Epitafier och minnestavlor i Visby domkyrka
Nedan beskrivs kyrkans epitafier och minnestavlor.
Epitafier
Epitafium, plural epitafier, kommer från det grekiska ordet epitaphios, som betyder ungefär ”hörande till grav”. Epitafium är en tavla med inskrift som ett minne över en död person och ofta dennes familj och förekom sedan 1300-talet, men är mest vanligt under 1500- 1600-talet. Tavlan sattes vanligen upp inne i kyrkan. På ett epitafium framhävs vanligen den döde som en god kristen, ofta bedjande inför Kristus tillsammans med sina anhöriga. Epitafier kan vara av trä, sten eller metall.
Minnestavlor
En offentlig minnestavla har normalt en inskription om en historisk eller på annat sätt en intressant händelse eller epok som vi skall minnas framåt i tiden. Ofta är minnestavlan försedd med namn på den eller dem som tavlan tillägnas och/eller de som står för denna tillägnan. Tavlorna är ofta uppsatta på vägg till lokal som besöks av allmänheten, såsom kyrkor och äldre historiska byggnader.
Innehållsförteckning
Domkyrkans epitafier
Visby domkyrka innehar 27 epitafier varav 19 finns uppsatta i kyrkan. De flesta är tillverkade i trä, sex i sandsten och ett i kalksten. Merparten epitafierna härrör från 1500- och 1600-talet. Epitafierna uppsattes till minne av borgare, ämbetsmän, präster och adliga i nämnd ordning men också i avsikt att utgöra en prydnad för kyrkan. De blev därigenom en ersättning för den katolska tidens väggmålningar och altarbilder. Man eftersträvade att få grav och epitafium så nära varandra som möjligt. Enligt en instruktion från 1653 ålåg det kyrkovärdarna att ”bestyra om gravplats” men när det var fråga om att på vägg eller pelare uppsätta något epitafium hade de att anmäla detta för kyrkorådet, som skulle ”skåda”, om verket var kyrkan till men eller prydnad. Om det godkändes, ankom det på kyrkovärdarna att ackordera om priset och ta ut så mycket ”som de kunna skäligen skatta det vara värt”. Den mest eftertraktade platsen var kyrkans östra del. På korets sidoväggar fanns som mest 6 epitafier, varav 4 över adliga med anknytning till Visborgs slott, ett över en lűbeckerborgmästare Bartholomeus Tinnapfel och ett över en generalprost Lauritz Nielssøn. När väggutrymme inte fanns tillgängligt togs pelarna i anspråk. På pelaren längst i sydost hängde inte mindre än 3 epitafier.
1300-talet
Nr 1, familjen Swerting
Kopia av minnessköld i ek med familjen Swertings vapen från mitten av 1300-talet. Skölden hänger på väggen i Hansakoret. Den hängdes upp 1744 då ipå den östra väggen Swertingska kapellet. Originalet finns på Gotlands Museum. Tavlan består av snedställd vapensköld, krönt av en tunnhjälm med hjälm täcke, hjälmkrans och hjälmprydnad i form av en bröstbild av en man med svart mössa. På vapensköldens övre halva bröstbilder av två rödklädda män med svarta mössor och därunder ett treflikigt grönt blad. Vapenskölden har tillhört familjen Swerting. Höjd 135 cm.
1400-talet
Nr 2, Olof och Philip Axelsson Tott
Minnessköld av ek med ätten Totts vapen över länsmännen Olof och Filip Axelsson, Wisborgs slott, som dog av pesten i Visby 1464. Den hängde 1744 i koret, men nu hänger den i Swertingska kapellet på östra väggen. Skölden är rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med den danska släkten Totts vapen i rött och gult mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften på latin: ”Anno. dni. m.cdlxiiii. des sondages. vor. matei. is gestorve. gestrege ritt. h’oleff axels’. hovetma uppe wisborch. un gotlant. des svlve iar. sondach nha. alle hilligen. starff sein broder. h’philippus azels’ ritt’ hir begrave. got sie gnedich”. Översatt: ”År 1464 på söndagen före Mattheus dog den nådige riddaren herr Olof Axelsson hövitsman på Visborg och Gotland. Samma år söndagen efter Alla Helgons dag dog hans broder riddaren herr Philippus Axelsson begravda här. Gud vare dem nådig”. Skölden är från 1530-talet. Sköldens diameter 86 cm.
1500-talet
Nr 3, Henrik Rosenkrantz
Minnesköld över länsmannen Henrik Rosenkrantz, Wisborgs slott som dog 1537 vid en ridolycka utanför ringmuren vid Södra byrummet. Tavlan hängde 1744 i koret, men hänger nu i Swertingska kapellet. Minnesskölden är av ek , rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med de danska släkterna Totts och Rosenkrantz’ vapen i rött, gult, blått, svart och vitt mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften lyder: ”Anno dni. 1537. am ovende sant claves. ist in got de hern. vorschife der gestrege erntvaste. h henrich resekrantz. ritt to biørnholm .vnde høvetman upp gotlandt…” Översatt:”År 1537 på Sankt Claus afton avled den nådige aktade herr Henrich Rosenkrantz, riddare till Biörnholm och hövitsman på Gotland”. Sköldens diameter 86 cm.
Nr 4, Katarina och Mette Hardenberg
Minnestaval över Katarina (Karen) Hardenberg, född Rosenkrantz, maka till länsmannen Eiler Hardenberg, och deras dotter Mette, Wisborgs slott. Katarina och Mette dog 1549 av pesten. Tavlan hänger sedan 1744 i koret. Tavlan är av trä med målning som visar mor och dotter iförda ståndsmässiga dräkter i svart, vitt, brunt och rött, stående på ett rutat golv mot olivgrön bakgrund med vinröda draperier. I alla fyra hörnen finns vapensköldar: i övre vänstra hörnet det hardenbergska vapnet, i övre högra hörnet det rosenkrantzska, i nedre vänstra hörnet det rønnowska och i nedre högra hörnet det skramska. Till höger om den skramska vapenskölden signerad M.T.O. Inskriften i övre kanten av tavlan: ”HIR.LICHT.BEGRAVEN./ SELLIGER.F.FRWE.KA TTRINE./ROSENKHRANS. VNNDE. SELLI/GER.I.MEETTE.HARDEN/BERCH”. Nertill står det RENOWERAT.ANNO 1727.J.W. (Jöns Wulf). Tavlans bredd 81 cm, höjd 104 cm.
Nr 5, Bartholomeus Tinnapfel
På korets norra vägg hänger ett av de historiskt mest intressanta epitafier. Det är uppsatt 1572 till minne av borgmästaren i Lübeck, Bartholomeus Tinnapfel. Tavlan är signerad J Delaval 1575. Bartholomeus var ett av de tusentals offer som omkom vid den dansk-lübska flottans förlisning på Visby redd en stormnatt under juli månad 1566. Ursprungligen hade det av trä tillverkade epitafiet haft en enkel svart ram med smala pilastrar. Senare, sannolikt 1726, har det försetts med i svart och guld med rikt snidat överstycke och vingar med akantus samt på överstycket två putti. Nertill finns en oval kartusch. På det triangelformade fältet upptill finns Gud fader i vit klädnad och röd mantel mot guldgrund. Därunder finns en inskrift på tyska: ”Also hat Gott die Welt geliebet, dass er seinen ein gebornen Sohn gab, auf dass alle,/die an ihn glauben nicht verlohren werden, sondern das ewige leben haben. Joh. 3”. Översatt: Så älskade Gud världen all, att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan hava evigt liv, Joh.3”. Mittfältet har en framställning av den Korsfäste, och t h om korset en knäböjande man, i bakgrunden ett hav i uppror med fartyg, skeppsbrutna och ett sjöodjur.
På stranden syns en stad. Färgskalan är dämpad i övervägande svart, grått, blått, blekt gult och brunt. I bildfältets nedre högra hörn J.W. FECIT (Jöns Wulf gjorde den). Inskriften under mittfältet är också på tyska: ”Anno 1566 den 27 Julÿ Ist Ihro Magnificence der Herr Admiral und Bürgermeister Vonn Lübeck Bartohlomeus Tinnapffell alhier unter Wisby gestranndet und lieget hie selbst Im Chorr Begraben. Zu dessen Ehren Gedächtniss diese Taffell auffgerichtet.” Översatt:” År 1566 den 27 juli strandade här utanför Visby Hans Magnificens Herr Amiralen och Borgmästaren i Lübeck Bartholomeus Tinnapfel och ligger begraven här i koret. Till äreminne över honom har denna tavla blivit uppsatt”. På kartuschen nedtill finns fölande inskrift: RENOVIERT VON FRIEDERICH STRODTMAN VON Lübeck Anno 1726. VERGOLDT a 1734. (Renoverad av Friederich Strodtman från Lübeck anno 1734. Förgylld anno 1734).
Datumet har tydligen blivit fel och skall vara den 28 juli. Tavlan är uppsatt 1572 och målad av J Delaval och renoverad av Jöns Wulf 1726. Tavlans mått bredd 244 cm, höjd 361 cm.
Nr 6, Christen Schriver
Minnestavla över borgmästaren Christiernus Scriba (Christen Schriver), som dog 1576. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren mittemot Predikstolen”, men nedtogs 1831 och fördes antagligen upp på kyrkans vind, där det ännu förvaras. Minnestavlan är av trä som målats. Mittavlans målning helt förlorad men skall enligt Wallin 1744 och inventering 1830 ha föreställt Kristi uppståndelse. På sidorna finns refflade pilastrar, men kapitälen är förlorade. Inskrifter, delvis eller helt och hållet förlorade, enligt inventeringen. Den långa inskriften på latin lyder på svenska: ” Epitafium över den vördnadsvärde och vittberömde mannen herr Christen Schriver, en gång borgmästare i Visby på ön Gotland. Han skildes i Herren från detta livet den 17 maj den återvunna frälsningens år 1576. I denna grav är Christen, av jylländsk härkomst, jordad, en man med mod i bröstet och allvarlig gudsfruktan, vilken framför allt vinnlade sig om sann redlighet och äkta kärlek till sitt ämbete. Under omkring sex lustrer borgmästare och tillika rådman styrde han, själv fader, Visby-borna i dygdig vandel. Han var en sträng bestraffare av brott och en nitisk främjare av hedern och skipade med oväld rätt bland sina borgare. Själv lärd understödde han träget med frikostig hand både kyrkans och skolans lärda tjänare. Mild som han var, bringade han med glatt hjärta hjälp till alla, som tyngdes svårt av fattigdomens plåga. Han lämnade ett lugnt liv utan klagan eller sorgsen blick i den sanne Gudens sanna religion och hade även, då han rycktes bort ur livet, redan som åldring genomlevt omkring tre rofyllda lustrer. Folket gav honom vid hans död en smärtfylld avskedshälsning. Även den gudomliga sångmön begrät den hädangångne mannen. Jorden trycker visserligen benen, men själen, upptagen till den eviga boningen, bär i höjden segertecknet. D(avid) B(ilefeld). Till vännen och gynnaren”. Sannolikt hör överstycke nr 30 till den här tavlan. Bredd 138 cm, höjd 169 cm.
