Wisborgs slott och som ägdes av Kronan. Marken hade använts som betesmark sedan slottet sprängdes 1679. År 1857 kunde så byggandet av fängelset påbörjas och året därpå stod Gotlands Läns Cellfängelse färdigt att ta emot de första kunderna med sina 34 celler. Som en slump var det samma år som Läroverket invigdes. Ett hus för de som skulle lyckas i livet och ett hus för de som hade misslyckats.

Nedan finns närmast en översikt över olika typer av straff och fängelser i Visby och på den gotländska landsbygden. Sedan följer en beskrivning av fängelset Sjumastarn och hur fängelset organiserades om vid flera tillfällen. Beskrivning finns också hur fångarna hade det i fängelset och om flera olika rymningar. Här finns också berättelsen om den uppmärksammade fången Karold Nowak samt om Tektor och hans avrättning på Stenkumla backe 1876 samt om cigarren Tektor.

Kroppsstraff

Sättet att straffa brottslingar har i alla tider varit många. I fängelse satt brottslingen i äldre tider i första hand i väntan på att utdömt straff skulle verkställas. Enklare brott ledde till att sitta fastkedjad vid en skampåle så att allmänheten kunde håna och smäda brottslingen. En liknande bestraffning var fastsättning i straffstock, eller gapstock, som är en delbar stock med hål för brottslingens ben, armar eller hals vilka låses fast mellan stockhalvorna. Spöstraff eller att löpa gatlopp var andra sätt att straffa de som gått utanför samhällets lagar. Stegling (fastspikning) och rådbråkning (krossa ben) förekom också liksom att en hand höggs av. Straffen verkställdes vanligen helt öppet för allmänheten som ett skådespel, men även som avskräckande exempel för hur det går när man begår brott. Det var inte ovanligt att kroppsstraff ledde till döden.

Skampåle och horpall
I Visby fanns sannolikt en skampåle utanför Vinhuset på Rolandstorget redan under 1200-talet. Under 1690-talet uppfördes en skampåle på Stora Torget, ofta kallad Kåken. Vid Kåken fjättrades den straffade med halsjärn. Under 1790-talet flyttades skampålen till Nytorget, som senare bytte namn till Klinttorget. År 1850 beslutade magistraten i Visby att skampålen skulle flyttas ut från staden. Enligt P.A. Säve flyttades den till en plats utanför Söderport vid Kvarnvägen. Brottslingar kunde också bli dömda till kyrkplikt. Den dömde sattes på en speciell tilldelad pall längst ner i kyrkan, kallad horpallen. Straffet utdelades vanligen för sedlighetsbrott. 

Gatlopp
Gatlopp var ett ohyggligt straff, som ibland ledde till döden. Etthundra till trehundra man sammankallades och ställde upp längs en gata, där den dömde iklädd ”spölivstycke”, en skjorta utan ryggstycke, tvingades springa fram och tillbaka medan de sammankallade slog med videpiskor.

Dödsstraff

Vid allvarligare brott gällde dödsstraff genom halshuggning eller hängning. De dödsdömda fördes till någon fästning med fängelsehålor av speciellt anställda gevaldiger (ungefär=fångstransportkonstapel), som fanns sedan 1600-talet. När det var dags för avrättning fördes den dödsdömde till avrättningsplatsen som kunde vara Galgberget i Visby, Stenkumla backe eller till Endre backe. Avrättningsplatser fanns även i Bara med flera ställen på Gotland. Vid Galgberget har man vid utgrävningar hittat benrester från ett 30-tal avrättningar. Platsen har sannolikt används sedan 1200-talet som avrättningsplats. Hängningar tycks inte ha varit vanligt sedan 1600-talets slut, utan halshuggning har därefter tillämpats som dödsstraff ofta i kombination med att huvudet satts upp på en påle, och sedan har den avrättade bränts på bål. En av de sista som avrättats på Galgberget var hattmakaren Anders Johan Hasselberg, som halshöggs den 5 mars 1845 dömd för mord. En av de sista som avrättades på Endre backe var Johannes Mathias Lindgren från Boge, som halshöggs den 15 december 1863, dömd för rånmord. Den sista avrättade personen på Gotland var Konrad Pettersson Lundqvist Tektor, som halshöggs på Stenkumla backe den 18 maj 1876, dömd för stöld och rånmord. Han blev också den sista personen som avrättades offentligt i Sverige. Skeppstimmermannen Mathias Dahlman blev halshuggen för ”Knifskärning” av en skeppare år 1739 vid Tingsplatsen Bogsarfwe (Levide). Pigan Birgitta från Hörsne blev avrättad för barnamord 1607. Troligtvis skedde avrättningen på Avrättarbacken i Bara.

Fängelser i Visby

Engeströmska huset
I Engeströmska huset fanns det ett fängelse i källaren enligt vad som berättas. Huset är byggt på 1200-talet, och det kan ha varit stadens äldsta fängelse, även om det sannolikt inte varit ett officiellt fängelse.

Wisborgs slott
I Wisborgs slott fanns ett fängelse, inrättat i källaren i slottets största torn, Blacken. Dit var det inte nådigt att bli förd. Kanske var slottsfängelset det första fängelset i Visby, och det uppfördes under början av 1400-talet. När slottet sprängdes 1679 av danskarna stod Visby utan fängelse. Läs mer om Wisborgs slott.

Kruttornet
Kruttornet fick ersätta slottets fängelse och det kom att användas som fängelse till en bit in på 1700-talet (sannolikt 1710), då tornet kom att användas som krutförråd. Läs om Kruttornet och om lilla fru Ingeborg som satt fängslad där, anklagad för häxeri 1705 och hur en medmänniska försökte hjälpa henne. Hon ville bli överförd till fängelset i Kajsarn som öppnats som fängelse och som hon förmodligen trodde var lite mänskligare, men hennes begäran avslogs.

Kajsarn
År 1681 bestämde Rådhusrätten i Visby att Kajsarn, ett torn i ringmuren, skulle användas som tillfälligt fängelse. Tydligen utnyttjades både Kruttornet och Kajsarn som fängelse under en gemensam period. År 1782 uppfördes ett tvåvåningshus söder om Kajsarn att användas som länsfängelse. Fem fångrum fanns i bottenvåningen, ofta med flera fångar i varje rum. 1832 började man åter använda Kajsarn när man hade överbeläggning i tvåvåningshuset. Fängelset stängdes 1859 och tvåvåningshuset revs 1866. Läs mer om Kajsarn.

Stadshäktet
När inte Kruttornet längre kunde användas som fängelse, inreddes dåvarande rådhuset i Stora Kompaniets medeltidshus vid Strandgatan som stadshäkte. Det kom att användas även som fängelse för dömda fångar och för rannsakningsfångar när länshäktet vid Kajsarn var överfullt. När rådhuset flyttade 1730 till S:t Hansgatan 17, alldeles söder om byggnaden där Gotlands hemslöjd låg, inrättades ett nytt stadshäkte i gårdshuset tillhörande rådhuset med fyra eller fem rum, vilka tycktes vara i ett bedrövligt skick hela perioden då det var fängelse. Förmodligen blev stadshäktet kvar här till 1859, då Sjumastarn startade sin verksamhet, och då det inte längre behövdes ett stadshäkte. Byggnaderna revs 1860 och ersattes med en rosplantering. Rådhuset flyttade tidigare, 1787, då det flyttades till ett läge längre norrut vid S:t Hansgatan 25, kallat Rådhuset 3.  ”Corps de Garde” inrymdes i byggnaden mittemot det nya rådhuset på andra sidan S:t Hansgatan. Det fanns där redan under 1800-talets första hälft och blev senare det som kallades polisbetjäningen. I denna byggnad fanns arrestlokaler för polisen behov.

Sjumastarn
Det nya fängelset nere vid hamnen, Länsfängelse och senare Kronohäktet stod färdigt 1859 med 34 fängelseceller. Sjumastarn lades ner 1998. Läs om Sjumastarn nedan.

Anstalten Visby
När det nya polishuset vid Norra Hansegatan öppnades 1973 flyttades häktet från Sjumastarn till polishuset. Polishuset kompletterades 1998 med en anstalt om 5 platser för intagna när Sjumastarn stängde 1998. Anstalten i polishuset stängdes 2019.  Något fängelse har inte sedan dess funnits i Visby utan endast ett häkte med 14 platser.

Fängelser på den Gotländska landsbygden

Häradskistor
Fånghus med avrättningsplats och tingshus fanns i äldre tider vid Ejmunds i Mästerby för södra Gotland och i Tingstäde för norra Gotland. Vid dessa två platser samlades omväxlande det sedan medeltiden befintliga Gutnaltinget för att döma i olika brottsmål för hela Gotland. År 1682 flyttades tingsplatserna till Skogs i Levide respektive Allkvie i Endre. Vid tingsplatserna uppfördes först små tingshus, som senare utökades till större byggnader med bostad åt häradsdomarna. Det uppfördes även fånghus, så kallade häradskistor. Enligt besiktningsprotokoll fanns ett häkte i bruk 1785 vid Allkvie. År 1902 byggdes där ett nytt häkte med två arrestrum.

Fånghus i Klintehamn
I Klintehamn fanns ett fånghus under mitten av 1800-talet med två arrestrum. Det låg mitt i samhället vid stationsområdet.

Enholmen i Slite
Vid Karlsvärds fästning på Enholmen fanns under 1857-1862 ett arbetsläger för straffångar, 6:e kronoarbetskompaniet under Fångvårdsstyrelsen överinseende. Där fanns det 78 inskrivna fångar, som kom från många olika orter i Sverige. De var dömda för ”försvarslöshet” och var tidigare dömda för olika enklare brott. Vid överträdelser av anläggningens regler straffades fångarna med prygel och mörkerarrest.

Fångvårdsanstalten i Lärbro
Vid andra världskrigets utbrott 1939 uppfördes ett krigssjukhus i Lärbro, som invigdes 1942. Verksamheten pågick till 1946. Sjukhuset byggdes senare om till fångvårdsanstalt, som fanns under åren 1957-1995. Fängelset fungerade som en öppen anstalt och fångarna där hade inte gjort några grova brott utan enklare brott som värnpliktsvägran och fylleri. Anstalten var byggd för 120 platser. Från år 1979 kom Lärbroanstalten att tillhöra Nyköpingsregionen och antalet platser minskades till 40.

Sjumastarn, Gotlands läns cellfängelse

Slottsbetningen
På framställning av Fångvårdsstyrelsen medgav Kungl. Maj:t den 4 aug. 1855 att ett nytt fängelse skulle under 1857 påbörjas i Visby. Som plats för fängelset valdes ett område strax utanför ringmuren som ägdes av Kronan. Området, som tidigare tillhört Wisborgs slott, kallades Slottsbetningen eller Palissaderna och hade sedan slottets sprängdes huvudsakligen används som betesmark. Kvar fanns på området den vingmur som gick från ringmuren ut mot havet och som stängde av passage från söder in mot hamnområdet. Muren hade delvis raserats på 1700-talet men byggdes på under 1740-talet och förlängdes med en standtun c:a 240 cm hög ut mot pålverket, detta för att förhindra varusmuggling in till staden. Mot muren hade uppförts en trälada med tegeltak som användes för att förvara trätjära för vidare export, kallad Tjärhofvet. Byggnaden fick lösas in för 1000 rdr b:co (riksdaler banco) till staden och landskamreraren skulle ha 14 rdr b:co om året för att han miste den löneförmån som jorden utgjorde. Tjärhofvet revs 1858.

