Vinhuset

Vinhuset låg i nuvarande kvarteret Kalvskinnet 3, Strandgatan 15A. Den troliga orsaken till att byggnaden uppfördes var behovet att kunna ta hand om den stora mängd varor som anlände till staden. Hit till husets stora källare, saluhallen, fördes varorna för att kontrolleras av rådet, som ansvarade för att produkterna höll god kvalitet och såldes till skäliga priser. Här var inte minst vinet en viktig produkt som skulle avsmakas, prissättas och avgiftsbeläggas och den fjärdedel utskänkas som enligt lagen tillföll staden. Placeringen var strategiskt lagd nära hamnen med fyra dubbelportar i fasaden mot Bryggportarna, så att varorna lätt kunde forslas in i den stora saluhallen i Vinhuset.

Beskrivning av Vinhuset
Vinhuset bygges stort, 42×21,5 meter, alltså 900 m2. Det täckte hela nuvarande uteservering vid Strandgatan och en bit ut i Birgers gränd. Byggnaden omfattade minst fyra våningar. Källaren, som alltså var saluhall, var välvd med 24 kryssvalv som vilade på ytterväggarna och 14 runda stenpelare. Förmodligen fanns det utvändiga trappor upp till markplanet mot Rolandstorget. I saluhallen skedde även utskänkning av öl och vin. Bottenvåningen, som förmodligen låg i nivå med torget var marknadsplats och växlingskontor. I våningen ovanför fanns borgarsalen som användes som rådhus. Den fjärde våningen användes sannolikt som lager. Alldeles norr om huset fanns under medeltiden en gränd.

Rådet i Visby
Redan för år 1231 finns uppgifter om rådet i Visby, de tyska rådmännen såväl som de gotländska, vilket tyder på att Visbyrådet tillhörde Nordens i särklass äldsta belagda råd. Ursprungligen fanns det två olika råd, ett tyskt (förmodligen något äldre) och ett gotländsk, som ersatte det tidigare bytinget. Av allt att döma hade vardera rådet fyra fogdar (borgmästare) och 20 rådmän, men efter inbördeskriget 1288 mellan staden och gotländska landsbygden fann man systemet alltför tungrott. År 1320 i augusti tycktes det som att de båda råden var sammanslagna, för då omtalas stadens enda råd ”av bägge tungorna”. Detta nya råd blev Nordeuropas största, som efter en kompromiss bestod av sex borgmästare och 30 rådmän, hälften gotlänningar och hälften tyskar. Denna rådorganisation kopierades sedan av Magnus Eriksson i hans stadslag av år 1514. Efter nedgången i Visby, som började under senare delen av 1300-talet, skar den danske kungen ned rådet till fyra borgmästare och tio rådmän, varav hälften danskar och vardera en fjärdedel gotlänningar och tyskar.

Kalvskinnshuset
Vinhuset kallades länge för Kalvskinnshuset, vilket härrör från en sägen. Bakgrunden till sägnen är att Gotland tilldelades Birger Magnusson efter tronstriderna i början av 1300-talet. För att indriva sina skatter från gotlänningarna tog han sig till ön med en arme, men han blev ordentligt slagen vid Röcklinge backe i Lärbro 1313. Birger Magnusson är mera känd för Håtunaleken 1306 och Nyköpings gästabud 1317 än för slaget vid Röcklinge. Efter slaget ville han bygga ett hus åt sig i Visby men borgarna ville inte ha honom i sin stad. Han bad då om en bit mark så stor så att den kunde täckas av ett kalvskinn. Detta kunde borgarna bevilja och Birger klippte då skinnet i en lång strimla och ringlade in området innanför Hamnmuren och Strandgatan, där han uppförde ett ståtligt hus. En variant på orsaken till Birgers besök i Visby var att han flydde till Visby 1316, då han mist sin krona, och efter en tid i staden uppförde han Kalvskinnshuset, innan han gick i landsflykt till Danmark. Såvitt känt har ingen kung någonsin bott i Kalvskinnshuset. Det har dock nämnts i sammanhanget att tomtmätningar gjorts med kalvskinnsremmar enligt en urgammal från primitiva samhällen känd ritual.