Nr 7, Ingeborg Tidemand
Epitafiet är över länsmannen Emmicke Kaas maka Ingeborg, född Tidemand som dog 1577. De bodde på Wisborgs slott. Epitafiet är tillverkat av sandsten, uppsatt 1582, och finns på korets norra vägg där det alltid suttit. Det är delvis målat och förgyllt och består av två avdelningar, en övre smalare och en nedre med dess huvudscen i relief, Kristus på korset. Till vänster under korset syns Moses och till höger en knäböjande kvinna (den avlidna) samt en kopparorm som reser sig över henne. På sidorna hermer (man och kvinna) och därutanför konturerade sidostycken med bl a änglahuvuden, ”spik”- och delstensornament”. Mittöver mittavlan finns ett romerskt harnesk med korsade värja, lans och hjälmkrossare, mittunder hjälm och pansarhandskar upphängda i en ring. Fördelade på alla sidor runt mittavlan är 16 anvapen: På fädernet: -l. Kaas. -2. Emmiksen. -3. Kaas (Sparre). -4. Flemming. -5. Due (Glob). -6. Sandberg (Skeel). 7. Barritsen (Udsen). -8. Rantzau. -På mödernet: -l. Tidemand. -2. Emmiksen. -3. Sparre (Haglösa). -4. Reventlow. -5. Bild (?) -6. Biørn. -7. Passow.-8. Flemming. Epitafiets övre avdelning, attikan, har två svarta inskriftstavlor med konturerade sidostycken, överst en obelisk. Överst står översatt från latin: ”Åt (minnet av) den ädelborna och fromma Fru Ingeborg, den lysande ädlingen Georg Tidemands dotter, fordom i äktenskap förenad med högvälborne Emmicke Kaas. Hon dog den 19 juli år 1577”. På den undre följande distika: ” Här vilar den frejdade Georg Ticlemands ädelborna dotter, som var Emmicke Kaas’ kära maka. Hon fruktade Gud med ett rent hjärta, vördade sin make och bemödade sig att vara ett exempel för en god maka, aktad lika mycket på grund av sitt ädla sinnelag som sin ädla börd. Därför är henne själv beskärt ett glänsande eftermäle. I fem år levde hon ljuvt med sin make; bägges rena kärlek var utan slitningar. I den äktenskapliga föreningen blev hon fyra gånger moder men avled sista gången i födslosmärtan liksom fordom Rachel. Hennes ben vila ljuvt i frid i en särskild urna. Endast genom tron på Kristus har hennes själ gått till himmelen”. Översättning enligt Björkegren. Underst en dödskalle över ett timglas och MEMENTO MORI (Tänk på döden). Tavlans bredd 213 cm, höjd 560 cm.
Nr 8, Salomos dom
Epitafiet föreställer Salomos dom och är från 1592. Tavlan hängde 1744 på pelaren mittemot predikstolen, men hänger nu i vapenhuset. Tavlan är av furu målad med enkel svart ram. Tavlans färger går i rött, orange, gult, brunt, grönt och vitt. Målningen är liksom texten nedanför skadad. Konungen sitter på sin tron, omgiven av hovmän, nedanför sitter två kvinnor och mellan dem två lindebarn. I övre hörnen finns sköldar, där det för den högra finns initialerna M.K. Inskrift (troligen danska) har tolkats av Wallin 1744 och efter inventering 1830: ”SALO• MON (l JERUSALEM EN KO)NG(E) SAA FR(OM) AFSIGER: EN (RETFE)RDI(GE/ SE)NTENT(Z OCH DOM HUIL)CK(E)T HAND S(OND)ERLIG GlOROR (AF G)V(DS/ NAADE EMELLEN DISSE QVINDER) BAADI. (WER KAN) ES MACHEN BERI(CHT)E M(IR/ DAS ES JDER)MAN ZW (DANCK ES FRI, eller Fil)”. Wallin har efter texten årtalet ”1593”. I 1830 års inventering finns efter ordet BAADI ”Wish. B. 9.3” Tavlans bredd 158 cm, höjd 213 cm.
Nr 9, Simon Strelow
Epitafiet över Simon Strelow är från 1598. Det hängde 1744 på andra pelaren från väster i södra raden, men nu hänger det i Swertingska kapellet på väggen mot tornet. Simon Strelow (död 1593) var sannolikt far till Niels Strelow och farfar till mer kände biskop Hans Nielssön Strelow (1587 -1656), superintendent och författare till Chronica Guthilandorum. Simon Strelows tavla är av trä med målning. Tavlans färger är blekgrönt, grått, rödbrunt, svart och vitt. Mittdelen av tavlan framställer Kristus på korset, och under korset syns en knäböjande familj om man, hustru och två barn. Mannen och barnen har röda kors och i bakgrunden syns en stad. Överstycket är kontursågat med två målade flickhuvuden på sidorna. Överst finns en svart medaljong med IHS/ SS/ 1598. Kontursågade sidostycken och understycke med målad beslagsornamentik och rullverk. Högra sidostycket och understycket är nygjorda vid restaurering i modern tid. Över mittavlan finns inskriften: ”o Herr ihesu christ gestorben bist Am chreutzes stam, du Gottes lam/ deine wunden rot, in aller noht dein theures blut, kompt mir zu gut/ dein leiden und sterben, macht mich zum• erben in deinen reich, Dir/angeliben alle gleich. / Amen” . På understycket har enligt Wallin 1744 stått ”Anno Domini 1593 den 6 Septembris des morgens umb Zegers 6 ist der erbare und vornehme Simonis Strelauz (inv 1830: ”Streilaw” ) in Gott sehlichen vorschiden und (inv 1830: efter ”und” ” leitt”) all hir begraben Gott wo lie im eine fröhliche auffersteun vorleihen. Amen”. (År 1593 den 6 september på morgonen klockan 6 dog den ärbare och förnäme Simon Strelow och ligger här begraven. Gud må förläna honom en lycklig uppståndelse. Amen). Tavlans bredd 146 cm, höjd 270 cm.
1600-talet
Nr 10, okänd person
Epitafiet är från omkring 1600 över okänd person. Tavlan hänger till väster om utgången till vapenhuset. Den är av trä med målning. Tavlans färger är grått, svart, grönt, rött och guld. Mittdelen av tavlan visar Jesus som uppväcker synagogsföreståndarens Jairi dotter. I bakgrunden syns larmande människor där två trakterar blåsinstrument. På de vertikala ramstyckena är målade renässanskolonner. Överstycket har gavelform. På det nedre ramstycket är målad Kristus på korset, omgiven av en familj om tio personer, man, hustru, fem söner och tre döttrar, varav fyra söner och en dotter har röda kors, alla är knäböjande. Det alltför breda understycket visar, att tavlan haft sidostycken. Inskrift saknas. Tavlans bredd 83 cm, höjd 132 cm.
Nr 11, Anne Oluffsdatter och mågen Pouell Lauritssønn
Epitafiet är från 1607 över Anne Olluffsdatter, död 1604, och hennes måg Pouell Lauritssønn, 1607. Tavlan hängde 1744 under orgelverket och nu hänger den i vapenhuset. Den är tillverkad av ek och utförd med målning. Färgerna är ljusgrått, ljusgrönt, rosa, rött, svart och guld. Ramen är profilerad, målad i guld och svart med förgyllda ornament. Målningen föreställer Gud med en bok och med insegel omgiven av fyra väsenden och de äldste samt nederst t v en kvinna och ett barn, knäböjande, med röda kors i händerna.
Nere till höger syns svagt en sköld med skriften ” I(L ?). I P(?)”. Inskriften i överkant målningen är: ”S. Johannis Obenbaring VII. CAPITEL”. Inskrift under målningen lyder: ”Her nedenføre liger begrafven Ärlig oc Gudfrüctig (Qwinde Anne Olluffs)/ Datter Barnefød i Kiøbenhafen. hindis hosbond War Anders Hineli Tolder/ der samestedtz oc liger der i Sancte Nicolaj kircke begrafven, Oc døde hon/ i Wisby 1604 den 11 Nouember, hinders alder war 60 aar:/Ligger her oc huus Nederlagtt hinders Datters man Pouell Laurits/sønn och døde den 10 Augustii 1607. Gud alemec(tigste giffwe dennem)/ Baade med alle Guds Børn en gledelige oc rereful opstandelse på domedag”. Komplettering efter Wallin. Tavlans bredd 110 cm, höjd 145 cm.