Byggnaden Sjumastarn
Ritningarna för Sjumastarn upprättades av Fångvårdsstyrelsens egen arkitekt Vilhelm Theodor Ankarsvärd med biträde av N. Söderberg. Fängelserna ritades enligt en viss standardiserad utformning i Sverige. Den 7 juli 1857 fastställdes ritningarna och bygget kunde påbörjas. Fängelsebyggnaden uppfördes av kalksten och tegel i tre våningar under plåttak samt med källare. Uppvärmningen skedde med ugnar i källaren som via rökkanaler i väggarna värmde upp fängelsecellerna. Varje ugn var förmodligen ansluten till en av de sju skorstenarna. Stilen för Visby fängelse anses ha antydan till nygotisk stil. På östra delen av anstaltsgården uppfördes en byggnad, avsedd för tvättstuga och mangelbod. Fängelset omgavs av ett träplank 14 fot högt (=4,158 m), och vid södra delen av gården fanns sex promenadgårdar. Från en källa i Palissaderna utanför anstalten drogs en vattenledning till köket och tvättstugan. Runt byggnaden sattes upp ett spjälstaket. Byggnaden stod färdig 1859 till en kostnad av 66 718 kronor. Den förste anstaltschefen tillsatt på ett års förordnande blev löjtnanten Erik Albert Häggblad. Sjumastarn kom att vara ett cellfängelse fram till 1911, då det omorganiserades till ett kronohäkte.

Fångcellen
Planlösningen för de 34 cellerna som Visbyanstalten fick kallas Philadelphia-modellen. Cellerna placerades utmed ytterväggarna med en mittkorridor i bottenvåningen, medan cellerna på de andra våningarna nåddes från invändiga balkonger runt en öppning. Cellerna hade olika storlekar, där sjukcellerna och bysättningscellerna var större än de övriga. Även övriga celler varierade i storlek, beroende på att dörrar till cellerna var förskjutna så att det inte gick att se in i andra celler även om dörrarna var öppna. I källaren inrättades mörkerceller. Cellerna hade ursprungligen mindre fönster, vilka senare byttes till större. Inredningen bestod av en hängmatta och en bänk. Hängmattan rullades ihop under dagtid och fick då inte rullas ut. Hängmattan byttes mot järnsäng 1880. Ville fången ha ljus under kvällar och morgnar fick han själv bekosta det. I cellerna fanns det ”Andaktsbok för fångar, Psalmbok, Gamla och Nya Testamentet samt Kateches”.

Administrativa lokaler

De administrativa lokalerna låg i norra delen av byggnaden. I bottenvåningen fanns kök, mottagningsrum, badrum, vaktrum och bostadsrum för kokerskan samt också de två lite större cellerna avsedda för bysättningsfångar. I mellanvåningen fanns anstaltschefens bostad och expedition samt de två något större sjukcellerna. I översta våningen låg sessionssal, förmak till sessionssalen, reservhäkte samt vaktkvinnans bostad. I sessionssalen höll Visby Rådstugurätt samt Gotlands Norra- och Södra Häradsrätter häktningsförhandlingar och även rättegångar fram till mitten av 1900-talet. I källaren fanns mörkerceller och rum för värmepannorna samt vedlager.

De administrativa lokalerna räckte inte till, men år 1906 överläts till anstalten de underofficersbostäder som låg på försvarets mark intill Södertorg, vilka användes fram till 1947, då byggnaden överlämnades till Kungl. Byggnadsstyrelsen.

Upprustning av fängelset
Under 1887 fick anstalten en orgel och kantor anställdes. Fängelsepräst hade förekommit sedan nästa hundra år tillbaka i tiden och fanns redan i fängelset Kajsarn. Gudstjänst hölls regelbundet i fängelset. Invigning av orgeln skedde genom predikan i fängelset av biskopen von Schéele med närvaro av landshövding af Poignant, landssekreteraren Hambraeus, landskamreraren Gardell och övriga tjänstemän i länsstyrelsen samt fängelsets tjänstemän och bevakningspersonal. Fängelset fick telefon 1886 och elektricitet 1906. År 1902 drogs avlopp in till byggnaden och detta år planterades också träd och buskar innanför och utanför planket. År 1910 installerades en badkamin, så att inflyttade fångar kunde få bada i varmvatten.

Antalet fångar 1866
Antalet fångar den 16 juli 1866 uppgick till 12 personer.

Rannsakningsfångar		10	Carl Nikolaus Grönström
		43	Carl August Jonasson
		45	Petter Ekström
Straffångar	Straffarbete	47	Jonas Pettersson
		7	Carl Johan Eneqvist
		38	Nils Lyander
		21	Johan Herman Pousette
		22	Johanna Fredrika Pousette
	Enkelt fängelse	31	Herman Reinhold Florin
		39	Jonas Peter Engström
	Böter	46	Gustava Johanna Pettersson
Bysättningsfånge			Ernst Fredrik Hammar
Barn till Gustava J Pettersson			1 årige gossen Johan Fredrik

Fångens villkor på anstalten

Förhållandet mellan fångarna följde principerna enligt det som kallades Auburn-systemet. En fånge skulle hålla tyst, vilket gällde både i cellen och på rastgården. Samtal mellan fångar var förbjudet sedan 1846 och fånge fick inte umgås med andra fångar på anstalten. Under slutet av 1800-talet avvecklades systemet, då det ansågs alltför inhumant.

Personalen
Personalen som skötte om fångarna bestod av en direktör, en fängelsepräst, en läkare, en 1:e vaktkonstapel, en vaktfru tillika kokerska, tre vaktkonstaplar och en extra vaktkonstapel. Från början fanns en gevaldigertjänst (för transporter av fångar), men den drogs in efter ett tag. Vaktkonstaplarna kunde beväpnas vid behov. Fyra coltpistoler fanns för detta ändamål.

Mat
Det fanns bestämmelser från 1856 som reglerade hur mat och kläder till fånge skulle hanteras. Fångarna skulle få lagad mat varje dag som bestod av torr mat, i bästa fall av torkat kött, vilket kunde värmas i gryta om sådan fanns. Från fängelset sändes varje månad rekvisition till landshövdingen om medel till bespisningen. Målsägande skulle betala fångunderhållet, förrymda soldater skulle bekostas av respektive kompani och lösdrivare skulle betalas av mantalsskrivningsorten. För arbetande fånge som hade inkomst räknades underhållet av innan inkomsten betalades ut. Medföljande barn till fånge fick kosta högst hälften av vad vuxen fånge kostade. Redan år 1803 införs förbjud för fånge att förtära brännvin. Det var också förbjudet för anstaltens direktör att idka handeln inom fängelset.

Arbete
Det arbete som fångarna fick utföra skulle ske i cellen. Bötesfångar fick inte utföra arbete mot betalning utan fick sköta tvättstugan och vedhuggning. Fångarna på Visby-anstalten arbetade under 1800-talets senare hälft med följande typer av arbeten: Borsttillverkning, spånad, kardning, skoreparationer, strumpstickning, knytande av fisknät, mindre snickerier, plockning av drev, fjäderrepning, sömnad, tvättdagsverken åt privatpersoner, handarbeten, lappklippning, syning, tvinning, skräddararbete, flätning av rissel, samt vika och klistra tändsticksaskar. Som exempel på förtjänst som en fånge gjorde kan nämnas 77 Mårten Jacobsson Krutflaska, som under december 1899 tjänade 2 kronor och 10 öre för ihopsättning av 37 st borstar. Krutflaska fick behålla en tredjedel, d.v.s. 70 öre av förtjänsten, en tredjedel gick till direktören, en sjättedel till bevakningspersonalen, och en sjättedel till anstaltens besparingskassa. Besparingskassan användes till förbättring för fångarna. Fånge kunde tilldelas medel vid frigivning om han skött sig väl och fånge som var medellös kunde få pengar till belysning i cellen.

Pengar
De pengar som fången tjänade förvarades av direktören och noterades i en motbok som fången fick ta hand om. Direktören kunde bevilja att fången köpte bröd, dricka, snus och tobak för två tredjedelar av förtjänsten under en vecka dock högst 50 öre. Resterande intjänande pengar betalades ut vid frigivningen. Om fången avlider under sin tid på fängelset eller rymmer skall fångens kvarvarande pengar överföras till besparingskassan. Efter 1900 ändrades reglerna något och besparingskassan kunde användas till att betala kläder åt fången vid frigivningen om han saknade egna pengar och även hemresan kunde betalas från besparingskassan. Om fången hade innestående medel mindre än 20 kronor betalades pengarna ut kontant vid frigivningen och vid högre belopp fick fången en postsparbanksbok med beloppet, men med restriktioner om uttag begränsat till ett visst belopp och hur ofta.

Fängelseprästen
Fången skulle inte umgås med sina medfångar utan istället ägna sig åt arbete och undervisning. Det var fångelseprästen som ansvarade för att fången blev undervisad i kristendom och läsning. Vid större anstalter fanns det anställd lärare som var underställda prästen, men vid Visbyanstalten fanns endast en präst för undervisningen. I kyrkoboken antecknade prästen noggrant fångens brott och framsteg i kristendom och läsning.

Sjumastarn, Visby kronohäkte

Genom en omorganisation 1911 ändrades Sjumastarn från att ha varit Gotlands Läns Cellfängelse till att bli Kronohäktet i Visby. Orsaken var sannolikt att antalet fångar hade minskat vid anstalten under början av 1900-talet. Omorganisationen innebar att fångar med längre strafftid nu inte skulle sitta på kronohäktet i Visby, men för övriga fångar blev det ingen förändring.

Anstalten rustades upp något under den här perioden. Planket ersattes av en betongmur 1931. Fönstren i cellerna byttes ut mot tre gånger så stora fönster under samma år 1931. Initiativet kom från justitieministern, och därför kallas de Schlyterfönster.

Personalen minskade något genom att den extra vaktkonstapeln drogs in och anstaltschefen blev föreståndare istället för direktör. Löjtnant Bror Källström tillträdde 1912 som föreståndare för anstalten. De fyra coltpistolerna ersattes av en ”officerspistol” som handhades av föreståndaren.

Arbeten som fångarna fick utföra ändrades något och bestod huvudsakligen av sömnad, lagning av spannmålssäckar och vävning av mattor.

Straffen för disciplinbrott var fortsatt hård men prygling togs bort utom för straffångar under 20 år.

Reglerna för fångarna blev successivt humanare. T.ex. tilläts kvinnliga fångar, om de skött sig väl, från år 1919 inhandla 3 dl kokt kaffe per dag från anstaltens kök.

Sjumastarn, Visby rannsakningshäkte

Omkring 1940 skedde en ny omorganisation och anstalten degraderades till rannsakningshäkte. Det innebar att personalen minskades ytterligare med två vaktkonstaplar, så att styrkan omfattade en föreståndare, en predikant, en läkare, en vaktfru som också var kokerska, en vaktkonstapel och en extra tjänsteman.

Huvuddelen av fångarna var män, men det fanns också kvinnor, vilka var dömda för lösdriveri, snatteri, stöld och fylleri. Endast hemmahörande på Gotland och med max strafftid om tre månader fick nu sitta på anstalten. Fångarna var indelade i grupper. De som satt inne för bötesförvandling arbetade gratis med vedhuggning och tvättning. Fängelsfångar var civilklädda och de arbetade mot betalning. De fick ta in mat från ställen utanför anstalten. Straffångar erhöll olika lättnader beroende på avtjänad tid av straffet. De var klädda i fångkläder, som under 1900-talet var ljust grå och vitrandiga.  Straffångarna kunde köpa premievaror, vilket var en noga reglerad mängd och slag av vara. Fångarna var fortfarande inlåsta i sina celler, där de arbetade med montering av klädnypor, drevrepning och lagning av spannmålssäckar samt utanför cellen för bötesfångarna med vedhuggning och tvättning.