Kalvskinnslegender
Liknade sägner om kalvskinnet är kända från andra delar av världen bl.a. från Ragnar Lodbroks saga, där han på liknade sätt skulle ha inhägnat ett område för London. En liknande äldre version handlar om den feniciska prinsessan Elissa, även känd som Dido. På flykt från sin hemstad Tyrus anländer hon till den nordafrikanska kusten. Väl framme undrar hon om det går bra att stanna här och vila ett tag. Svaret blir: Ja, men ni får hålla er till en yta stor som ett kalvskinn. Elissa klippte till en remsa och kom på så sätt att lägga grunden till Karthago.

Kommersen i Vinhuset
I Vinhuset, i hamnen och på torget vid Vinhuset rådde normalt stor aktivitet i det medeltida Visby. Till hamnen anlände skeppen med vin, pälsverk, tyger, hudar, hampa, vax, honung, spannmål, järn, silver, guld, salt och mycket mer. De gotländska produkterna som levererades ut via hamnen var hästar, vapen, matvaror, timmer, kalk, tjära, sandsten och mycket annat. Från Skeppen forslades varorna in genom Dubbelporten och andra Bryggportar och levererades direkt till de olika packhusen i staden eller till saluhallen för att kontrolleras av rådet att kvalitén var den rätta. Till sin hjälp hade de vägare som skötte stadsvågen, synare som granskade silver, guld, järn, tjära samt skådare som kontrollerade livsmedel och hantverksprodukter. Vinhanteringen var speciellt viktig och dryckerna betingade höga priser. Vinfaten transporterades av vindragare från skeppen till saluhallen för att kontrolleras, smakas, avgiftsbeläggas och prissättas, varvid stadens andel, en fjärdedel, skulle utskänkas. Hit kom vita och ofta lite sura viner från Tyskland, söta från Grekland, Spanien och Portugal och från Frankrike kom de röda och dyraste vinerna. En del varor lastades därefter om och transporterades ut till skeppen för andra destinationer, andra varor levererades till de olika köpmanshusen i staden för mellanlagring och en del varor forslades upp en våning för att direkt säljas på marknaden. Här fanns den verkliga pulsen i Visby på medeltiden.

Rolandstorget
På torget samlades folk för att höra senaste nyheterna och skvallret och kanske ta sig in i Vinhuset för att dricka öl eller vin. På torget kungjordes beslut och annan viktig information från rådet. Där fanns också schavotten (spöpålen) där brottslingarna kunde hånas och bespottas. Troligen fanns schavotten på Rolandstorget från 1200-talet till omkring 1690 då den flyttades till Stora Torget.

Visby blodbad
På Rolandstorget ägde också Visby blodbad rum år 1342, då Visbys två borgmästare Herman Swerting och Johannes Moop, halshöggs här tillsammans med ett antal rådmän och borgare. Anledningen till straffen var att borgmästarna till samman med de övriga dödsdömda hade betalat ledungspengar (krigsskatt) till den svenske kungen mot visbybornas vilja. Att halshuggas ansågs dock vara ett finare sätt att avrättas på. Fattiga syndare som dömts till döden blev hängda.

Vinhuset överges
Flera orsaker medförde att Vinhuset miste sin betydelse med början under mitten av 1300-talet. Pesten under 1350-talet och Valdemar Atterdags brandskattning av Visby 1361, gjorde att handeln med Visby som den stora motorn avtog allt mera. När Vitalianer under 1390-talet gav sig på handelsflottorna genom sjöröveri och även härjade på Gotland, blev det en betydande nedgång i handeln över Visby. Till det kom att Gamla hamnen i Visby sakta blev allt grundare samtidigt som skeppen byggdes större, vilket i sin tur gjorde att hamnen började flyttas till djupare vatten nedanför blivande Wisborgs slott. Lübeckarna passade samtidigt på att ta över Visbys roll som den viktigaste hamnstaden i Östersjön. Vinhuset och Rolandstorget övergavs successivt och den centrala handelsplatsen i Visby flyttades till Handelstorget, nuvarande Donnersplats, som låg bättre till för det nya läget för hamnen. Troligen var Handeltorget den centrala platsen för handeln under perioden mitten av 1400-talet till slutet av 1500-talet innan Stora Torget blev den viktigaste handelsplatsen. Behovet av en ny borgarsal för rådet uppstod och ett nytt rådhus kom därför att uppföras i centralt läge på Stora Torget.