Nr 12, Jacob Andersen
Epitafiet är från 1612 över Jacob Andersen. Tavlan hängde 1744 ”under orgelläktaren”, men är numera deponerad hos Gotlands Museum inv. nr A. 3227. Tavlan är gjord av trä och med målning. Tavlans färger: rött, grönt, gult, grått, svart och vitt. Mittdelen av tavlan föreställer Kristi himmelsfärd och under Kristus syns en folkskara. Under folkskaran finns ett knäböjande par, mannen med rött kors, och en sköld med bokstäverna ”l.A.” (Jacob Andersen). Överstycke och vingar är profilerade, understyckets nedre del saknas. På vingarna finns målade hermer (den högra hårt retuscherad), däröver syns bröstbilder av Jesus och Maria, allt i bleka pastellfärger. Över- och understycket har svårlästa inskrifter, här återgivna efter Wallin
Överstyckets inskrift: ”Christus ist ghen Himmel gefahren, mitt grossen Triumph und Engel Scharen. Und zu seines Vaters rechtern sich gesetztt, da ist Er all seines Leides ergetztt. Er hat uns da die Stelle bereit da wir sollen bleiben im ewigkeitt”. Understyckets inskrift: ”Im sechszehen hundersten und zwelfften Jahr, am neinzehenden monadtstag Maji es war, da Jacob Andersen auss Schottlandt ein Bürger zu Wisbui auff gotthland. Ist im waren glauben sanfftigklich enttschlaffen im Herrn sehligklich. Gott wolle mitt den auser Welten ihn geben die himelsche frewde im ewigen le ben”. På baksidans sidor finns målade änglahuvuden, fruktknippen och rullverk i samma färger som på framsidan. Bredd 162 cm, höjd 199 cm.
Nr 13, Lauritz Nielsön
Epitafiet är från 1613 över prosten Lauritz Nielsön. Han var generalprost över Gotland, Tavlan hängde 1744 i koret på norra sidan, numera är den deponerad i Gotlands Museums arkiv inv. nǾr A. 3229. Tavlan är gjord av trä och med målning. Färger: svart, vitt, grått, grönt, rött, guld och silver. Mittdelen av tavlan har motivet ”Lag och evangelium” (Joh l: 17) och därunder finns prosten med hustru, fem söner och två döttrar. Prosten och två av sönerna och de två döttrarna har röda kors. På sidorna finns kannelerade pilastrar med Paulus och Petrus målade i nischer. På entablementet, som saknar krön, finns en sköld med L.N.H.S. (Lauritz Nielsön Helsingb.) och bomärke samt CRVC!FIXVS GVBERNATOR/ FORTVNA: MEA:.
Nedanför bildfältet syns svagt en nästan utplånad inskrift, som återges efter Wallin: Inskriften består av tre distika: ”Ad viatorem. Mortuus est Christus, q vid trist is f u n era defles./Agnus is a dira morte redemit oves./Surrexit Dominus pro nobis prreliat ipse./ Non perit in terris, qvi bene vixit o bit/ Judex a dextris venturus ab rethere claro, / ut donet pueris coelica regna suis”. Översatt av fil kand Svante Nyberg: (Till vandraren. Kristus har dött, varför begråter du sörjande de döda? Lammet har lösköpt fåren från den grymma döden. Herren har uppstått, och han kämpar själv för oss. Den förgås ej på jorden, som levt och dött väl. Domaren på (Guds) högra sida skall komma från den klara rymden för att skänka sina barn himmelriket). På ett nu förlorat understycke har också funnits en inskrift, som återges efter Wallin, ”Anno MDCXIJI den IV augusti döde hederlig och wellaerd mand her Laurittz Nielsön, Helsing b., sogneprest her i W is bY och prost öffwer Gulland och ligger her neden begraffwen forwentendis en aerefuld opstandelse paa den ÿderste dag. Hans gandske alder 63”. På baksidan finns konturmålning. Bredd 171 cm, höjd 181 cm.
Nr 14, Jens Andersøn och hustru Karren Søffrens
Epitafiet är från 1615 och 1633 över pastor Jens Andersøn och hans hustru Karren Søffrens (Sørens) dotter. Jens Andersen var stadskaplan i Visby 1603-15. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och fördes 1831 upp till kyrkans vind, där den ännu förvaras. Tavlan är mycket skadad. Den är tillverkad av trä och med målning. Mittdelen av tavlan visar nu en nästan förstörd framställning av Jesu dop (enligt inventering 1830: med Gud öfverst, omgifven af 12 änglar, derunder dufvan m.m.”), ”en knäböjande präst, 1744 syntes också en kvinna och under dem en text. Överstycket med text är nu försvunnet. Under mittdelen en inskriftsplatta och därunder ett profilerat parti med ett bomärke omgivet av ”M B B” (Melcher .? Broder). Alla texter återges här efter 1830 års inv. På det försvunna överstycket: ”Basil: de fructu Bapt: In baptismo homo renovatur sed non conflatur Refingitur nec conteritur curatur nec dolorem sentit Ex servitute peccati in libertatem restituitur Angelorum censorsac civis efficitur Hæres coelestium bonorum constituitur. ”(Basil(ius av Caesarea?): Om dopets frukt. I dopet förnyas människan men uppblåses icke, nyskapas men krossas ej, botas men känner ej smärta. Från träldom under synden försätts hon åter i frihet. Hon blir medborgare i änglarnas gemenskap och insätts som arvinge till himmelens rikedom). Mittavlans text ”Anno 1615 den 23 Martii döde hederlige och vellerde mand Her Jens Andersøn barneföd i Melby i Seland. Effter hand her i Worfrue Kierke haffver varit medtjener i Guds ord i tolff aar och ligger her nedenföre begraffvit forventendis med alle Guds børn en glaedelig oc aerefuld opstandelse till det evige liff. Hans alder var 48. -Anno 1633 den 13 October er erlige oc Gudfructielige quinde Karren Sornsf. (Wallin 1744: ”Söffrens”) Dotter salig udi Heren hensoffet”. -Undre textplattan: ”Ad Lectorem Ultima mors rerum finis rapit illa potentes Corripit et miseros, tollit juvenesq ( =juvenesqve) senesq ( =senesqve) Ater si fueris morti sis gratior atræ Candidus es mortis transit nigredine candor Sors eadem cunctis memores vos vivite mortis”. (Till läsaren. Döden, livets yttersta gräns, rycker de mäktiga med sig, griper de arma och bortför både unga och gamla. Om du varit mörk, må du vara tacksam mot den mörka döden. Du är (nu) ljus, och ur dödens mörker framgår hinsides ljus. För alla är lotten densamma. Lev därför med döden i minnet). Inskriften fr o m ”Ultima” består av hexametrar. Det försvunna överstycket kan vara nr 28 , beskrivet nedan. Tavlans bredd 160 cm, höjd 216 cm.
Nr 15, Anne Reggelsdaater
Epitafiet är från 1621 över Anne Reggelsdaater, hustru tiJI slottskrivaren Jens Baertelsem. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och hänger nu till höger om utgången till vapenhuset. Tavlan, som är gjord av trä är en inskriftstavla med arkitektonisk omfattning. På sidorna finns kolonnetter, under dem finns barnhuvuden, upptill entablement och gavel, uppbärande tre urnor. Färgerna är svart, silver, guld, grönt och rött.
På entablementet ANNO 1621. Inskrifter HER. NEDEN. FORRE. LIGGER. BEGRAFVEN. AERLIG. GVDFROCHTIG. OCH. NV. SALLIG. QVINDE. ANNAE. REGGELSDAATER: BARN FØDT. VDI MALMØAE. DEN. 29 DAG. VDI. A VGVSTI. MAANED. ANNO 1592. HINDIS. BRØLOPS. HØIJTIDT. STOD. IJ. MALMØAE. MED. ÆRLIG. OCH. VELACHT. MAND. IENS. BAERTELSØN: DEN. TID. SLO -DTSSCHRIFVER. PAA. WISBORIG. SLOT. DEN. 16 JVLLIJ 1609. OCH. HÆNSOF. DEN. SALIG. QVINDE. l. HAERREN. HÆR. VDI. VISBYÆ DEN. 18 OCTOBRIS. OCH. BLEF. BEGRAFVIN. DEN 20. OCTO: l THEDTE. AAR. 1620. VDI. HINDIS. ALLDERS. TREMDRA(?). 28. PAA. DET. NIENDE. GVD. GIFVE. HINDE. MED ALLE. TROE. CHRISTNAE. EN. AERREFVLD. OCH. GLIEDELIG. OPSTANDELSE. PAA. DOMMEDAG. PSALMO: 31: lEG BEFALLER MIN AAND l DIN HAAND. DV FRELSTE MIG HERRE, DV TROFASTE GVD. Tavlans bredd 102 cm, höjd 138 cm.
Nr 16, Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe
Epitafiet är från 1622 över Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe. Tavlan hängde 1744 på predikstolspelaren, men är nu deponerad hos Gotlands Museum (inv nr A. 3226). Tavlan är gjord av trä med målning. Färger: svart, vitt, rött, blekgrönt, blågrått. Mittavlan föreställer Jesu dop med Jesus och Johannes och över dem svävar Den Helige Ande, t v om dem finns tre män, t h tre kvinnor, alla knäböjande, två män och en kvinna har röda kors. Nedanför denna scen finns ett stort svart fält med inskrift. På sidorna finns profilerade vingar med beslagsornamentik och målade fruktknippen i rött och gult mot mörk botten. Ovanför målningen finns ett entablement med inskrift, och överst ett gavelfält med målad bröstbild av Gud Fader.
Inskrift på entablementet HEILIG HEILIG HEILIG IST GOT DER HERRE ZEBAOTH. MATTHEI. AM 17.DIS IST MEIN LIEBER SOEN AN WELCHEM ICH WOLGEFALLEN HAB. DEN SOLT IR HÖREN HOCHGELOBET SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH HOCHGELOBET SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH. Inskriften på mittavlan oläslig, här återgiven efter inventering 1830, ”Esaias. 25 . Der Herre Zebaoth wird den tod verschligen ewiglich und der Herr wirt die threnen von allen angesichten abwischen und wirt die Smach Seines Volcks aufheben in allen landen. Meine Seel erhebet den Herren und mein geist frewet sich Gottes meines Heilands. Dan er hat die niedericheit seiner Sunderinnen angesehn und gros ding an mir gethan der du mechtig ist, und des namen heilig ist, er ubet gewalt mit sein arme und zerstrewet die da hogferdig sein in ires hertzen sinne erstoset die gewaltigen vom stule und erhebt die niedrigen die hungrigen fuller er mit gutem, und lasset die reichen leddig”. Inskrift på understycket svårläst, här efter inv 1830. ”Jesu mit deinem blut bin ich erlöst des tröst ich mich von hertzen trag du gedult im leiden, dein ich will lindem deine Schmertzen, bist tu from und gebrukest bezeit die heiligen sacramente, all deiner sunde und missethat willich nicht mer gedencken, bist tu verlassen von jederman, verlassen auf dieser erden, ich will am deiner seiten staen, dein trost und zuversicht werden. Jochem Widt Daniel Corvinus Michel Scheppe 1622”. Tavlans mått, bredd 155 cm, höjd 213.