Flagga på
Rutinerna under nätterna var regelbundna. Klockan 19:30 ringde tjänstgörande vakt i en klocka. Samtliga intagna klädde då av sig och lade ut kläderna i korridorerna. Klockan 20.00 var alla celldörrar låsta, vakten släckte ljuset och gick och lade sig. Om någon ”flaggade på” skulle vaktkonstapeln tillkalla föreståndaren, som ju hade sin bostad i anstalten. Om föreståndaren var bortrest eller att konstapeln inte ville störa honom öppnade han ändå dörren till intagna som flaggat på, men om fången ansågs farlig väckte konstapel först någon fånge i närheten och bad honom hålla dörren öppen innan han öppnade hos den ”farliga” fången. Begreppet ”flagga på” användes fortfarande fast fången nu använde en rinklocka. Tidigare fanns det en flagga av plåt utanför varje celldörr och fången kunde inifrån cellen dra i en spärr, varvid den fjäderförsedda flagga fälldes ut.

Anstaltsnämnd
År 1944 inrättades en anstaltsnämnd. Nämndens arbete var att yttra sig om nåde- och frigivningsansökningar samt besluta om disciplinära bestraffningar. Nämnden skulle också samråda med föreståndaren om arbetsanskaffning till frigivna och annan eftervård. I nämnden ingick häradshövding K. F. Pfeiffer som ordförande och utsedd av justitiedepartementet, ombudsmannen i Länsnykterhetsnämnden G. Engström och folkskolläraren Axel Sundahl, båda tillsatta av Länsstyrelsen, samt föreståndaren vid anstalten David Gustavsson.

Sjumastarn, Fångvårdsanstalten Visby

Alla fängelser under Fångvårdsstyrelsen kallades från den 1 januari 1947 för fångvårdsanstalt. De intagna fångarna kunde från detta år röra sig fritt inom anstalten under dagtid, men kl. 20.00 låstes de in i sina celler som tidigare. En fånge var utsedd att sköta värmepannan fram till kl. 21:30 då han också blev inlåst. Värmeanläggningen eldades nu inte längre med ved utan med kol. Man tog bort den indelning av  rastgården i ”tårtbitar”, där de intagna vistades under promenadtimmen.

Permissioner började nu beviljas allt oftare. I början av 1950-talet skapades ett ”utelag” där betrodda fångar, under ledning av en anställd arbetsledare, fick jobba med skogshuggning, betgallring och betupptagning. De fångar som inte var betrodda till utelaget fick säckreparationer och mattvävning. En konstapel hade fått utbildning i mattvävning så att han kunde vara arbetsledare. År 1957 togs arbete i ”utelag” bort och fångarna fick arbeta med tillverkning av kuvert för Statsverket.

Den anställda fängelsepredikanten togs bort 1952 och ersattes av en kommitté som bestod av en statskyrkopräst och en representant från en av frikyrkorna. Deras uppgift var att samordna olika kyrkor för gudstjänst och andra sammankomster på anstalten. Sedan 1962 kallades kommittén för NAV, Nämnden för Andlig Vård och då kom även föreståndaren (styresmannen) att ingå i NAV förutom ovan nämnda personer. När den anställda predikanten försvann upphörde även all utbildning av fångarna. Den återupptogs 1971 då en studieledare anställdes vid anstalten och kuverttillverkningen upphörde.

De bestraffningar som användes vid den här tidpunkten var isolering i enrum och förlängning av strafftiden. För rymning får en man 1947 sin strafftid förlängd med 7 dagar.

Sjumastarn, Kriminalvårdsanstalten Visby

År 1974 var det dags för namnbyte igen. Med en ny behandlingslag detta år, ”Lag om kriminalvård i anstalt”, ändrades benämningen från fångvårdsanstalt till kriminalvårdsanstalt. Fångvårdsstyrelsen bytte namn redan den 1 januari 1965 till Kriminalvårdsstyrelsen. Mycket förändras nu på anstalten. För första gången i gotländsk kriminalvård blandas inte längre häktade med straffade. Häktade förvaras inte längre på anstalten utan på Allmänna häktet, sedan det tagits i bruk i det nya polishuset vid Norra Hansegatan. Polishuset stod färdigt 1973 och kallades Blåkulla. Gotland tillhör nu kriminalvårdsregion ”Sörmland och Gotland” med kansli och direktör placerade i Nyköping.

Personal
Personalen består vid den här tidpunkten av styresman, Bert Rosvall, anställd i kriminalvården sedan 1952 samt övertillsynsman, tillsynsman, vårdare, studieledare, husmor, kokerskor, studieassistent, och kontorsassistent. En läkare, en somatisk (ungefär kroppslig) och en psykiatrisk sjuksköterska, en psykolog, och en fritidsledare tjänstgör på deltid. Under 1980-talet har personalstyrkan ökat till omkring 30 personer med deltidsanställd inräknade, varav hälften är vårdare. Anstaltschefen (styresmannen) bor inte längre på anstalten utan den tidigare bostaden har blivit skollokaler och besöksrum. Häktningsförhandlingar och rättegångar hålls ej längre på anstalten, utan har förlagts till det nya tingshuset som blivit uppfört i Visby med invigning 1962.

Humana funktioner
Källaren har byggts om och där finns nu musikrum, tyngdlyftningsrum, bastu och duschrum för de intagna. På anstaltsgården har under år 1983 uppförts en verkstad samt en lägenhet för social träning. Av de 34 cellerna används 20 som sovrum för de intagna medan de övriga 14 fått andra funktioner, bl.a. som kiosk och telefonrum. Också i den administrativa delen har rummen fått andra funktioner med undantag av kök och yttre vaktrum.

NAFF
1976 beslöt kriminalvårdsstyrelsen att vid Visby-anstalten tillsätta en Nämnd för Arbetsmarknad och Fackliga Frågor, NAFF, rn nämnd som redan fanns på en del andra fängelser. Nämnden hade till uppgift att vara kontaktorgan mellan kriminalvården och den civila arbetsmarknaden. Ett viktigt uppdrag för nämnden är att få lokala företag att presentera sin verksamhet och sysselsättningsmöjligheter för de intagna, så att de ges möjlighet att få jobb vid frigivningen. Som en del av verksamheten ordnade NAFF så att få kriminalvårdsstyrelsens stora utställning om kriminalvård kom till Gotland 1982. Den var utställd en vecka i Säveskolans foajé och lockade många besökare.

Missbruk och permissioner
Under 1980-talet skrivs ungefär 100 personer in på anstalten varje år, varav omkring hälften kom från Gotland och resterande från Södermanland och Stockholm. Av de intagna kom alltså hälften direkt från häktet på Gotland och resterande från andra anstalter. Av 44 som kom direkt från häktet under ett visst år var 19 grava missbrukare.  Missbruket bryts givetvis under vistelsen på fängelset och missbruk av narkotika förekommer sedan endast vid få tillfällen på anstalten eller under permission. Under ett år perioden 1983-1984 gavs 155 flerdagarspermissioner, varav 30 missköttes. Straffet för bruk av narkotika var strafftillägg 5 dagar och för misskött permission två månader fördröjning till nästa permission. De intagna kunde också få frigång, vilket utnyttjades av 12 under nämnda år. Frigång innebar att fången fick lämna anstalten under dagtid och hade permission under veckoslutet.

Studier
Fångarna arbetade nu inte lägre utan var huvudsakligen sysselsatta med studier motsvarande grundskolans mellan- och högstadium, och där undervisningen utfördes med hjälp av lärare från vuxenutbildningen. Man fick ta emot besök av anhöriga regelbundet, vilket skedde vid 312 tillfällen under det refererade året.

Fritidsverksamhet
De intagna får nu stora möjligheter till fritidsverksamhet utanför anstalten. I grupper om tre intagna med beledsagare åker man till Soldathemmet för att spela squash, biljard, och bowling. Man deltar i korpfotboll och korptennis, oftast under kvällstid fram till 21:30. Man kan regelbundet träna löpning, simning och badminton under dagtid. Fiske-, cykel- och bilutflykter sker nästan varje söndag med tre till fem intagna och beledsagare från anstalten. Filmstudion för filmvisning besöks av fem intagna åt gången regelbundet och fem intagna har också deltagit i RIA:s verksamhet (Råd och information i alkoholfrågor).

Visbyanstalten under förändring

Fångarna och deras brott
Omhändertagandet av fångar på anstalten i Visby har förändrats radikalt från det att anstalten öppnade 1859 till dess att den stängde 1998. De intagna har under dessa år 150 år successivt fått ett ökande humant omhändertagande. Straffen var under tidigt skede utformade som en hämnd men har under årens lopp inriktats mot vård, för att få tillbaka den intagna till ett normalt liv. Antalet intagna till Visbyfängelset har under åren varierat från att ha varit omkring 50 varje år under 1950-talet med ökande antal till omkring 100 under 1980-talet. Rymning från anstalterna i Sverige har traditionsenligt inte bestraffats, men under 1800-talet senare del har bestraffning utdelats till och från vad gäller rymning. Våldsbrotten har minskat fram till 1980-talet då de ökade. Nya brottstyper har tillkommit. t.ex. rattfylleri. Tabellen nedan ger en viss uppfattning om hur brottstyperna förändrats under anstaltens verksamhetsperiod.

	1850-talet	1900-talets början	1950-talet	1982
Våldsbrott	13,9	8,0	4,5	21,0
Egendomsbrott	41,0	9,0	31,9	35,0
Bedrägeri	3,9	2,0	9,0	9,0
Tjänstefel	17,9	3,0	4,0	–
Olovlig brännvinsförsäljning, 1982 endast narkotikabrott	1,9	–	0,9	17,0
Skadegörelse	1,2	–	–	–
Fylleri (1950 och 1982 endast rattfylleri)	4,3	–	35,0	13,0
Försvarslöshet, rymning	3,2	.	.	.
Övrigt	12.9	10	15,1	5,0
Bötesförvandling		68

Vakterna
Det är inte enbart fångarnas villkor som förändrats på fångvårdsanstalterna. Även de som stått närmast fångarna, vakterna, har fått starkt förändrade arbetsuppgifter och yrkesbeteckningar har ändrats från fångknekt till vaktkonstapel och till vårdare. Vakterna hade ansvar för fångarna och om fånge rymmer och vakten visat försummelse så kunde han t.o.m. mista tjänsten. Husaga som bestraffning av vaktmästare och vaktkarlar förekom fram till 1861 då denna typ av bestraffning togs bort. Fångvaktmästaren eller fångknekten fick inte lämna anstalten utan beviljad permission. Fången får normalt ersätta förstörd inredning eller annan åverkan om det går att fastställa vem som varit skyldig. Om det inte går att fastställa vem som är den skyldige skall fångvaktmästaren stå för reparationskostnaderna. Fram till 1911 kunde bevakningspersonal, anstaltschefen inräknad sättas i arrest. Tidigare omnämnde Wacktmästaren Fredrik Ferm samt även Fångkneckten Jonas Svanberg dömdes till 25 respektive 19 dagars fängelse för tjänstefel. Månaden efter var de åter i tjänst på anstalten. Vad tjänstefelen bestod av är okänt. Lönen var för en vaktkonstapel 650 kr per månad från 1882fram till sekelskiftet. Som jämförelse kan nämnas att en adjunkt vid Visby läroverk 1887 tjänade 2500 till 3000 k per månad. Lönen höjdes till 1300 kr år 1906 för en vaktkonstapel efter många turer. Många av vakterna hade svårt att klara sin ekonomi och det förekom att de fick låna pengar fram til att ålderstillägg hjälpte upp situationen. Arbetstiden var vanligen 89-90 timmar i veckan. Först 1911 begränsades arbetstiden till 70 timmar i veckan.