 Vinhuset rivs
Ännu medan Vinhuset troligen fortfarande användes som rådhus, men som i övrigt blivit övergivet, kom det under en tio års period ändå få en fortsatt dock annorlunda användning. När Tyska orden övertagit Gotland 1398, anlände ståthållare och ordensbröder till Visby. De använde då troligen Vinhuset som högkvarter, bostäder och förråd fram till år 1408 då de lämnade Gotland. Slottsherrarna använde därefter byggnaden som förråd. På 1480-talet hade Ivar Axelsson utnyttjat Vinhuset som sädesmagasin. På 1500-talet saknade visbyborna resurser att underhålla sitt magnifika rådhus. Den 24 november 1558 skrev länsherren Christoffer Huitfeld till danske kungen om Vinhuset och efter beskrivningen la han till Och finnes icke i rikena dess make. Han berättade att här förvarades slottets tjära i källaren, men att taket läckte in efter dåligt underhåll. Borgarna ville dock inte ha kvar Vinhuset så det övertogs av staten. Det var fortfarande i sådant skick i början av 1700-talet att det diskuterades att här inrätta landshövdingens residens. Vinhuset förföll dock alltmer och 1737 revs det ner till källargluggarna. På 1770-talet används stenmaterial från Vinhuset rivningsmassor vid uppförandet av Kronobränneriet.

Jacob Dubbes trädplantering
Källarvalven som skymtade i ruinhögarna efter rivningen blev länge en omtyckt lekplats. Där letade barnen efter den hemliga gång som sägs ha förbundit Vinhuset med huset tvärs över Strandgatan. Möjligen kan det ha varit som så att gången, som aldrig hittades, kan ha varit rester av ett medeltida latrinsystem? När Jacob Dubbe omkring 1800 köpte tomten lät han på 1840–talet riva resterna och fylla igen källaren, så att knappt något fanns kvar ovan mark, Detta för att utföra en trädplantering.

Bayerska bryggeriet
På 1840-talet uppfördes en låg stenmur runt fastigheten samt den trappstegsformade portalen i söder. Efter Dubbe övertog stadsläkare Carl Appeltofft området och lät i norra delen bygga den nuvarande huvudbyggnaden som ett bostadshus samt bryggerilokaler till vilket magistraten gav tillstånd 1846. Bryggeriet kallades Bayerska bryggeriet och låg med långsidan utefter Strandgatan. Dess första brygd var färdig 1851, varvid lokalpressen uppmanade folk att dricka öl i stället för det skadliga brännvinet. År 1885 tillkom en magasinsbyggnad längs fastighetens västra gräns. Ett mindre bostadshus av okänd ålder låg med gaveln mot Strandgatan på tomtens sydöstra hörn fram till 1952, då det brann ned. När bryggeribyggnaderna och magasinsbyggnaden revs är oklart.

Arkeologiska undersökningar
Arkeologiska undersökningar har gjorts 1888, 1926, och 1939, som bl.a. medfört att huset storlek ha kunnat bestämmas och att visshet framkommit om att källarmurarna finns kvar under marken. Det har också givit att det i källaren till huvudbyggnaden ingår murverk till Vinhusets norra gavel, och att det alldeles söder om Vinhuset har funnits ytterligare ett medeltida stenhus förmodligen rivet senast år 1697.

Sommarrestauranger
Efter det att restaurangen Barbeque Garden flyttade in i byggnaden 1984 ändrades trädgården till en uteservering. Restaurangens installationer, vilka även omfattar byggnaden, är mindre anpassade till miljön. Gården norr om byggnaden, vilken motsvarar den tidigare gränden, används som parkering. Restaurang Barbeque Garden har under årens lopp bytt namn till Barbeque Steakhouse. Under 2017 vart det aktuellt med försäljning av Barbeque Steakhouse till ett pris av 3,7 milj. enligt ägaren Filip Kulhan.