Nr 17, Hans Türitz och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater
Epitafiet är från 1629 över borgmästaren Hans Türitz (Turitz) och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater. Tavlan hängde 1744 på norra muren vid nuvarande sakristidörren, nu hänger den i Swertingska i kapellet, på väggen mot tornet. Tavlan är av trä med målning. Färger: brunt, rött, grått, grönt, vitt, svart och guld. Mittavla har kraftigt profilerad ram, kontursågade sidostycken med målade frukter. Målningen framställer Kristus på korset och därunder finns ett knäböjande par och en kvinnan med rött kors.
Upptill på korset står det ” INRI” och nedtill sköld med ”HS” och ”HT”. På ramen finns ännu en sköld med ”HT”. I det triangulära överstycket finns en bröstbild av Gud Fader, däromkring kontursågat parti med målade frukter. På det profilerade understycket finns inskrifte ”Her nedenfore Ligger Begraffuen Erlige och Welacte mand Hans Türitz fordom Borgemester Her i Wisby, Barnefød till Saltuedel Aff Erlige oc Gudfryctige forœldre, oc Døde her udi wisby: den 16 Juni Ano 1629. Gud giffue Hanem med alle guds Børn, en Erfuld oc gledelig Opstandellse paa den yderste Dag. -Her nedenfore Liger Begraffuen Erlige oc Gudfrüctige Quinde lydtgaarde Lauritzdater, Erlige oc welact mand Hans Turitz hustru, Som war Barnefød her i wisby, Aff Erlige forelder, hendis fader Lauritz Kangetter oc hendes Moder Anne Kanegetters, Oc Døde hunden 29 Aprillis ano 1628 her wdi wisby. Gud giffue med Alle Guds Børin En Errefuld oc gledelig Opstandelse paa den ÿderste Domedag. Gud hen dis siell beuare”. Tavlans bredd 157 cm, höjd 270 cm.
Nr 18, Niels Jacobsen och hans hustru Anne Pedersdaater
Epitafiet är från 1631 över pastor Niels Jacobsen, död 1628 och hans hustru Anne Pedersdaater, död 1631. Tavlan hängde 1744 i norra sidoskeppets östra trave, nu i Swertingska kapellet, på väggen mot långhuset. Tavlan är i trä med målning. Färger: ljust grått, ljust grönt, rött, vitt och svart. Mittavla är en framställning av Lasarus uppväckande. Bakom Kristus syns en folkmassa, och i förgrunden en knäböjande man och kvinna med ett dött lindebarn mellan sig, mannen i prästdräkt och liksom barnet med ett rött kors. Tavlan flankeras av kolonner med joniska kapitäl, vilande på konsoler med skulpterade barnansikten. Kolonnerna bär ett entablement med triangulärt krön, prytt med ett bevingat änglahuvud. Tavlan har rikt profilerade sidostycken med sköldar och mans- resp kvinnoporträtt. Ovanför och nedanför målningen finns svarta partier för inskrifter, numera helt utplånade.
Nederst finns en kartusch. Både Wallin 1744- och 1830-års inv. återger inskrifter, vilka här citeras efter Wallin . Ovanför målningen står det: ”Ad vocem Domini tenebrosam Lazarus urnam Linqvit ovans turra ( = terra) gaudia habente nova/Haud secus omnis homo rupta tellure resurget Ad vocem Domi seeula ag. nova”. (Vid Herrens ord lämnar Lasarus den mörka graven, jublande över att jorden har ny glädje för honom. På samma sätt skall, när jorden brustit, varje människa uppstå och vid Herrens röst uppleva nya tidsåldrar). Inskriften består av distika. – Nedanför målningen skulle på ena sidan stå ”Sal. Posteritate. Forte rogas vitae mihi qvalis et ortus et usus Et finis fuerit Nicoleo Jacobo( = Nicolao Jacobi?) Hafnia me genuit studiisq ( = studiisqve) instruxit honestis Atq( = Atqve) hinc excellens stirpe decorus eram Visbua me rapuit vigilans ut ruris et arcis Et pastor fueram, civis honeste tuus Longus vita labor, dolor ingens fabula inanis Tota fuit :reqviem vita futura dabit/ Natus Anno 1576. Mortuus 1628, die 8 Martij”. (Med en välgångsönskan till eftervärlden. Måhända frågar du, hur mitt livs begynnelse och min gärning var, och hurudant slutet var för Niels Jacobsen.
Köpenhamn födde mig och utbildade mig i hedervärda studier, och därför var jag en hövisk man, framstående (även) genom börd. Visby, som vakar över både landsbygden och borgen drog mig till sig. Jag var präst och din uppriktige medborgare. Livet är en lång vedermöda, en svår smärta, ett tomt skådespel. Det är helt slut, med det kommande livet skall skänka vila. Född år 1576, död den 8 mars 1628). ”Forte” t.o.m. ”dabit” består av distika.
– Text på den andra sidan ” Anno 163 1 den 6 Martij Døde erlig oc gudfrgøtige qvinde Anne Peders Daater oc ligger her i Kircken begrafven hos tvende hendes salige Mend her Niels Jacobsen oc Hans Turridtz fordum Borgemester her i Staden gud gifve denom med alle tro Christar en erefuld oc gledelige opstandelse”. Bredd 282 cm, höjd 298 cm.
Nr 19, Niels Hansøn
Epitafiet är uppsatt 1641 över ridfogden Niels Hansøn, död 1635. Tavlan hänger nu liksom 1744 i norra sidoskeppet, väster om sakristiingången, sannolikt ursprunglig plats. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Färger: rött, gulbrunt, gråblått och vitt. Mittpartiet utgörs av en oval, konvex, målad tavla, föreställande Kristi korsfästelse med Jerusalem i bakgrunden. På sidorna syns sittande figurer med uppslagna böcker, evangelisterna Markus och Lukas. I målningens överkant finns en kartusch med l A M.I.D. (Jørgen Anchers och Magdalena Jürgensdotter) och ankare med korsade pilar. Ovanför målningen finns entablement med två inskriftsplattor, tredelat krön med änglahuvuden på sidostyckena och en stående putto med basun och fackla i mitten . Under denne en kartusch med N .H . (Niels Hansøn) och bomärke. Under den målade tavlan syns en kartusch med inskrift och nederst ett klot och druvklase i kraftfull broskornamentik.
Inskrift på de två plattorna ovanför målningen lyder: ”ANNO 1635 Den 18 Decemb: Døde Erlig oc Welforstandig Mand Niels Hansøn fordu : Den Erlig och Welbÿ: Mand Holger RosenKrantz till Frøllinge Hans Fuldmechtige Ride foget Thil Wisborgs Slot Och Ligger Her nedenfore Begraffn”. Inskrift på kartuschen under målningen ” A:o 1641 Lod Jørgen Anchers 0c Hans Kiere Hustru Magdalena Jürgensdotter Dene Taufle Opsette oc Be koste Gud thil ære Kiercken til Beprÿdellse oc S:Niels Hansøn til lhukomelse”. Av Steffen attribuerat till stenhuggaren Elias Meisen i Burgsvik . Enligt Wallin 1744 var mittpå tavlan ”såsom en insatter glob av Burgswikssten , hel slät”. 1766 får målaren Johan Nielas Weller betalt för arbete med ett epitafium på norra sidan i kyrkan, varmed endast kan avses detta. ”Måhlat Gardijn omkring et Epitaphium samt en passions historia mit uppå .. . ” (räk). Tavlans bredd 250 cm, höjd 460 cm.
Nr 20, Niels Matzöns hustru Karen Lauritzdotter
Epitafiet är uppsatt 1644 över den siste landsdomaren Niels Matzöns hustru Karen Lauritzdotter, död 1644 och son Holger Nielssøn. Tavlan satt 1744 mellan de två östligaste fönstren i norra sidoskeppet (fönstren nr 4 och 5), men sitter nu i södra sidoskeppet väster om Köpmankoret. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den runda mittavlan föreställer landsdomaren med familj, hustru och tio barn, därav två lindebarn. Familjen är framställd huvudsakligen i svart och vitt mot svart bakgrund under ett delat grönt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska. Lindebarnen avbildas dock på madrass med guldspets mot röd bakgrund. Tavlan är inramad av kraftig broskornamentik. På sidorna har stått två nu försvunna figurer. Över och under målningen finns inskrifter.
Den övre inskriften ”1644 Den 26 Marti Døde Erlig dydig oc Gudfrugtig Quinde Karen Lauritz dotter Och ligger her Neden forere(!). Med en aff hindis Sønner Ved naffn Holger Nielssøn Begraffuen. Huis Siele Gud Haffr. Oc i same aar” . Den nedre inskriften ”Haffr Fornem Niels Matzön Lantz Dom Offr Gulland Till Gudtz Ere, Kirkens Zirat Oc For Hans Salig Hustru Till en ihūkomelse, Ladet Bekoste”. Över entablementet ett brutet krön med evangelisterna Lukas med oxe och Matteus med ängel, båda med uppslagna böcker. Mellan dem har stått ytterligare en figur. På krönet kartusch med N M (Niels Matzön) och bomärke. Epitafiet avslutas nedtill med ett parti med maskaron och druvklase. – A v Steffen attribuerat till stenhuggaren Elias Meisen i Burgsvik. Tavlans bredd 259 cm, höjd 435.
Nr 21, Johan Höpner
Epitafiet är uppsatt 1653 över handlanden Johan Höpner (äv Höppener), död 1646 och hans tre söner och tre döttrar. Tavlan hänger i Södra sidoskeppet, väster om Brudportalen, vilket sannolikt är ursprunglig plats. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den målade mittavlan har porträtt av en familj bestående av hustru Mette Hintze och hennes två män, Johan Höpner och Paul Hintze samt nio barn, därav ett lindebarn.