Rymmare

Många intagna längtar sannolikt till friheten efter ett tag i fängelset. Det inte så underligt om tankarna kommer om att försöka rymma. Men det är inte så lätt att rymma och framförallt att klara sig ute i det fria utan att bli infångad. Men en del lyckas med sin rymning.

Fångtransporter
Med utgångspunkt från ett par inmurade handklovar i en kakelugn i gästgivargården i Klintehamn har Gun Westholm vid Gotlands Fornsal gjort undersökningar kring rymmare från anstalterna i Visby. Om handklovarna härstammar från någon anstalt i Visby eller från någon fånge som avvikit från en fångtransport är osäkert. Fångtransporterna mellan Gotland och fastlandet gick huvudsakligen med postbåten mellan Klintehamn och Böda på Öland. I Klintehamn fanns som tidigare nämnts ett fånghus, vilket det också gjorde i Böda. Först när Gotlandsbolaget kom igång med regelbunden trafik till fastlandet från Visby, flyttade fångtransporterna över till trafik över hamnen i Visby.

Petter Hagström
Gun Westholm berättar om kakelungsarbetaren Petter Hagström, som lär ha varit en tusenkonstnär i att rymma. I Gotlands Allehanda 1972-04-12 omtalas han som ”Gotlands med all säkerhet populäraste brottsling”.  Han satte inne bl.a. för stöld och rymde då han suttit 60 dagar i fängelse. Han blev dock till sist dömd till döden medels halshuggning den 30 juni 1823, för att han anlagt brand och gjort inbrott i Hejdeby gård. Branden betraktades som mordbrand. Hans fästmö pigan Anna Cajsa Norberg, som hållit honom gömd under rymmartiden, blev också dömd till döden men benådades och fick istället straffen 30 par ris, tre slag av Paret, kyrkoplikt samt livstid i spinnhuset i Norrköping. Halshuggningen av Hagström ägde rum den 2 juli 1823 på Endre avrättningsplats.

J. W. Ahlberg
Westholm berättar också om en annan rymmare, redaren J. W. Ahlberg. Ahlberg hade, tillsammans med styrmannen J. N. Sandelin, en hemmansägare L. J. Lyberg och en man med namn J. H. Klintberg, gjort sig skyldig till att borrat fartyget Minerva i sank. De försökte att få det hela att se ut som en olyckshändelse men de misstänktes för brottet och alla fyra häktades och fördes till länshäktet i Visby. I november 1851 dömdes de till döden efter tre dagars rättegång. Vid transport från tingshuset till häktet skulle Ahlberg hämta några viktiga papper i sitt hem under beledsagning av vaktmästare Christoffersson. Ahlberg lyckades då fly och lär ha tagit sig till utlandet. Vaktmästaren skildes från sin tjänst och blev senare dömd för tjänstefel.

Broder Beckman
En annan rymmarhistoria handlar om en av bröderna Beckman. ”Beckmännrarna” var ett känt tjuvband bestående av tre bröder Beckman. En av bröderna var intagen på anstalten Kajsarn, där han fick hjälp av fångvaktvaktmästare Spångberg att arrangera flykten. Mot betalning 100 R:r Rgd anskaffade Spångberg två små fjädersågar samt två sammanbundna stänger, som han placerade på anstaltsgården. Den kväll då det hela iscensattes var fångvaktmästaren bortrest och fångknekten hade ansvaret för anstalten. Beckman hade sågat av sina bojor med fjädersågarna och satt i träsplintar för att låsen inte skulle gå upp för tidigt, men då Beckman skulle öppna dörren gick den inte upp. Beckman försökte då förgäves att få bort golvstenen framför dörren för att krypa ut under dörren. Vaktmästare Spångbergs hustru, som var hemma, hörde Beckmans försök att överlista fångdörren. Paret hade sin bostad på övervåningen och hustrun gick då ner och låste upp dörren för Beckman. Friheten blev inte så långvarig för Beckman för efter 22 dagar i frihet, den 27 september 1855, överraskandes han i sitt hem i Burs och kunde återföras till anstalten. Spångberg blev av med sitt jobb som fångvaktmästare när flykten klarlagts.

Tillfället gav flykten
En rymning sker på Sjumastarn 1920, där fången griper tillfället i akt. Under anstaltschefens semester har en tjänsteman från länsstyrelsen vikarierat, och då han slutar sitt vikariat överlämnar han nycklarna, som han fått för att sköta jobbet. Av någon anledning lämnas inte dessa personligen till chefen utan till vakten. Vakten glömmer nycklarna liggande på bordet. Två fångar och korridorvakten går senare ut till vedboden för att hämta ved. De två fångarna går in med veden före vakten, som måste ställa undan verktyg och låsa. Veden bärs ner i källaren och då vakten kommer in återvänder den ene fången från källaren. Den andre fången är försvunnen och hittas ej trots stort letande. När mjölkbudet ringer på ytterdörren går dörrvakten för att låsa upp, men han kan inte få i nyckel i låset, för på utsidan dörren sitter det redan en nyckel i låset. Mjölkbudet låser upp dörren och det står snart klart att fången har tagit nycklarna, tagit sig ut och låst ytterdörren samt rymt från fängelset.

Sjömannen Albert
Författaren Sigfrid Siwertz har skrivit en novell om sjömannen Albert, som sitter fången i anstalten i Visby och sedan rymmer. Om novellen har någon verklighetsanknytning är okänt. Vi får leva oss in i hur Albert upplever fängelsevistelsen och hur han längtar ut tillfriheten. ”Alberts cell vette inåt parken och det var mycket murar och plank mellan honom och havet. Men när han stod på kanten av sin brits och lade örat till fönstergallret, så kunde han ändå höra det, särskilt efter västlig och sydlig vind. Han stod alldeles orörlig med slutna ögon och hörde liksom i fjärran hur dyningarna bruto ute på grundet och kommo rullande mot strandbädden….. Timme efter timme kunde han hänga där och lyssna, ända tills han halvsövd av den dova rytmen drömde sig vara i skansen på ett skepp, ett skepp som långsamt drev över havet, hem till Elvira. Så att Albert kunde vakna upp med en djup suck i den kvava cellen och längta tillbaka till de första veckornas brännande och stillande smärta.” I novellen får vi sedan följa hur Albert flyr under en promenad genom att klättra på planket. Planket är trasigt, så han kan få in foten i en springa och kasta sig över. Väl över planket gömmer han sig i en upp- och nervänd båt tills nattmörkret kommer. Under natten tar han sig över Östersjön och sedan vidare till Stockholm.

Karold Nowak
Nowak lyckades rymma inte bara en gång utan två gånger från sin fängelsevistelse. Se vidare om Nowak nedan.

Kända och ökända fångar i Visby

Antalet fångar som varit intagna till Sjumastarn uppgår till omkring 13 000. Man kan inte betrakta alla intagna över samma kam, eftersom det är en blandning av intagna som begått snatteri, mindre stöld eller haft ett innehav en mindre mängd narkotika till grova upprepade stölder, mord, och rånmord. Av antalet intagna har ungefär en femtedel varit kvinnor. Bland brotten för kvinnor finns utklätt till påskkärring, snatteri och stöld, okvädar polis, olaga brännvinsförsäljning, sexuella brott, förfalskning med flera brottstyper till delaktighet i mord och dråp samt till barnamord. Snatteri och stöld utgör hela 41% av det totala antalet brott och ungefär en tredjedel av fångarna var mellan 21 och 30 år gamla.

Erik Esk
En av de många fångarna var Erik Esk, kadett i Frälsningsarmén, dömd till 50 kronor i böter eller 14 dagars fängelse i Visby, för att han hållit möte efter kl 20.00 en kväll under mitten av 1850-talet.  Överståthållarämbetet i Stockholm hade nämligen beslutat 1883 att Frälsningsarmén inte fick hålla möte efter mörkrets inbrott. Esk fick en dag besök av prästen i sin cell, där han satt och klistrade tändsticksaskar. Prästen betraktade en stund medlidsamt fången och sa med en djup suck: ” Stackars unge man, som så tidigt kommit in på brottets bana!” – ”Är det brottsligt att predika Jesus som världens Frälsare?” frågade kadetten. – ”Nej, men man skall vara mänsklig lag underdåning.” svarade prästen. – ” Var i Sveriges lag står det att man inte får tala om Jesus efter klockan åtta på kvällen?” Prästen blev honom svaret skyldig.

Gryninspyromanen
Domen mot ”Gryningpyromanen” vann laga kraft den 8 november 2018. Mannen dömdes då till fängelse i två år och tre månader, bland annat för försök till mordbrand mot ett kommunkontor i Köping. Planen var att mannen skulle flyttas från Kronobergshäktet till anstalten i Kumla, men Kriminalvården uppger att de av platsbrist fick flytta mannen till häktet i Visby. Han fick sedan sitta i häkte i nästan två månader innan han kunde flyttas till Kumla. Under tiden i Visbys häkte gjordes en anmälan till Justitieombudsmannen, JO. ”Sitter och väntar och har inte en aning om när de tänker flytta mig till anstalt. Detta kan inte vara rätt och riktigt”, skriver ”Gryningspyromanen”. Ingen ska sitta i häkte i väntan på att få komma till anstalt längre än sju dagar, såvida det inte finns särskilda skäl. Så säger lagen. Väntan på att komma till anstalt ska aldrig vara längre än 30 dagar. ”Gryningspyromanen” avtjänar nu sitt straff på anstalten i Hall. Den 55-årige man som kallas ”Gryningspyromanen” har dömts för mordbrand vid två tillfällen, 2006 och 2011. Han misstänks för att ha härjat i Skåne, Småland och Dalarna sedan 1990-talets mitt.

Helge Fossmo
Helge Fossmo satt under vintern 2017 på anstalten i Visby. Han dömdes till livstids fängelse efter att beordrat den så kallade ”barnflickan” att utföra ett mord och ett mordförsök i Knutby 2004. Fossmo hade suttit på en rad olika anstalter innan han kom till Visby. Här skulle han få lite större frihet för att anpassas till den dag det blev aktuellt med frigivning. Under vistelsen i Visby uppstod ett kärleksförhållande mellan Fossmo och en kvinnlig vårdare. De skall under Fossmos permission ha umgåtts och han skall också ha friat till vårdaren via SMS. Under februari flyttades han utan förvarning till en annan anstalt på fastlandet. Han misstänktes för att försöka smutskasta och manipulera vårdaren genom anonyma brev.

Tommy Körberg
TTommy Körberg, välkänd och uppskattad sångare, inte minst för Chess, Sound of Music, Stad i ljus och en mängd andra arrangemang, greps 1981 för innehav av 21 gram kokain. Incidenten blev en utdragen följetong i kvällspressen. Missbruket började redan på 1970-talet berättar Tommy långt senare. Det blev jävligt omskrivet, men jag var ju först, så det var väl därför, säger han och fortsätter: .– Det är tragikomiskt. När jag tog för mycket kokain var jag tvungen att ge mig ut och gå av mig skiten. Det fanns många sätt att deka ned sig på. Det värsta var när jag stod i taxikön utanför Café Opera och försökte ragga klockan tre på natten. Då kom personalen och sa ”Tommy, gå hem!”. Tommy fick tre månaders strafftid, som han satt av på anstalten Sjumastarn.

Lennart Hyland
Lennart Hyland var en mycket känd journalist, underhållare både i radio och på TV samt sportreporter under åren 1945-1982, med kanske ett av det mest sedda TV-programmet Hylands hörna. Han fick problem med spriten och blev alkoholist. Trots sina svåra spritproblem fortsatte han att jobba och även att köra bil och fastnade en gång i en kontroll med 3,14 promille i blodet. En dödlig mängd för en person som inte var tillvand under längre tid. Efter den incidenten kallades han Lennart Pi Hyland. Han blev veterligen aldrig satt i fängelse, men det berättades att han en tid satt i Lärbros öppna anstalt på Gotland.

Karold Nowak

Karold Wadislaw Antoni Nowak, så hette den polske stortjuven som spred skräck, men också mängder av skrönor och en viss beundran, när han drog fram på stöldturné över Gotland från 1951- 1952.  Nowak blev en kändis på Gotland och lyckade rymma flera gånger. Läs mer om Nowak och inte minst om den dramatiska jakten på honom i Silte.

Conrad ”Tektor” Pettersson

Tektor har blivit en av Sveriges mest omskrivna brottslingar. Inte minst för att han blev den siste fånge som avrättades offentligt i Sverige. Han och hans kompanjon Hjert utförde tillsammans en mängd inbrott på fastlandet och på Gotland, också i kyrkor. Brottsbanan kantades även av bankrån och rånmord. Läs om Tektor och Hjerts märkliga framfart som rövare och banditer, och om cigarren Tektor.

Chefer vid Sjumastarn

Länscellfängelse
1860-1861	Lieutnant Erik Häggbladh
1862-1880	Underlöjtnant Wilhelm v. Myhlenfels
1881-1884	Ryttmästare, friherre Carl-Gustav Eriksson Sparre
1885-1887	Direktör Johan Jansson
1888-1896	Direktör Per Pettersson
1897-1900	Direktör Carl Lindahl
Kronohäkte
1901-1911	Föreståndare John Bjökman
1912-1921	Löjtnant, föreståndare Bror Källström
1922-1936	Föreståndare Johan Welander
1937-1940	Föreståndare Karl Svensson
Rannsakningshäkte
1941-1942	Föreståndare Edvin Andersson
1943-1953	Föreståndare David Gustavsson
Fångvårdsanstalt
1954	Vakant
1955-1956	Föreståndare Erland Sundberg
1957-1963	Föreståndare Curt Larsson
1964-1972	Erik Nilsson (tillträdde aldrig i praktiken), Birger Jacobsson
Kriminalvårdsanstalt
1973-1982	Föreståndare Bert Rosvall
1983-1998	Föreståndare Torsten Daun

Anstalten Visby

I februari år 1998 läggs Sjumastarn ner efter 139 år som fängelse. Det 1973 nybyggda polishuset vid Norra Hansegatan, kallat Blåkulla, fick ta över verksamheten. Redan samma år som polishuset byggdes hade häktet flyttats från Sjumastarn till polishuset, som hade utrustats med 14 ordinarie häktesplatser. När Sjumastarn stängdes kompletterades polishuset med lokaler för kriminalvården med 5 platser för intagna, säkerhetsklass D, och det blev Sveriges minsta anstalt. De 5 arrestcellarna ansågs snart för små och otidsenliga och trots att en omfattande ombyggnad gjordes av polishuset skedde ingen förbättring av cellerna. Den 24 september 2003 återinvigdes polishuset av dåvarande justitieminister Thomas Bodström. I byggnaden finns efter ombyggnaden polis, kriminalvård med frivård och åklagare. Anstalten har vid två tillfällen fått kritik från JO att kriminalvårdens lokaler är för små och inte ändamålsenliga. De är också i behov av renovering. Under november 2018 beslutade generaldirektören för kriminalvården, Nils Öberg, att anstalten skulle stängas, vilket beräknades ske under början av 2019.

Avrättningar på Gotland

Nedanstående förteckning över dödsdomar och avrättningar på Gotland är sammanställd av Gunnar Sandström (fd anställd på Landsarkivet i Visby).

Domarna i sin helhet finns i Landsarkivets Avskriftssamling.

1607. Barnamord:
Pigan Birgitta Februari eller mars Avrättad. Troligtvis Avrättarbacke i Bara. Bodde i Hörsne

1648. Okänt Brott:
Timbermannen Thomas Möller, skall hans högra hand först afhuggas och flås på instition och sedan halshuggas.

1651. Barnamord:
Konan Ursula kan icke benådas, utan skall halshuggas och i båle brännas Burs och Hoburgs Sättingar.

1652:
Skarprättaren upphängt 3 st Tjufwar. Landsbok 1652.

1653. Oluff Köpman Ingen bättring:
En tjuf i Galgen upphängd, wid Namn Oluff Köpman hwilken ingen bättring står att förmoda, därför Hängas.

1654. Blodskam:
2 St Dömda at Halshuggas. Bothell Gannarfue och Styfdottern Anna Botelsdotter. 
Botell och Anna kunna icke benådas. Utan skolen androm till sky och warnagel Halshuggas.

1662. Barnamord:
Pigan Brita Pedersdotter uti Lunnebiers Barn fött, det mördat och i lönn lagt. 
Dömd att Halshuggas och i Båle brännas.

1663. Barnamord:
Anna Olofsdotter födt Barn i hemlighet, det i lönn lagdt. Dömd att i Eld brännas. 
Bålet till HofRätten att slutligen dömas. Utslag från HofRätten saknas. War Piga i Vänge Prästgård.

1667. Barnamord:
Kirstin Pehrsdotter, tillförne belägrat bekänner sig 
Barn aflat hafwer i lönn lagt, dömd till döden, och Halshuggas och i båhle brännas. 

1670:
Tingsdomaren Per Jönssons Dotter Kirstin ogifft skole ware hafuandes och fostret förkommit. 
Saken något mörk.

1672. Rånmord:
Båtsman Per Spilling Othem för Mord på en Hustru, Halshuggas och 
Hufwudet på en påle, kroppen p.4 Sgl.

1673. Barnamord:
En Tjänste Piga hos H r Oluff i Barlingboo, för Barnamord dömd att Halshuggas 
och brännas Pigans nampn Margreta Pedersdotter.

1674. Barnamord:
Konan Karin Olufsdotter Piga hos Jacob Kyrkiojuves i Wänge,dömd att för Barnamord, 
Halshuggas och Båle brännas. Såsom det beklagas Befallningsmannen Wälbetde Elias Starck. 
at hwarken Prästerna som földe den Barnamörderskan som här nu uthi Juli Månad juctificerades, 
uti på Rätteplatsen, ej heller Skarprättaren hafwer sin löhn bekommit. 
Altför den skull anbefallas eder här medh, att i effter vanligt wis, 
och som för detta sker pläger wid sådane Executioner, betala och förnöja. Wisby d.1 Aug.1674.

1682. Barnamord:
Anna Andersdotter, Rättad d.1 Mars 1682 Tjänt i Öja. Tingsrätten lät Domen gå i wärkställighet, 
utan att låta Domen gå till Hofrätten. när dom fick kännedom om detta, 
ville de ha en förklaring. Angående den Kåhnan som A. 1682, uthi Öja Sn. mördat Barn, 
weet jag undertecknad allena at beretta, det jagh uthi min Anno 1682 åhrs Almanacka 
hafwer anorterat, det blef den Synderskan från Öja rättat d. l. Marti, hwilket skedde 
uthan för Wisby Norder Port uthan widh Galgen, det jag sjelfwer åsåg, 
emedan jag war anbefaller medh en dehl böndher at föllia henne till Rättare Platsen. 
Winter Tinget hölts till Malgårds i Levede d.10 Feb. samma åhr, 
hwilket jagh sammaledes i min Almanacka opiskrifwit hafwer, 
men om samma Synderska blifwit då dömd, kan iag intet minnas. doch huadh om 
hennes exeution ofwan före förmäles, det finnes så i sanning, 
och attesteras af mig medh egen hand Wisby d.31 Octob.1702. Oloff Lundberg.

1682. Barnamord:
Brita Hindrichsdotter Anga, till döden dömd, har undergått Exeutionen den 26 April 1682, 
var i Anga boende. Tingsrätten lät Domen gå i wärkställighet utan att först underrätta HofRätten. 
Anno 1682 d. 6 Aprilis blef Kånan införd, och dömbd d. 21 ejusdem i Starkens hus, och öfwergick 
sedan Exeutionen d. 26 April. HofRätten vill ha en förklaringar som ovanstående Barnamord Wisby d.31 Octob.1702

1690. Kyrkiotjuf:
Högl. Kongl. HoffRättens Resolution at d.12 Juli 1690 ankommen hit till Wisby d. 26 ejusden, 
öfwer Kyrkiotjufwen Olof Magnuse i Rohne Sn. om sine 72 åhr, som icke kunde ifrån 
Lifsstraffet befrias, utan skall warden till Skräck och warnagel och sigh till wällförtjent 
straff uphängias ähr d. 7 Aug. 1690 exequeterar och ophängder sedan en ny galge först blifwen 
opbygder widh Söder Tingh, efftersom tillförande ingen galga där warit, eller annorstädes här 
på landet,mehra än een här för Staden Wisby var i bruket stånd, uthan nedfalne och förwitrade.

1694. Kyrkiotjuf:
Lars Larson som, för sitt begångne Tjufweri effter kongl. 
Rättens resolution af den 23 Juni skulle hängias, dödde wid utförandet, 
hwarför han under Galgen blef begrafwen. Före detta Klockare i Stenkumla.

1698. Kyrkiotjuf:
Bonden Anders Botelson från Fjärdinge i Gothem för begången Kyrkiotjufnad skole hängias.

1698. Tidelag:
Hospitals Drängen Pehr Mathson Kongl. Håffrättens Dom att Halshuggas och i båle brännas. 1
698 d. 18 Maj Halshuggen och i Båle bränd, som och i dag skedde. 
Chreaturet skall på Rättsplatsen framhafvas der dödas och nedergräfvas. 
Wisby stads räkning 14 Maj till bålets uppbyggande för Pehr Mattson, 
ibm, wed, forlön, spik och bräder 5 Dr.29 öre Skarprättaren Lars Larsson 5 Dr.

1699. Barnamord 2. St:
Kåhnan Anna Andersdotter Dyplärs skall Halshuggas och brännas, 
Lägersmannen Nils Andersson skall halshuggas steglas och hufvudet settias på en påhle, 
bägge från Tofta. Förmodligen avrättade på våren.

1699:
Pehr Larsson Suderbys Vänge, fått sin Dom och skole hängias, men han war redan innan 
Domens ankomst i Fängelset död blifwen.

1699.Flera mord:
Mångmördare, Bengt Hanson Horpiskare ifrån Roma, skall för begångna Mord Rådbråkas, 
Halshuggas och Steglas. den 7 Augusti 1699.