Familjen är framställd mot svart bakgrund under ett delat grönt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska. Allt i övervägande svart och vitt, lindebarnet ligger dock på en madrass med guldspets mot röd bakgrund. På sidorna finns kraftiga vridna kolonner och statyer av dygder (en med kolonn, styrkan, och en med barn, kärleken). Upptill syns änglahuvud och vindruvsklase . Ett övre parti har en skulpterad framställning av Kristus med högra handen välsignande. Däröver finns en platta, som uppburit något (en kartusch?). På sidorna finns statyer av dygder (en med en kalk, tron, och en med ett ankare, hoppet). Över och under målningen finns inskrifter. Den övre inskriften lyder: ”Ano 1646 Den l Maji ist sehlich in Gott Entschlaffen Der Erba (re) Und Wollgeachte Johan Höpner, und Lieget Hier Niden Unter Begrabe(n).” Den nedre inskriften ”(mit Seinen 3 Söhnen ū 3 Töchter. Gott gebe Ihnen Mit Allen Gleubigen Eine Frölige aufferste hung Zum ewigen leben). Seines alters 39 Jah:, 6 Mo.” (Läsningen kompletterad efter Wallin 1744). (Anno 1646 den l maj avsomnade saligt i Gud ärbare och välaktade Johan Höpner och ligger här nedan begraven med sina 3 söner och 3 döttrar. Gud give dem med alla troende en lycklig uppståndelse till evigt liv. Hans ålder var 39 år och 6 månader).
Nederst, omgiven av broskornamentik och änglahuvuden, ännu en inskrift i kartusch ”ANO 1653 Lies Der Er Bahre und Wollgeachte Pauell Hintz Mit Seiner Lieben Haus Frawen Mette Hintzes Dieses EPitaPhium Auff Setzen Und Bekosten Gott Zu Ehren der Kirchen Zum Ziratt, und S: Johan Höpner Zum Gedechtnijs”. (Anno 1653 lät ärbara och välaktade Paul Hintz med sin kära hustru Mette Hintz uppsätta och be kosta detta epitafium Gud till ära, kyrkan till prydnad och salig Johan Höpner till åminnelse). Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik. Tavlans bredd 280 cm, höjd 451 cm.
Nr 22, Niels Tidsted
Epitafiet är uppsatt 1654 över stadkaplanen Niels Tidsted, död 1642, hustrun Elisabeth Brue och hennes andre man stadskaplanen Jacob Munch, död 1656(?). Tavlan hänger i Södra sidoskeppet öster om Brudportalen, vilket sannolikt är tavlans ursprungliga plats. Den är gjord av sandsten, målad och förgylld. Epitafiet består av en inskriftstavla, krönt av en mansbyst och två putti, samt därunder en skulpterad drake och under denna en kartusch med text och där nedanför ytterligare en kartusch med tre porträtt.
Därunder finns ett klot med ”F: 1654” och en pelikan med ungar. Porträtten utgörs av målade bröst, bilder av två män i prästdräkt och en kvinna. De föreställer Niels Tidsted, hans hustru Elisabeth Brue och hennes andre man, stadskaplanen Jacob Munch (Munck). 1830 års inventering uppger, att ”ovanför” stod en man beväpnad med svärd, ”troligen Michael” . Detta synes innebära, att den nuvarande krönfiguren ej är ursprunglig. Wallin nämner inte 1744 någon beväpnad man men däremot att apostlarna Petrus och Paulus stod på sidorna. Inskrift på stora tavlan: DEO GLORIÆ CÆTUISACRO HONO RI Viro Vener: Dn Nic: Pet: TIDSTA DIO, ejusq de funct : prol : memoriæ Conjugiv: Pientiss:• ELIZABEH: BRUE quæ Ætat: obiit Ao 16 die et Familiæ Munchiac: ex illa su scept; sacr: hoc Hieroglÿpt: saxeum in Amoris indicium, apponendum et adornand: curavit; Dn JAC:PMÜNCH: Sÿmmist: Wisbuens:qvi exantlat: laborib: occubuit A:o 16 die Ætat: Benedict: Animab: Benedicat Amen”. Översättning enligt Björkegren, som anser texten svårtolkad; sannolikt har den förvanskats i samband med restaureringar: ”Gud till ära och den heliga kyrkan till prydnad och till högvördige Herr Nicolaus Petrus Tidsteds och hans avlidna barns minne (och) åt hans maka, den fromma Elisabeth Brue, som dog år 16- den – (och) åt familjen Munch, som upptogs av henne, har Herr Jacob Munch, kaplan i Visby, låtit uppsätta och pryda denna vigda, med heliga tecken inristade sten. Han dog, trött av mödorna, år- den – i sitt- år. Den välsignade må välsigna hans själ(?)”.
Inskrift under draken lyder: ”O Miserum Mortale Genus qvid Debuit ultra Pro te Proq tua DEus Attentare Salute!” Översättning enligt Björkegren: ”O stackars dödliga släkte, vad borde Gud mera försöka göra för dig och din frälsning?”. – Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik. Bredd 147 cm, höjd 338 cm.
Nr 23, Hans Olluffsen
Epitafiet är uppsatt 1657 över borgmästaren Hans Olluffsen, död 1649. Tavlan satt 1744 på södra sidoskeppets östvägg, där barockaltaret nu står, men tavlan har flyttats och sitter numera i norra sidoskeppet öster om lilla nordportalen. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den målade mittavlan visar borgmästaren med familj, inalles 13 personer. De är framställda huvudsakligen i färgerna svart och vitt mot svart bakgrund under ett delat rödbrunt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska.
På sidorna syns två fristående figurer med uppslagna böcker, evangelisterna Matteus och Johannes. Ovanför tavlan finns två änglar, vilande på en rundbåge, överst syns timglas och en dödskalle och därunder en platta med ” Memento mori” (tänk på döden). Epitafiet har broskornament, snäckor och fruktknippen. Under epitafiet finns, dock sammanhängande med detta, en långsmal inskriftsplatta utan inskrift men med inristade namn, initialer och årtal från olika tider. Den är omramad av röd- och gråmarmorerad sandsten. På dess brutna krön syns en ängel, bärande en jordglob. Under målningen finns inskriften: ”ANNO 1657 Liessen S: Bürgemeister Hanss Olluffsens Seine Erben Dieses EPitaPhium Bekosten, Gott zu Ehr: der Kirchen Zirat und dem S: Man Zum gedechnis”. Översättning enligt Björkegren: ”År 1657 läto salig borgmästaren Hans Olufsen och hans arvingar bekosta detta epitafium, Gud till ära, kyrkan till prydnad och den avlidne salige mannen till åminnelse”. – Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik. Tavlans största bredd 250 cm, total höjd 740 cm.
Nr 24, Kristi uppståndelse
Epitafiet är från 1689 över Kristi uppståndelse. Tavlan sattes upp 1689 av Adam Helms enligt inventarieförteckning 1830. Den hängde fram till 1830 i Köpmanskoret men flyttades 1831 upp till kyrkans vind, där den ännu förvaras. Tavlan är av trä och mycket skadad och kan vara äldre än vad som anges i förteckningen. Mittavlan föreställer Kristi uppståndelse och är framställd i färgerna rött, blått, gult och svart. Nere till höger syns en man i svart dräkt och pipkrage. Ovanför mannen ser man genom klippformationen ett kantrat skepp och i vattnet skeppsbrutna män. Röd sköld med bokstaven ”H” och ytterligare en bokstav. Understycket är halvrunt och har haft en inskrift som numera saknas, men enligt inventarieförteckningen skulle där ha stått: ”Zu Gottes Ehr, Kirchen Zier, Adam Helms 1689”. (Till Guds ära och kyrkans prydnad). Tavlan är mycket skadad. Tavlans bredd 176 cm och höjd 194 cm. Då epitafiet förefaller att vara äldre än vad som anges i 1830 års inventering är det möjligt, att något misstag begåtts vid denna inventering.
Nr 25, Hindrich Smitt
Epitafiet är från 1696 över rådmannen Hindrich Smitt (Schmidt). Tavlan hängde 1830 ”i norra Choret” men har efter flera omflyttningar placerats på kyrkans vind svårt maskäten och illa åtgången. Epitafiet är tillverkat i Lübeck ”med vitt trä och något bildhuggeri” på änkans beställning och kom 1689 till Visby (Stora Sjötullens ing journaler, tillökningar). I tavlans mitt finns en målad oval tavla föreställande Jesu gravläggning. Färgskalan är dämpad med övervägande gråtoner och vita glansdagrar. I bakgrunden syns Golgata med de tre korsen. Tavlan omges av frodig snidad akantusornamentik. Överst står en bild av den uppståndne Frälsaren och på de horisontella listverken över och under tavlan står eller sitter fyra änglabarn bärande varsin porträttmedaljong med bilder av Hindrich Smitt, hans änka Ingrid Nilsdotter Gardea, den 1697 avlidne sonen Lylof och änkans 1694 bortgångna syster Judith Nilsdotter Gardea, som varit gift med en bror till Hindrich Smitt.
Över och under den ovala tavlan finns inskriftsplattor. På den övre inskriftsplattan nu utplånad har det enligt inventarieförteckningen 1830 stått: ” I æren döde och Edert liif är fördolt med Christo i Gudi, men när edert liif Christus uppenbarat warder, Tå warden ock I uppenbarade med honom i herligheten. Colos 3.3.” och på den undre plattan står enligt inv. 1950 ”TILL GUDZ ÆRA KYRKIANS PRYDNAT OCH SAL: H:R RÅDMANNEN HINDRICH SMITTZ WÄLL FÖRTIENTA ÅMINNELSE er detta EPITAPHIUM BEKOSTAT af Den s: MANNENS EFTERLEFVANDE ÆNKA H. INGRID NILSDOTTER GARDEA OCH SONEN LYLOF HINDRICHSON SMITT ANNO 1697”. Tavlans bredd 205 cm och höjd 410 cm.