1699. En Tjuf som slagit sin Moder:
Botell Olsson från Gothem som stulit och slagit sin Moder, skall därför Halshuggas.

1699. Bl.a Mord:
d. 7 Aug. Så blef på Endre Tings Backa ingången 2 syndare rettat, 
som tillförne aldrig så varit någon Retteplats. Syndare att döda och aflifva. 
Den ena war hemma i Roma wid namn Bengt, hwilken hade Mördat och dräpt en Hustru 
dher i församlingen och sedan stungit Eld på hennes Stuga at låta afbränna 
med then afdöda kroppen, som han och i Wallsten (Vallstena) gjordhe wid 
Sochne Skolmästaren sin Hustru och 4 Barn, på dhen satte han och eld om 
Nattetid och lät afbränna, så bekiende och att han sin Swärfar genom qwäljande 
hade om lifvet bracht, blef dherföre Rååbråkad och satt på 5 stegel uth wid 
wägen i Endre bacha. Den andhra Syndaren war hemma i Gothem (Botel Olofson) 
hade slagit sin Moder, måste derföre endoch mista sitt hufwud (Var och en Tjuf) 
och her i Backen, wid wägen lagd. Gud regera och bewara hwar ärlig Moors Barn i Jesu namn Amen.

1702. Tidelag:
Thomas Jacobsson Dräng, dömd för Tidelag, Halshuggas och i Båhle brännas,
det han den wederstyggelig Synden med ett Stoo och ett Fåhr hafwer bedrifwit 
Ty pröfwar Kongl. Rätten med Häradsrätten skiäligt, det skulle Tomas Jacobsson 
i följe af Guds Lag 18 och det 14 Cap. Högmålsb. L: L. Halshuggas och å Båhle brännas, 
skolandes och Fåhret som ännu lefwer på Rättsplatsen framhafwas dödas och nedergrefwas. 
Domen över besagde deliqiwent, sedan han af Prästerskapet här i Wisby 
wederbörligen blifwit beredd, samt dess undergångna straff den 19 November 1702 
öfver honom exeuqierat.

1711. Mordbrand:
Lisbeta Jochimsdotter skall Halshuggas och å Båle brännas för groft mordbrännerier, 
befinnes det hafwer Lisbeta Jochimsdotter, sedan hon ifrån Inhyses Hustrun Anna Olofsdotter 
bortstulit nästan all den ringa egendom som hon hafft, har der ofwanuppå med willia 
och af argt upsåt att hämmnas den förmenta oförrätt, som berörde Hustru henne skall tillfogat, 
tändt nedan på hennes backestugu, belägen wid Lundebiärs i Lummelunda. 
Domen gick i wärkställighet d.3 Maj 1711 wid Norra Tingsplatsen.

1712. Mord:
Båtsman Hierta mördat sin Hustru. dessutom bedrifvit Lägersmål med änkan Wällkommen, 
som dock blef från Lifsstraffet förskonen, men skall för detta grofwa brått och delachtighet 
i detta Mord straffas med risslitande twänne gånger efter hwarandra, att henne lemnas någon 
tid emellan hwarder gången, så att ingen fara om lifwet, samt uppenbar Kyrkioplikt. 
Hoos hagde Högl. Kongl: Hof Rättens Domb öfwer Båtsman Pehr Svensson Hierta, 
ähr effter Eders Nådes der på gifne Excecution alldeles effter des innehåld på undersatte 
Dato behörigen blifwit wärkstäld och Exuqwearad, warandes han till samma Liffs straff 
mycket willig,och med fritt mod sig der begifwit, hwilket Eders Nåde jempte Domens äfterställande, 
jag sender dän ödmjukeligen skohlat Rapportera. 
Söder Ting den 22 October 1712 N: Åkerman Båtsman Hierta Steglad och hufwudet på en Påle satt. 
Havdhem eller Eke socken.

1717. 2.St. Dubbelt Hoor:
Bonden Thomas Christenson Båtels (Ganthem?) och Båtsmans Enkian Christina Jacobsdotter,
som dubbelt hoor begångit, till Döden dömda. Halshuggne på Endre Backe den 11 Decembri 1717.

1724. Barnamord:
Lisken Andersdotter, Dömd att Halshuggas och i Båle brännas för Barnamord. 
I Närs Prästgård födt Barnet, när folket var i Kyrkian, och lagt i lönn, 
några dagar derefter i skymmningen till Kyrkiogården sig begifvit och det i 
Fattigjorden begraft. Anno 1724 d. l. Augusti, är denne Höglofl. Kongl. 
Håfs Råtts Dom, på, afrättare Platsen wid Söder Ting, uti menige allmoges 
samt Vederbörandes närwaro, effter dess innehåll exeqverat. 
Attesteras Söder Ting ut Supra. E. Fiellström

1727. Mord:
Båtsmans Hustrun Kierstin Hansdotter, som mördat Inhyses Enka. Hustru Catharina Olofsdotter Fleringe
dessutom stulit persedlar hos berörde Enka, är dömd att Halshuggas och i Båle brännas. 
1727 den 10 Aprill är uppå denna Högl. Kongl. Håff Rättens Domb. Exeutionen wederbörl. wärkställd 
och förättat uppå Norra Häradets wanliga afrättningsplats wid. Kyrkian uti Endre Sochen. Christopher Frigel.

1730. Mord:
Lars Staphanson Tengelgårda, som dräpit sin Hustru, skall för den skull Halshuggas, och Hufwudet på en Påle sättias. 
denne Dödsfånge på, flytt sig begifvit tillsammans med en annan dödsdömd Fånge Hans Jacobson Skata från Dalhem, 
efter en tid infångna, Skata så. småningom från Dödsstraffet befriat. sprang 9 Gatulopp, och sedan till Marstrand försänd att vara där i 6 år. 
Men Dödsdomen över Tengelgårda werkställdes den, 21 Maj 1730.

1732. Barnamord:
Anna Lisken Larsdotter för Barnamord. till Döden dömd. D.19 April sistförledne är den Höglofl. K1 Hofrättens Resolution öfver 
Barnamörderskan Ann Lisken Larsdotter dat. d.17 Martii ställd, uti behörig Exeution på det sättet 
att hon på förende dag uppå Norra Häradets Rättare plats, först är worden Halshuggen och sedan å, Båle Bränd. 
Lisken Larsdotters ålder var 22 år. Från Dalhem eller någon närbelägen socken.

1739. Knifskärning:
Skepps Timmermannen Mathias Dahlman som Skurit dess Skeppare. Införd från Burgsviken till Arrest i Staden. 
Till Skeppstimbermannen Mattias Dahlman som ifrån d. 9. Sep.1738 till d. 13 Marti 1739 här i 
Fängelset suttit a 3/ :om dagen giör för 1739. ----- 6. 24. Noch utbetalt till Skjiits för Lifsfången Dahlmans 
och Hans Jägerhorns utförande till Tinget, då den förra utstod sitt straff, med wagn och Hästar till Bogsarfwe, 
som är 4. mihl a 16/: mihlen giör -------- 2. Blef Lifsfången Dahlman Halshuggen ute wid Tingsplatsen Bogsarfwe? 
efter Tingsrättens Dom, utan Hof Rättens kännedom?

1742. Blodskam:
Landsbok 1741.Fånglistan. Den 24 October Inkom Bonde Drängen Snäckers och 
Kånan Annicka Persdotter hwilka äro half Syskon, för Lägersmål, från Hangvar. 
Drängen Snäcker Afrättad den 2 Mars 1742.
Kånan Annicka Persdotter död eller afrättad den 27 Februarii?

1746. Mord:
Wäskinde C:3 D. 4.Nov. 1745 skedde här i Weskinde en förferlig händelse att en Jungfru i Wis gårdh wid Namn 
Maria Magdalena Alexandersdotter Baltzarsson med en Knif skar strupen af för en liten Gåsse 
som war 10 åhr gammal wid Namn Lars. Ogerningen skedde i Kaungs Eng som heter Skiälarfwe. 
Ransakningen hölts och hon blef dömd att Halshuggas och brännas. Hoff 
Rätten fastställde Domen. Afrättningen skedde d. 15 Jan. 1746 på Endre backa:

1750. Tjufnad:
Maria Båtelsdotter till Döden dömd för Tjufweri. I Fängelset lägrad af Fångknekten Lundberg, 
denne nekade, fått missfall. Hängd på Endre backe 30 April åhr 1750. 27 åhr.

1753. Tidelag:
Drängen Olof Thomson från Kräklingbo, för begångit tidelag dömd att Halshuggas och i båle brännas.
samt Koen dödas och uppbrännas = på Afrettningsplatsen. 
Denna Dom är uti Landsfängelset för Olof Thomson uppläst d.16 Martii 1753 Herm. Bernh. Schröder
Innehållet af Kongl. Majts och Riksens Höglofl. Swea Hof Rättsdom är till alla delar öfwer Tidelagsmannen Olof Thomson 
samt then röda Ko, med hwilken han missgärningen bedrifwit, 
fullfölgd och exequerad uppå Rättare platsen i Endre Socken d. 5 Juli 1753. 
Warande Exeutionen uppå Högwälborne Herr Landshöfdingens och Riddarens Hökenstedts befallning, 
anförd af undertecknad. Herin. Bernh. Schröder.

1754. Dråp:
Enrolleringskarlen Adam Schwarts till Döden dömd, flera andra Personer inblandade, dömda till spöstraff. 
Schwarts Hustru sökt Nåd för sin Man, att från dödsstraffet förskonas, men dödsstraffet gick i wärkstääliget. 
Denne Schrants med flera råkat i Slagsmål, en Skomakare Westman sökt afstyra, 
hwarwid Schrants stötte en knif i bröstet på honom, för thetta sitt utan ringaste Lifsnöd 
begången willja dråp gifwa Lif för Lif och Halshuggas. Håff Rätten fastställde Domen. Ank.d.24 Julti 1754. 
efter beredelse troligtsvis avrättad i Aug. Månad.

1755. Barnamord:
Abel Larsdotter efter Kongl. Majts och Riksens Swea Hofrätts Utslag öfwer Barnamörderskan Abel Larsdotter, 
som bedrifwit Hor med sin Systers Man, till Döden dömd. swågern slapp lindrigare undan. 
Skarprättaren Falck från Executions förrättning i Kronobergs Län nu återkommit är han genast beordrad at förfoga sig at Gottland.
Thenne Kongl. Majts och Riksens Höglofl. Swea Hoffrätts dom är således i fullbordan stäld.
Enrolleringskarlen Claes Block afstraffa,d med 40 par spö 3 slag af paret afstraffad d.25 nestl. October 
samt d.9 Nov. enskilt skrift och aflösning i Tingstäde Kyrkas sachristia, men Barnamörderskan Abel Larsdotter 
blef i dag efter menskligt utlösande Gxidelig beredelse,af Skarprättaren Halshuggen 
och i Båle bränd. Wisby d.26 Nov.1755.J.Edmark.

1758. Barnamord:
Barnamördaren Jöns Schrants sitt egit Barns mördare, efter Hoffrättens Utslag, 
hans högra hand och sedan Hufwudet af Skarprättaren afhuggne, samt hufwudet och hand på en Påle upsatte 
och den öfrige kroppen ther jämte uplagde på 4 Stegel. D.21 Januarii utanför Staden rättad.

1758. Barnamord:
Helena Jacobsdotter från Gammelgarn för Barnamord, blifwit Halshuggen och i Båle bränd d. 6 December 1758.