Nr 26, obekant och Kristi himmelsfärd
Epitafiet är från 1600-talet över obekant person. Tavlan är deporterad hos GF (nu Gotlands Museum) som inv. nr A. 3229½. Tavlan är av trä med målning i färgerna övervägande rött och gult. Mittavlan visar Kristi himmelsfärd. I övre hörnet syns änglar och nedanför Kristus visas en folkskara. Till höger nertill syns en man i svart dräkt och pipkrage. Tavlan har en ram och svårt skadade profilerade vingar. Över- och understycke saknas liksom texter. Tavlans bredd 144 cm och höjd 142 cm. Möjligen tillhör överstycke nr 29 nedan denna tavla.
1700-talet
Nr 27, Johan Niclas Camitz.
Epitafiet är från 1763 över överinspektoren Johan Niclas Camitz vid Visby stora sjötull. Tavlan är inmurad i Swertingska kapellets norra vägg. Den är gjord av rödaktig kalksten och har en stor rektangulär inskriftsplatta med raka sidor och överdel i mjuka voluter, smyckade med förgyllda metallstjärnor, högt sockelparti med volutprydda utsvängda sidor. Inskriften med försänkta guldbokstäver lyder:
”UNDER DENNA STEN/ HUILA/ 1 LIFSTIDEN ÖFVER INSPECTORNS/WID WISBY STORA SIÖTUL/HERR/JOHAN NICLAS CAMITZ/ TRÖTTA BEN/SIÄLEN SKÅDAR GUD SÅSOM HAN ÄR /DEN ANDELÖSA LEKAMEN/WÄNTAR LIF PÅ UPSTÅNDELSENS DAG/ EN SANN ÄRA DÖR ALLDRIG/ HON TÅL INTET SMICKER/DERFÖRE/ÄR DET SANNING UTAN BERÖM/AT WÅR AFSOMNADE WÄN/ WAR/EN GOD CHRISTEN/EN HEDERS MAN/EN HULD FADER/EN MENNISKO WÄN/EN REDLIG MEDBORGARE /HAN/HADE INGEN ANNAN OWÄN/ ÄN AFWUNDEN / DYGDENS ARGASTE FIENDE/ DOCK/ KUNDE DEN ICKE TILLSKYNDA WANHÄFD/ CAMITZ/ FÖDDES/ I WESTMANLAND ÅR MDCLXXXV/WARDT WÄL GIFTER DEN XXIX MARTII MDCCXX/MED WÄLB. ELISABETH STIERNSTOLPE SOM/ AFSOMNADE l WISBY DEN XI FEBR: MDCCL/DOG/ DEN IV FEBR: MDCCLXIII l WISBY/ WANDRINGS MAN/ LÅT OSS FÖLIA HONOM/ RISTAT/ TILL EWÄRDELIG WÄNSKAPS ÅMINNELSE/ AF GABRIEL TIMOTHEVS LÜTKEMANN/UPSATT/AF GVSTAF CAMITZ/ ÅR 1763.” Tavlans bredd 175 cm, höjd 380 cm.
Delar till epitafier av trä
Delarna finns på kyrkans vind.
Nr 28, delar till epitafier av trä
Den här delen är ett överstycke från 1600-talet. Det har möjligen tillhört epitafiet nr 14, Jens Andersøn och hustru Karren Søffrens, som saknar överstycke. Överstycket är av trä, triangelformat med målad bröstbild av välsignande Kristus. Det är mycket skadat. Överstyckets bredd 100 cm, höjd 53 cm.
Nr 29, delar till epitafier av trä
Den här delen är ett överstycke från 1600-talet som möjligen tillhört epitafiet nr 26, obekant person och Kristi himmelsfärd. Överstycket är triangelformat med målad bröstbild av Gud Fader, nedanför honom en duva. Överstycket är mycket skadat och har bredden 95 cm samt höjden 48 cm.
Nr 30, delar till epitafier av trä
Den här delen är ett överstycke från 1500-talet som sannolikt tillhört epitafiet nr 6, Christen Schriver. Överstycket är triangelformat med nästan helt försvunnen målning. Det är mycket skadat. Överstyckets bredd 127 cm, höjd 35 cm.
Nr 31, delar till epitafier av sandsten
Det finns också delar av sandsten till epitafier på kyrkans vind, alla från 1600-talet. Delar finns till nio fragment, varav sex kan sammanfogas till 2 relativt kompletta evangelistfigurer, delvis med bevarad färg och 85-95 cm höga. Delar finns också till två fragment (torson) av större figurer (evangelister?) och delar finns slutligen till kartusch med målad IHS, höjd 32 cm.
Försvunnet epitafium
Nr 32, Peter Pamer.
Det försvunna epitafiet över snickaråldermannen Peter Pamer är från 1585. Det hängde 1744 på ”Pelare vid choret, öfver Biskops-bänken”. Epitafiet omnämns av både Wallin 1744 och i inventarieförteckningen 1830. Tavlan är av trä med målning och beskrivs som ”en groft målad tafla med frälsaren på korset, jerusalem i bakgrunden och med en påskrift: Anno Domini 1585 den 6 Juni starff de ersame man Peter Pamer des Snider amtes aldersman gewesen st. mit sampt siner Kinderender sein Godt gnedigh si. Anno 1630 lod Peder Mason denne tafle renovire”.
Minnestavlor
Domkyrkans minnestavlor
Visby domkyrka innehar 6 minnestavlor. En av minnestavlorna finns inmurade i Swertingska kapellets väggar, en sitter på en pelare i kyrkan och de övriga fyra finns i Hansakoret. Minnestavlorna i Hanskoret är uppsatta för att hedra omkomna och minnas tragiska händelser: Hansakatastrofen, flykten från Baltikum, Estonias förlisning och tsunamin i Bengaliska bukten.
Nr 1, hertig Erik (Mecklenburg).
Minnestavlan är över hertig Erik, son till Albrekt av Mecklenburg. Den är av kalksten och 1913 inmurad i Swertingska kapellets norra vägg. Inskriften lyder:
IN MEMORIAM/ ERICI/ALBERTI REGIS SVECIAE F. DVCIS MAGNOPOLENSIS/ QVI SORTIS ACERBITATE INSIGNIS ALTIOR
ADVERSIS/ IN HAC INSVLA VIRILITER A SE DEFENSA/ XXVII IVL. MCCCXCVII IMMATYRA MORTE EREPTVS/ APVD S.
MARlAM SEPVLTVS REQVESCIT./FRIDERICVS FRANCISCVS IV/ MAGNVS DVX MAGNOPOLENSIS/ PIETATIS ERGA MAIORES MEMOR/SEPVLCRI RELIQVIAS H. L. PONENDAS CURAVIT/ DIE MICHAELIS MCMXIII.
(Till minne av Erik, konung Albrekts av Sverige, Storhertig av Mecklenburg, son, vilken, märklig genom sin bittra ödeslott, men större i motgången, genom en förtidig död på denna ö, som han manligt försvarade, bortrycktes den 27 juli 1397 och ligger begraven vid Sankta Maria kyrka. Fredrik Frans IV, storhertig av Mecklenburg, lät av pietet mot sina för
fäder i minnesgod hågkomst uppsätta lämningarna av hans grav på denna plats Mikaelidagen 1913). Översättning av Björkegren. Minnestavlans bredd 150 cm, höjd 114 cm.
Över minnestavlan sitter – likaledes inmurad – en triangulär, upptill rundad gavel av kalksten till ett gravmonument, vars övriga delar förkommit. På stenen är ristat ett krönt tjurhuvud, storhertigdömet Mecklenburgs vapen. Stenen stod ursprungligen på kyrkogården. Den inflyttades och uppsattes i kyrkan 1913 tillsammans med ovannämnda minnestavla. När förslaget härom väcktes, uppstod en bitter fejd i församlingen, där motståndarna hävdade, att hertig Erik ”ej torde ha stått i det förhållandet till Gottland att hans minne förtjänade att på detta sätt hugfästas”. Stenens bredd 162 cm, höjd 135 cm.
Nr 2, Haqvin Spegel.
Minnestavlan över Haqvin Spegel med reliefporträtt som gåva 1945 till 300-årsminnet av Spegels födelse. Tavlan är av sandsten och utförd av skulptören Bertil Nyström, Slite. Den var placerad på södra sidan i tornbågen, men senare flyttad till pelaren mitt framför predikstolen. Inskriften lyder: ”HAQVIN SPEGEL * 1645 ϯ 1714 / SUPERINTENDENS 1679 – 1685 / ECCLESIAM GOTLANDICAM SUE/ CIAE VERA CONIUNXIT”. Tavlans bredd 70 cm, höjd 97 cm.
Nr 3, ångfartyget Hansas undergång.
Minnestavlan uppsatt 1950 över ångfartyget Hansas undergång 1944 då 84 passagerare miste livet på Östersjön. Minnestavlan är av sandsten med upphöjd konturkarta över Gotland, där katastrofplatsen är utmärkt med ett kors, till höger på mitten en kompassros. Hemorterna för de på Gotland boende omkomna är utmärkta på kartan. Tavlan har utförts av stenhuggarfirman J O Johansson Slite 1950, efter ritning av arkitekten Erik Fant. Inskrift Å/F HANSA 24.11 1944.
Minnestavlans bredd 76 cm, höjd 116 cm.
Under minnestavlan finns en inskriftsplatta av brons gjuten hos gelbgjutaren Jonson Skara. Inskriften på plattan: VID HANSAS UNERGÅNG DEN 24 NOV. 1944/ I ANDRA VÄRLDSKRIGETS SJÄTTE ÅR/FUNNO 84 MÄNNISKOR SIN GRAV I DJUPET. Därefter finns namnet på de 84 omkomna personerna. Nederst GUD VARE DERAS SJÄLAR NÅDIG. Plattans bredd 79 cm, höjd 78 cm.
Båda tavlorna finns nu i Hansakoret, efter att ursprungligen funnit på norra sidan i tornbågen.