1759. Dråp:
Lars Hanson, dömd till Döden, medelst Halshuggning, war från Bondarfwe och Wamlingbo Sochen. 
Efter träta gifwit Skumögde Gårdsmannen Jakob Person ett slag medelst en Stör gifvit honom ett dödeligt slag. 
Kongl. Majts och Riksens Höggunstige Befallning samt dråparen uti des Christendoms behörigen undervisas 
samt till Döden wäl och Christiligen beredas, sålunda wärkställt, at Dråparen Lars Hanson Bondarfwe blef d:3 sistl. 
Maji på then nya uprögde Rättareplatsen i Stenkumbla Halshuggen, och des döda kropp straxt derifrån uti Kista kiörder till Wamlingbo,
och därstädes dagen derefter afsides i Kiörkiogården lagd. Wisby d.21 Maij 1759. D. Strömberg.

1764. Barnamord:
Bonden Hans Mattson Gräne Stenkyrka, för mord på sitt späda Barn, dömd att mista högra handen,
halshuggas, hufwudet och handen på en Påle, then öfrige kroppen på fyra stegel läggas efter Hoff Rättens Dom, ank.d.2.Nov.1763 
och Domen extrahera till Fångwaktmästaren Kahl at för Fången i Landsfängelset upläsas, 
afgick ordres d.14 Jan: 1764 om wärkställigheten d.21.do.

1768. Barnamord:
Lavina Paulsdotter, till Döden dömd, Exeutionen skulle äga rum den 20 sidstl. April, uppskjuten,
erkände sig hafwa mördat 2ne Barn, ny Rättegång för att utröna dom nya bekände Morden. 
D.22 Julu 1768 till Kongl. Majts och R Högloffl. Swea Hoff Rätt att Domen öfwer Barnamörderskan Lavina Paulsdotter 
d.13 Julu thennes uti fullbordan gått. Förblifwande jag med all wördnad. Tit: Carl Otto von Segebaden.

1796. Barnamord:
Pigan Catharina Garpe, för Barnamord till Döden Dömd, efter Kongl. Swea Hoff Råtts Utslag. 
Till föl je af Eder Exellens och Höglofl Kongl. Hof Rättens under den 18 sistl. April til mig aflåten och den 9 derpå följande Maji 
ankommen skrifelse får jag härmedelst ödmjukt anmäla At Barnamörderskan Pigan Catharina Garpe 
d. 23 Junii 1796 undergått sitt Dödsstraff.

1795. Mord:
Ynglíngen Magnus Hägg till Döden dömd för mord, har utbrutit sig uthur Stadshäktet och på flyktten sig begifwit. 
Allmänt efterlyst och förklarad fredlös. Denne Magnus Hägg har troligtsvis med något Segelfartyg 
tagit sig över till Fastlandet.

1807. Mord:
Skräddarelärlingen Peter Mattson Lindahl, Dömd för Mord. Prästen honom till sin andlige välfärd inför döden beret, 
och sedan till werkställighet befodra, hwarefter Kongl. Hoff Rätten om straffets werkställighet införwäntas behörig underrättelse. 
Stockholm den 2.September 1807 W. Shewhrin.

1808. Mord:
Hustru Gertrud Elisabeth Hagelin, för det hon sin Tjänst Pigas Barn lifwet afhändt. 
Av Hofrätten dömd till Döden att Halshuggas och i båle brännas. Men efter Ryssarnas Invasion, 
aw Amiral Bodisko Benådad och frigifwen. Men efter Ryska kapitulationen åter i arrest tagen. 
Slutligt straff.14 dagars Fängelse wid Watten och Bröd, uppenbar Kyrkoplikt, 
affördes till Rast och Spinhus, att där i 5 års tid hållas till allmänt arbete.

1810. Dråp:
Hemmansbrukaren Carl Gustaf Hoffman från Enghe i Alfwa Sochen för begångit dråp å hafwande Qwinna
dömd. att mista högra hand och Halshuggas. Sedan Contracts Prosten och Kyrkoherden Doctor Hoffman 
uti till oss i underdånighet ingifwen ansökning anhållit att som dess Broder Hemmansbrukaren
G G Hoffman blifwit genom Swea HofRätts Utslag den 7de sistl. 
September dömd för begångit Dråp å Båtsmannens Nachterhus Hustru Elsa Christensdotter att mista högra hand och halshuggas, 
antingen förskona dess Broder från Dödsstraffet, eller och i annat fall tillåta, att utse annan afrättsplats än den vanlige, 
hälst densamme wore belägen inom sökandes Pastorat och så nära Kyrkan och Kyrkoherde bostället, 
att sökande och dess famille i händelse förändring ej häri kunde ske, skulle derigenom blottställas för den känbaraste oro 
och smärtefullaste lidande. Kongl. Majt ej funnit skäl att den af hemmansbrukaren Hoffman af Nåd sökte förskoning från Dödsstraffet lemna. 
Men däremot lermnat bifall att utse annan Afrättsplats i Länet. Denna Kongl. Majts Nådiga Dom, 
nu i laga ordning wärkställd å Stadens Afrättsplats, samt det Hoffnan ådömde straff, 
att mista högra hand och Halshuggas, enligt nedan denna dag wärkställd, betygar Wisby d.11 April 1810. O. Dauhn.

1819. Mord:
Drängen Olof Olofsson Toffla, till Döden dömd för Mora. Som Kongl. Majt genom nådigt Utslag den 6te sistl. Maj 
till alla delar fastställt Kongl. Mait och Rikets Swea Hof Råtts denn 22 förutgångne Martu fattade Beslut, 
hwarigenom Drängen Olof Olofsson Toffla för begångit mord å Tjenstegossen Carl Johan Dedeman, 
är worden dömd att mista Lif sitt och warda Halshuggen, samt Vederbörande Presterskap hos mig tillkännagifvit 
bemälte Olof Olofsson nu ware beredd att straffet undergå, å Onsdagen den 21 å denna Månad är dertill utsatt 
då Kongl. Majts berörde Nådiga Utslag kl. 10 förmiddagen kommer att werkställas. 
Altså Kr. Befallningsmannen Herr Fält Kamereran Laurent Bahrt att till Spetsgård utgörande uppbåda
nödigt antal Manskap inom Norra Häradet så tidigt, att det samma kan nämda dag å den utsatta tiden 
vid afrättsplatsen Endre Socken sig infinna. Detta Kongl. Majts Nådiga Utslag, 
har å Drängen Olof Olofsson Toffla i dag bliffit verkställd. 
Betygas Endre d.21 Julu 1819. A. Stenhoff Krono Exp. Befman.

1823. Stöld och Mordbrand:
Kalkungskarlen Peter Hagström och Pigan Anna Cajsa Norberg, för stöld och Mordbrand till Döden dömda
medelst Halshuggning. Anna Cajsa Norberg benådad till trettio par Ris, tre slag af Paret, 
uppenbar Kyrkioplikt en Söndag,samt lifstids Tukthus i Norrköping. (Mordbranden ägde rum i Hejdeby gård) 
Sedan Vederbörande Fång Predikant anmält att arrestanten Petter Hagström är beredd att undergå 
det honom ådömde dödsstraff, har jag till detta staffs werkställande utsatt nästkommande 
Onsdag den 2dra Julii kl. 10 f.m. ägande
Tit. att ej allenast upbåda nödigt Manskap till Spetsgårds formerande, samt Skarprättaren till
straffets Verkställande beordra.
Fångförpassning. Fånggewaldiger Bökelund beordras att nästkommande Onsdag den 2 instundande Julu kl.8
f.m. med wanlig skjuts inställa sig wid Landsfängelset härstädes för att derifrån uttaga och till
Norra Häradets Afrättsplats i Endre utföra arrestanten Petter Hagström till undergående af det honom
ådömde dödsstraff W. L: C. den 30 Junu 1823. Gustaf Wendell Lars Hambreus No 375. 
Swea Hof Rätt. Att det genom Tit Utslag af den 17 sistl. Febr. af Kongl. Majt under den 2dre
sistförslutne Maj i Nåder faststäldt Kalkungns Karlen Petter Hagström ådömde straff af Halshuggning
blifwit förliden gårdag den 2dra dennes werkställt, får jag äran inberätta W.L.C.d.3 Julu 1823 Lars Hambreus. Gustaf Wendell.

1830. Mord:
Christofer Lautin från Boge för mord till halshuggning, dödde i fängelset.

1832. Mord:
Hustru Anna Christina Snöbom samt den köpta Mördaren Adolf Fredrik Engedahl av henne, för Mord på
hennes Man Jacob Olofsson Hejdegårda i Hejde Sn. till Döden dömda att mista högra handen Halshuggas
och Engedahl Steglas, Hustru Snöbom i båle brännas.

1833. Mord:
Skomakarelärlingen Petter Olofsson Tingström, Sockenskomakaren Jacob Lindbom samt Bonden Olof Olofsson i Kassle 
och hans Hustru Stina Simonsdotter, till döden dömda för Mord på gamle Undantagsmannen Hans Anderson Tejnungs. 
Att Bonden Olof Olofsson Kahsle och hans Hustru Stina Simonsdotter samt Skomakarelärlingen Petter Olofsson Tingström, 
genom Utslag af den 26 Juli af Kongl. Majts i Nåder fastställd, för mord till Döden dömde, 
förliden gårdag afrättats, samt Kahsle och Tingström steglade och Hustru Kashle i båle bränd, 
får jag här mäd ähran tillkännagifwa. N 0 41.Rapport från Gottlands Län den 17 Jan.1833. 
Förliden gårdag afrättades för Mord å gamle Bonden Hans Andersson Tejnungs till döden dömde 
Bonden Olof Olofsson Kassle och hans Hustru Stina Simonsdotter samt Skomakare Lärlingen Petter Olofsson Tingström, 
hwilka alla i närvaro af en talrik folkmassa, wäl beredda och med lugn undergingo sitt öde W.L.C. 17 Jan.1833. 
Afrättade på Endre backe af extra Skarprättaren Dahlman från Hörsnö. Wad Skomakaren Lindbom anbelanger, 
rymde utur Fängelset, blev aldrig ertappad. Han och en annan Fånge rymde, 
dagen efter sågs långt ute till Sjöss en Båt med Segel, med kosan ställd Wästerut.

1837. Mord:
Bonden Olof Olsson Grausne, Enkan Anna Jacobsdotter Sudergårda, förre Tunbindaren Christian Lundgren och 
Hustru Anna Stina Stendahl för Mord på Grausnes Hustru medelst förgift. till döden dömda medelst Halshuggning, 
sökt Nåd. Kongl. Majt pröfvar Hoff Rättens Utslag, och finner icke anledning nåd förunna, 
än att högra handens afhuggning wid dödsstraffets Verkställande å Olof Grausne, 
äfvensom den stadgade steglingen af hans och Lundgrens kroppar icke må äga rum.
Wisby Weckoblad Fredagen den 10 Februari: Förleden Lördag afrättades fyra för mord till döden dömda brottslingar. 
Det lugn, den styrka och förnöjsamhet med hwilken de gingo sitt öde till möte, 
wäckte allmänt deltagande, till heder för den lärare, som haft det wigtiga kallet att leda deras beredelse.