Hansakatastrofen 1944
Ångfartyget Hansa var under natten den 24 november 1944 på väg från Nynäshamn till Visby med 86 personer ombord (63 passagerare och 23 besättningsmän). Hansa väntades vara framme kl 7:30 i Visby, men kom aldrig fram. Gotlands största katastrof i morden tid utspelades på Östersjön cirka 44 kilometer norr om Visby under den natten. En sovjetisk ubåt hade skjutit en torped mot det svenska passagerarefartyget kl 8:00 (rysk tid?) med följd att båten sjönk inom en minut. Eftersom Hansa inte anlänt till hamnen ett par timmar efter 7:30 och ingen radiokontakt kunde etableras skickades passagerareflygplanet Örnen ut kl 11:15 för att spana. Örnens kapten Torsten Jockum Boltenstern fick klockan 12:10 syn på en räddningsflotte med två personer ombord. Med hjälp av pejling utförd av planet och beräkningar av Hansas hastighet skickades räddningsfartyg till positionen nord 58 grader 02 minuter ost 18 grader 10 minuter. Klockan 13:55 påträffades de båda överlevande på platsen, Arne Thuresson och Arne Mohlin. De berättade senare om olyckan att de låg och sov vid explosionen. Thuresson sov i radiohytten och Mohlin i en hytt längre ned i fartyget. Thuressons räddning blev av att hela radiohytten slets loss i explosionen och slungades iväg från fartyget. Bland de omkomna fanns den gotländska musikern Göran Ringboms far och den yngsta omkomna var sexåriga Britt Karlsson. Vraket efter Hansa påträffades först år 1988.
Stora oklarheter rådde länge, även om misstankarna tidigt fanns, att Hansa hade sänkt av en rysk torped eller möjligen en tysk. År 1992 avslöjade riksradions Roger Bengtsson och Gotlands Allehandas Jurgen von Zweigbergk i boken Den torpederade gotlandsbåten Hansa – människor, minnen, mysterier att Hansa hade sänkts av den sovjetiska ubåten L-21 under befäl av kaptenen av tredje rangen Sergej Sergejevitj Mogilevskij. Bengtsson och von Zweigbergk hade via ryska generalstaben fått kopior av fartygets däcksloggbok, krigsdagbok samt fartygschefens expeditionsrapport. Av däcksloggboken framgår att torpederingen skedde klockan 08.00.
Nr 4, flykten från Baltikum 1943 – 1945.
Minnestavlan är uppsatt 1995 över flykten från Baltikum 1943-1945. Den har uppsatts på initiativ av Bengt-Göran Holmert. Tavlan är uppsatt i Hansakoret i samma rum som minnestavlorna från Hansakatastrofen finns. Under andra världskriget flydde fler än 30 000 människor till Sverige från Estland, Lettland och Litauen i båtar av högst varierande sjöduglighet. De flydde för att undkomma tysk och sovjetisk ockupation. Omkring 10 000 av flyktingarna flydde till Gotland.
På tavlans övre del finns texten ”FLYKTEN FRÅN BALTIKUM 1943 -1945”. I tavlans vänstra fält syns en öppen båt med flyktingar i ett oroligt hav och i det högra fältet finns en inskrift:
DE KOMMER I BLEKTA TRASOR
OM HÖSTEN, DÅ SJÖN GÅR VIT.
FRÅN NAMNLÖSA SYNER OCH FASOR,
ÖVER HAVEN KOMMER DE HIT.
MED JÄMRANDE BARN I FAMNEN
UNDER DEN DRAGIGA SKYN
DE STYR MOT DEN FRÄMMANDE HAMNEN
OM NATTEN PÅ GUDS FÖRSYN.
Flykten från Baltikum 1943-1945
Enligt den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten, som ingicks den 23 augusti 1939, fick Sovjetunionen fria händer i Baltikum. I mitten av juni 1940 ockuperades Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. Kort därefter införlivades de tre staterna med Sovjetunionen. Den 22 juni 1941 inledde Tyskland operation Barbarossa – det stora fälttåget i Sovjetunionen. Under hösten 1941 blev fälttåget en stor framgång för Tyskland. De baltiska staterna, Estland, Lettland och Litauen, som hade varit ockuperade av Sovjetunionen sedan sommaren 1940 ockuperades nu istället av Tyskland. När kriget sedan vände och Sovjetunionen återtog de baltiska staterna fick befolkningen det mycket svårt. Avrättningar och massdeportationer förekom i stor utsträckning. Det blev starten till den stora flyktvågen med över 30 000 människor som flydde från de baltiska staterna och som tog sig med båt över Östersjön till Sverige under åren 1943-1945. Ungefär 10 000, en tredjedel av flyktingarna, tog sig till Gotland, 6500 ester, 3500 letter och 240 litauer. Den mycket farliga flykten på ungefär 170 kilometer gjordes i båtar, som ibland var på gränsen till sjödugliga. Samtidigt var havet fullt av både tyska och ryska fartyg. Om man syntes eller hördes var det lika med döden. Många som sökte sig till freden i Sverige hann aldrig fram och drabbades istället av ett tragiskt öde på Östersjön.
Läs mer om flykten från Baltikum och de insatser som David Holmert och Bengt-Göran Holmert gjorde för de baltiska flyktingarna.
Nr 5, Estonias förlisning 28 sept 1994
Minnestavlan är uppsatt för att hedra de som omkom när Estonia förliste den 28 september 1994. Tavlan är uppsatt i Hansakoret. Inskrift på tavlan:
VID M/S ESTONIAS FÖRLISNING DEN 28
SEPTEMBER 1994 OMKOM 852 PERSONER
VARAV SJU FRÅN GOTLAND
MAGNUS ANDERSSON
ARTHUR ENGGRÖN
ULLA-BRITT GUTELIND
CLAS-GÖRAN LARSSON
KERSTIN STENGÅRD-HAVOSSAR
DAGNY STENGÅRD
JAN WETTERLUND
MÅ DE VILA I FRID
———————————————-
Estonias förlisning 1994
Den 27 september 1994 lämnade M/S Estonia kl 18:15 (alla tider är svenska) Tallin för överfart till Stockholm. Hon skulle aldrig nå sin hamn i Stockholm. Vädret var dåligt med kraftig sydvästlig vind som ökade till stormstyrka. Vågorna som slog mot fartygets bog bedömdes vara 6-8 meter höga. Strax före midnatt rapporterades till bryggan om kraftiga ljud från bogvisiret och en matros sändes ner till bildäcket för kontroll men fann inget onormalt. Omkring 10 minuter efter midnatt hördes två kraftiga smällar i fartyget som strax därefter krängde kraftigt. En ytterligare stöt fick fartyget att luta cirka 30 grader. Vattnet forsade nu in på bildäck. Larm gavs till besättningen 00:20 och ungefär samtidigt sändes nödanrop från Estonia till M/S Silja Europa med besked om svår slagsida och önskan om hjälp. Nödropet uppfattades också av sjöräddningscentralen i Åbo och av flera stationer och fartyg. Allting gick nu tydligen mycket snabbt. Vattnet fyllde båten med fart. MRCC Åbo fick ansvar att leda räddningsinsatserna. Förutom finska sjöräddningens helikoptrar och fartyg i beredskap larmades också helikoptrar från finska försvaret. Fartyg i Estonias relativa närhet styrde mot olycksplatsen för att undsätta Estonia som man ännu trodde var flytande. Kraftig sjögång, slagsida och mörker försvårade insatser för att snabbt få i livräddningsbåtar och flottar. Efter kl 00:30 gick det inte längre att få kontakt med Estonias radio.
Omkring klockan 00:50 sjönk Estonia under vattenytan, 30 minuter efter att larmet sändes ut. Ett par hundra ombordvarande hade lyckats ta sig ut ur färjan, men någon organiserad sjöräddning hade inte hunnit genomföras. Människor fanns i vattnet och på flottar. Den svenska sjöräddningen i Stockholm underrättades 01:00 om att hjälp önskades. Flygräddningen på Arlanda underrättades 01:03 och larmade två helikoptrar. När det blev klart att Estonia sjunkit larmades alla tillgängliga helikoptrar. Sverige hade totalt 9 helikoptrar som deltog i räddningsarbetet. M/S Mariella kom kl 01.12 som första fartyg fram till förlisningsplatsen. Totalt räddades 15 människor direkt från Estonias flottar till Mariella. Dessutom satte finska helikoptrar ombord elva som räddats ur havet. M/S Silja Europa anlände till haveriplatsen kl 01.30. Fartygets livbåtar kunde inte sjösättas på grund av stormen och vågorna. En ung man på en flotte lyckades klättra ombord på Silja Europa på en stege längs fartygssidan. Ytterligare sex människor kom ombord. Fem av dem hade bärgats av finsk helikopter. Den sjätte var en svensk ytbärgare som hängande i vajern till en trasig vinsch lyfts dit av helikopter. Inte heller M/S Silja Symphony som anlände kl 01.40 kunde använda livbåtarna. Inga överlevande kunde tas ombord direkt från havet. Däremot satte finska helikoptrar ombord sammanlagt 20 överlevande som bärgats. M/S Isabella anlände kl 01.52. Med hjälp av två flottar räddades 17 överlevande ombord på fartyget. En av dem var djupt nedkyld och flögs med helikopter till Åbo. Ytterligare ett mycket stort antal fartyg anlände efterhand. Ett av dem räddade kl 05.15 en man på en flotte. De övriga medverkade i sökandet men fick inte ombord några överlevande. Helikoptrar från finska sjöräddningen och finska flygvapnet bärgade 47 överlevande från Estonia samt två besättningsmän från M/S Isabella. En av helikoptrarna räddade sammanlagt 37 personer. Svenska flygvapnet deltog med fem helikoptrar och svenska marinen med fyra. De lyckades rädda sammanlagt 50 överlevande, varav några fördes till Huddinge sjukhus. Övriga transporterades i första hand till Finska Utö men en del till Hangö och Mariehamn. Under förmiddagen deltog ytterligare helikoptrar från svenska försvaret i sökandet och bärgningen av omkomna. Även två danska helikoptrar deltog i sökandet, liksom en helikopter från vardera Estland och Ryssland. Av 989 ombordvarande på Estonia omkom 832 och 137 överlevde. Av de omkomna var 501 svenska och av de överlevande var 94 passagerare och 43 besättningsmedlemmar. Flertalet överlevande var män. Färjan sjönk på kort tid med följd att människor inte hann att få på sig kläder. Flertalet människor som påträffades hade inte heller lyckats få flytvästen sittande på rätt sätt.