26 september 1838. Mord:
Arbetskarlen förra Bonden Josua Englund, dess Hustru, samt hennes Broder Jacob Bogström, 
till döden dömda för Mord på Hans Byström Fole år 1827. Denne Josua Englund satt Häktad år 1827, 
då nekade till detta Mord, saken ställd på Framtiden. År 1836 blef han Häktad igien för en stöld af en Häst, 
Förhörd åter om Mordet, då erkände. Sökt Nåd. Kongl. Majt finner ej skäl att från Dödsstraffet förskonas, 
men finner att stegling af Engelund och Bogström ej må äga rum, dessutom Hustru Engelunds straff 
att å båle brännas, jemväl må försvinna. EMb. Skrifelse. sedan jag bestämt Onsdagen den 26 dennes kl.9.f.m. 
till Verkställighet å Häradets afrättninasplats af det Josua Englund och hans Hustru genom Kongl Majts
bilagde Nådiga Utslag ådömde lifsstraff, medelst Halshuggning, så äger Tit: 
att därvid före Exeutionen, hertill uppbåda nödigt antal Manskap till förmenande af Spetsgård,
och borde Skarprättaren till straffets Vierkställande, börande han därwid sig med nödigt biträde
förberedande nedgräfning å afrättsplatsen (Bödel Styf från Hörsne) Swea Hoff Rätt Att Arbetskarlen
Josua Englund och hans Hustru genom Tit. Utslag af den 29 Nov. förledet år af Kongl. Majts Nådiga Utslag 
till döden dömde, blifvit förliden Onsdag den 26 Sep. å Norra Häradets Afrättningsplats Endre Backe Halshuggne 
får jag äran inberätta. W.L.C. den 28 Sep.1838. M.M.
Beträffande Jacob Bogström, som wid mordets utförande, var ganska ung, och ansågs vara förledd
av sin Swåger och Syster, bar Kongl. Majt. beslutat om uppskjutande af avrättningen till ny pröfning och straffpåföljd. 
Slutligen Dömd till Spöstraff, och Lifstids Fästning. Blev benådad av Oscar I efter 10 år, åter hemkom.

5 mars 1845. Mord:
Hattmakaren Anders Johan Hasselberg, dömd att Halshuggas för Mord å en Procentare. 
Nådeansökningar avslagna. Sedan Fångpredikanten anmält att Hattmakaren A. J. Hasselberg nu är beredd
att undergå det honom för mord ådömde Dödsstraff och jag till werkställigheten däraf utsatt 
Onsdagen den 5 instundande Mars kl.11 fm. så öfwerlämnas härhos Kongl. Majts Nådiga Utslag i målet
till behörig Verkställighet nämda dag, blifwande Skarprättaren beordrad att därtill inställa sig.
K.B.H. Til ägen beordras Skarprättaren Styf i Hörsnö att Instundande Onsdag den 5 nästkommande Mars
inställa sig här i Staden till Verkställighet af Hattmakaren A.J. Hasselbergs ådömde straffet
Halshuggning, skolandes Styf kl.9 fm. här å Landscanseliet infinna sig för erhållande af widare
föreskrift, införväntar jag sednast nästa Tisdag bevis om kallelsens Verkställande.
No 144 Att det Hattmakaren A. J. Hasselberg genom K. Majts Nådige Utslag af den 16 sistl. Januari för
Mord ådömde straff af Halshuggning denna dag werkställts, får jag härmedelst underdåniga
tillkännagifva. Wisby d.5 Mars 1845.

23 maj 1855. Mord:
Tofta C:l Döde i Tofta Socken år 1851 2/7 Arbetskarlen Jacob Ringström 59 år 7 Mån.18 dagar 
På Nasume Egor. På okänt sätt omkommen o icke igenfunnen.
[Senare inskrivit.] Skelettet igenfunnit och Banemannen Arbetskarlen C. J. Toftén upptäckt och enligt
Konungens Dom Halshuggen den 23 Maji 1855
Döde år 1855. Undergick Arbetskarlen Carl Johan Toftén å, Lixarfve ägor för Mord å Arbetskarlen 
Jacob Ringström i Tofta dödsstraff genom Halshuggning. Kroppen nedgrofs å Afrättsplatsen. 
Ålder 34 år 11 Månad.

25 augusti 1858. Rånmord:
Kongl Majts Nådiga Utslag, dömer Rånmördaren Johan Petter Hammarström till döden 
medelst Halshuggning. Ank. d. 22 Juli 1858. Johan Petter Hammarström, hwilken såsom genom frivillig,
af omständigheter styrkt bekännelse inför rätta lagligen förvunnen att hafva den 27 October 1857 på eftermiddagen, 
å, den från Wisby emot Källunge ledande Landswäg nära den så kallade Svarfvareskogen, 
medelst wåld mot Hemmansägaren Nils Olofsson Kullsarfve tagit gods och penningar till belopp af 
81 Rd. 24 Skl. Riksgälds, samt dervid Nils Olofsson så misshandlat, 
att denne enlgt hvad vederbörande Läkare, efter besiktning å Nils Olofssons
döda kropp intygat, deraf ljutit döden. Hof Rätten i förmågo af 22 och 24 && i Förordningen den 4 Maj
1855, 
om ansvar för Stöld och Snatteri samt rån, dömt att för rån och deri begånget dråp mista lifvet
genom Halshuggning. Sökt Nåd. Kongl. Majts fastställde Domen.
Fånggewaldiger J. N. Roswall beordras att den 25 Aug. kl 9 fm. från härvarande Länsfängelse till
Gottlands Norra Härads afrättsplats i Endre afföra Arrestanten Johan Petter Hammarström hwilken
derstädes skall afrättas. Så eger Tit ej mindre tillse att afrättsplatsen blifwer för Exeutionen
iordningsställd. och nödig bevakning upbåda, än sjelf öfvervara Exeutionen och öfver straffet
Verkställande hålla inseende 1858 den 25 Augusti blef ofvanstående Kongl. Majts Nådiga Utslag, 
sedan detsamma i enlighet med föreskriften i 3 Cap: & Straff Balken, fört för menigheten härstädes
blifvit uppläst, i laga ordning till werkställighet befodrat medelst Johan Petter Hammarströms
Halshuggning betygar Endre å Gottlands Norra Härads Afrättsplats.
På sjelfwa Afrättningsplatsen när Presten läste Fader Wår, gjort försök att undkomma lagens hämnande
swärd, genast gripen leddes han åter till Stupstocken der hufvudet föll.

15 december 1863. Rånmord:
Rånmördaren Johannes Mathias Lindgren Boge för Rånmordet på gamla Båtsmansenkan Maria Bogelina, 
bröt sig Nattetid in hos Bogelina, misshandlade henne så att hon några dagar senare afled, 
plockade åt sig vad han kunde, och sedan satt eld på Bogelinas boningsrum, 
därför i alla instanser dömd till döden och skall Halshuggas. Skarprättaren Styf var då avliden, 
och någon Skarprättare på Gotland ej fans, får K.B. anhålla, att Tit behagade beordra den i
Östergötlands län anställde Skarprättare att berörde afrättning verkställa och i sådant afseende mig
här infinna till Tisdagen deri 15 instundande December, då afrättningen att försigå; och anhåller K.B.
att för den händelse hinder skulle wålla för Skarprättarens hitbeordrande, 
derom erhålla underrättelse. Till uplysning bör nämnas att lägenhet från fasta Landet till Gottland finnes, 
under loppet af Wintern med Postångfartyget Polhem, som afgår från Westerwik till Wisby 
hvarje Onsdag och Lördag Morgon. 1863 den 15 December blef ofvanstående Kongl. Majts Nådiga Utslag,
sedan detsamma i enlighet med föreskriften i 3 Cap.& Straff Balken, fört för menigheten härstädes
blifwit upläst, i laga ordning till werkställighet befodrat medelst Johan Mathias Lindgrens
Halshuggning, betyger Endre å Gottlands Norra Härads afrättsplats. Denne Lindgren lade sig ner 
wid Stupstocken lungt och stilla i motsats mot Johan Petter Hammarströms afrättning, 
han måste med wåld tryckas ner på Stupstocken.

17 mars 1876. Rånmord:
Kongl Majt dömer Konrad Petterson Lundqvist Tektor, för stöld och Rånmord till Döden medelst Halshuggning. 
Hjert (avrättad samtidigt på fastlandet) och Tektor. Natten till den 1 september 1874, å allmän wäg
försåtligen öfverfallit Civilingenören Herman Uppmark och Drängen Johan August Larson, 
samt med berådt mod och uppsåt att döda i en vilja och gerning beröfwat dem lifwet genom mot dem
aflossade skott ur för sådant ändamål medförda Skjutgewär. Dessutom dömda För inbrott i Kyrkor och
andra platser, för allt detta dömda till Döden medelst Halshuggning.
Fångförpassning Förste Waktkonstaplen Carl Lindqwist beordras att såsom extra Fånggewaldiger, 
med biträde af Waktkonstaplen J. Bolin Torsdagen d.18 uti innevarande Månad kl. ½ 6 f.m. 
från härvarande Länsfängelse till Södra Häradets afrättsplats i Stenkumla Sn. utföra 
Fången Conrad Pettersson Lundqvist Tektor, för att därstädes undergå honom genom Kongl. Majts Utslag
d.17 sistl. Mars Halshuggas. Tektors målskamrat Gert avrättades samtidigt på avrättsplatsen 
Lidamon utanför Malmköping av Skarprättaren Hjort som med ett enda hugg skilde hufvudet från kroppen.
Tektor avrättades av Skarprättaren Steniek från Wadstena som måste hugga tre gånger för att skilja
hufvudet från kroppen.

   

Vandrarhem Visby fängelse

Mikael Lundell köpte fängelset Sjumastarn, när det blev till salu efter det att fängelset stängdes 1998. Redan i maj var en mindre ombyggnad klar, så att ett vandrarhem i fängelsemiljö kunde öppnas. Vi har bara bytt ut sängarna, låsen samt färgen på väggarna, innan vi kunde ta hit gäster till de 28 cellerna, nästan alla i originalskick från 1800-talet, berättar Mikael. Senare har små stugor byggts på den gamla rastgården och där har även byggts en restaurang. Restaurangen, kallad Sjumastarn, är öppen sommartid och under övrig säsong är det en festsal med cateringmöjligheter.

Under början av 2015 var vandrarhemmet till salu för 30 miljoner. Mikael Lundell, som hade problem med sina höfter, ville sälja hela verksamheten. Men det högsta budet blev bara 27 miljoner, så det blev ingen affär. Efter lyckade operationer hade Mikael under sommaren 2015 återfått gnistan för att jobba vidare med vandrarhemmet och nya satsningar för det gamla fängelset planerades. Bygglov har sökts för att ersätta de små stugorna mot 20 mindre lägenheter i ”tårtbitar” kring rastgården. Lägenheterna skulle kunna bli studentbostäder under vinterhalvåret var planerna. Fasaden på fängelset ska också snyggas till och putsas upp, och det finns planer på att sätta upp fasadbelysning runt hela byggnaden. Den tidigare helt oinredda vinden högst upp i fängelset ska också inredas och göras om till rum och konferenslokaler.

Visbyfängelset är inte det enda fängelset som blivit vandrarhem. Långholmen i Stockholm upphörde redan 1975 som fängelse och byggdes om till bl.a. vandrarhem och även fängelset i Falun har blivit vandrarhem, liksom fängelset i Varbergs fästning. Även Härnösand hade ett fängelse som blev ombyggt till vandrarhem. Prisnivån varierar från 200 kr/bädd och natt till 3000 för ett dubbelrum. Miljön har gett upphov till ordvitsar användbara i reklamen. I den här miljön kan du ”bota din cellskräck”, bo i ”fängslande” miljö eller med ”intern känsla” och det finns trevliga ”cellskapsrum”, för att inte tala om att det går bra att ”checka ut” när som helst.