Orsaken till olyckan var att bogvisiret lossnade under stormen och vatten trängde in på ett av de nedre däcken. Sveriges regering beslutade 15 december 1994, under stor kritik från framförallt anhöriga till de omkomna, att Estonia inte skulle bärgas, att några åtgärder för att ta upp de omkomna inte skulle vidtas, att platsen där fartyget förliste skulle betraktas som en gravplats och att fartyget skulle täckas över för att säkerställa gravfriden.
Nr 6, tsunami-katastrofen 26 december 2004
Minnestavlan är uppsatt för att hedra de som omkom under tsunami-katastrofen den 26 december 2004. Tavlan är uppsatt i Hansakoret tillsammans med minnestavlorna för Hansakatastrofen, 1944, flykten från Baltikum 1943-1945 och Estonias förlisning 1994.. Inskriften på minnestavlan:
I TSUNAMI-KATASTROFEN DEN 26 DECEMBER 2004 OMKOM HUNDRATUSENTALS MÄNNISKOR VARAV SEX FRÅN GOTLAND
BIRGITTA CROON
RAY NAESSEN
INGELA STOKS
ULRIKA WERKELIN
CHARLIE WERKELIN
MAX WERKELIN
MÅ DE VILA I FRIND
——————————————-
Tsunami-katastrofen 2004
Tsunamin-katastrofen beskrivs nedan i ett ganska omfattande dokument. Det är verkligen värt att läsa och minnas och informera nära och kära om. Kunskap om tsunamin kan rädda liv, vilket tydligt framgår av detta dokument. Informationen om tsunamin nedan baseras i stor utsträckning på en finsk utredning ”Timme för timme” gjord av Yle.
De flesta människor visste inte år 2004 vad en tsunami var för något och hur livsfarligt en kraftig tsunami kunde utvecklas. Nu vet större delen av världens befolkning vad en tsunami kan förorsaka.
Söndagen den 26 december 2004 börjar som en alldeles vanlig söndag för människorna kring Bengaliska viken. Fiskare, butiksägare och buddistmunkar håller på med sina morgonrutiner. Västerländska turister på julsemester börjar ta sig till stranden för ännu en dag i solen.
Vad ingen ännu vet är att två kontinentalplattor kl 7:59 (Thailändsk tid) kolliderat med oerhörd kraft 160 km nordväst om den indiska ön Sumatra. Innan söndagen övergått till natt kommer över 230 000 människor i 14 länder omkommit och fem miljoner blivit hemlösa.
Jordbävning
Kollision mellan två kontinentalplattor kallar vi jordbävning. Den här jordbävningen ägde rum nere i havet på ett djup av 30 km och mätte 9,1 på richterskala, ett oerhört högt värde. Skalvet mättes upp runt om i världen och i Finland räckte mätningsapparaturen inte till utan mätare slog över maxvärdet på skalan. Jordbävningen frigör kolossala mängder energi, uppskattningsvis mer än 1500 gånger den atombomb som fälldes över Hiroshima. Skalvet är det tredje kraftigaste som har uppmätts och kändes över nästan hela Sydostasien. Husen svajade i Thailands huvudstad Bangkok nära 2 000 kilometer bort. De flesta jordskalv varar bara i några sekunder, medan det här jätteskalvet varade i nästan 10 minuter. Skalvet var så kraftigt att hela jordklotet vibrerade med upp till 2,5 centimeter. Till och med jordens rotation och form påverkades en aning. Jordbävningen orsakade direkt materiella skador i Indonesien och åtta människor rapporterades skadade.
Tsunami
Hade den här kraftiga jordbävningen ägt rum på land hade skadorna förstås blivit omfattande, men det skulle visa sig att den här jordbävningen kom att orsaka större skada än vad någon tidigare jordbävning i modern tid förorsakat. Strax efter att kontinentalplattorna kolliderat höjdes havsbotten med upp till 12 meter, till följd att flera miljarder tons havsvatten ovanför lytes upp och måsta ta vägen någonstans. En flodvåg bildas – en tsunami – och börjar sin färd över Indiska oceanen med ett jetplans hastighet kring 800 km/tim. Flodvågen väller fram med en energi som uppskattningsvis är två gånger större än alla bomber som fälldes under andra världskriget inklusive atombomberna över Hiroshima och Nagasaki. På djupt vatten är tsunamin mycket svår att upptäcka. Fiskare har ingen aning om vad som händer djupt under sina båtar. När flodvågen kommer in över grunt vatten avtar hastigheten till omkring 30 till 50 km/tim. Den stora höga vågen av vatten pressas då uppåt och växer i höjd när plats inte längre finns under den tidigare vattenytan. Vågen blir då normalt synlig från land.
Tsunami-varningar
Runt om i världen vet man att en kraftig jordbävning ägt rum genom seismologiska mätinstrument. Men vad som sker under havsytan i Indiska oceanen är man okunnig om. Något varningssystem för en flodvåg finns inte i Indiska oceanen. Forskare på Stilla Havets tsunamivarningscenter på Hawaii utfärdar en bulletin om skalvet, men det dröjer ytterligare 50 minuter innan man går ut med en varning om att det troligen blir en tsunami i Indiska oceanen. Då har tsunamin redan vällt in över några indiska ögrupper.
16 minuter (8:15)
16 minuter efter skalvet når flodvågen de indiska öarna Andamanerna och Nikobarerna där hela byar utplånas. Klockan är då 8:15 (Thailand). Ungefär 20% av befolkningen på Nikobarerna dödas eller skadas. Indiska flygvapnets bas på ön Car Nicobar totalförstörs och 111 människor omkommer. Flodvågen når också ön Sumatras norra spets som ligger endast drygt 100 km från skalvets epicentrum. Vågen som sköljer in över land är 20 meter hög och utplånar på någon minut städer och byar. Värst drabbas den nordliga provinsen Aceh och staden Banda Aceh, där havsvattnet når en kilometer in över land. På den Indonesiska ön Simeulue som ligger nära skalvets epicentrum omkom inte någon människa. Kunskapen om tsunami fanns kvar hos befolkningen sedan en tsunami 1907 som drabbade området. Efter skalvet, som sannolikt hördes till Simeulue, tog sig befolkning omedelbart till inlandet på högre höjder och de drabbades på sätt inte av vattenmassorna. Närmare 168 000 personer i Indonesien dog i tsunamin och i vissa byar omkom 70 % av invånarna.
1 tim och 5 minuter (9:04)
Forskarna vid Stilla havets tsunamivarningscentret vet inte säkert att en tsunami utvecklats, men de försöker ta reda på hur de skall kunna varna befolkningen i de områden som ligger i farozonen om att en tsunami kan ha uppkommit. En timme och fem minuter efter skalvet, alldeles för sent, ringer forskarna panikartade samtal bland annat till regeringstjänstemän i Thailand och Sri Lankas marin. De lokala tjänstemännen reagerar inte alls eller alldeles för långsamt. Inget av länderna kring Bengaliska viken går ut med en officiell varning.
1 tim och 31 minuter (9:34)
En timme och 31 minuter efter skalvet når flodvågen Thailand. Det fanns alltså gott om tid att varna befolkningen vid Thailands stränder. Det första tecknet på flodvågens ankomst var att vattnet vid stranden börjar strömma utåt. Det sker inte alltid, men här var troligen förhållandet mellan flodvågens kraft och den allt grundare havsbottnen av den karaktären att flodvågens stora vattenmängd medförde ett sug även framför vågen och vattnet därför strömmade utåt. När havet drar sig tillbaka på detta sätt finns det tid att sätta sig i säkerhet. De flesta personerna på stranden fann det istället spännande. De fotograferade fenomenet och barn började hoppa i pölarna som uppstod och folk plockade snäckor. Detta trots att en hög våg snart kunde ses vid horisonten. Det fanns dock några som kände till fenomenet från geografilektionerna i skolan. De försökte varna omgivningen, samlade ihop sina nära och kära, och började springa för att komma högre upp från stranden. Tioåriga Tilly Smith från Storbritannien minns den geografilektion där det talades om tsunamier och hon lyckades tillsammans med sina föräldrar evakuera en hel strand i Phuket. John Chroston, en biologilärare från Skottland som kände igen fenomenet, förde en hel busslast turister i Kamala Bay norr om Phuket i säkerhet. Trots varningar stannade många ändå kvar på stränderna. Omkring 25 minuter senare når flodvågen fram till stranden. De som inte redan då satt sig i säkerhet hinner inte undan vattenmassorna. Tsunamin låter som ett godståg eller som ett jetflyg enligt ögonvittnen som hört och sett. Många springer för livet, andra står bara och stirrar paralyserade av skräck. Semesterparadis förvandlas till en kokande häxkittel av vatten, lera och bråte. Över 8 000 människor omkommer i Thailand, bland dem 2 500 utländska turister.
Titta på en stark video från Koh Lanta i Thailand, Youtube.
1 tim och 46 minuter (9:45)
En timme och 46 minuter efter skalvet når flodvågen Sri Lankas östra, södra och sydvästra kust. Flodvågen är här 12 meter hög och krossar allt som kommer i dess väg när den når upp till 2 km in i landet. Vattnet står då 3 meter djupt. Ett helt passagerartåg på väg från huvudstaden Colombo till Galle sveps med och över 1000 personer omkommer. Det är världens största tågkatastrof. Här i Sri Lanka kom det 14 flodvågor. Det är inte ovanligt att det kommer mer än en flodvåg, ibland med någon minuts mellanrum och ibland med upp till en timme mellan vågorna. Ofta är då inte den första flodvågen den största utan de senare kan vara mer förödande. Många människor dog när de gick ner till stranden för att hjälpa till eller av nyfikenhet för att se vad som hänt med stranden, och när nästa våg kom var de inte beredda att springa i tid. Över 35 000 människor dog i Sri Lanka. Flodvågen dödade också 75 personer på Malaysia.
1 tim och 48 minuter (9:47)
Rapporter om tsunamin börjar strömma ut över världen. Antalet dödade som rapporteras är kraftigt i underkant. Förvirringen är stor och rapporterna är osäkra.
2 tim och 1 minut (10:00)
Tsunamin når Irrawaddy-deltat i Burma, där 600 personer omkommer. Vågen når nu också Indiens sydostkust. Delstaten Tamil Nadu drabbas värst där nästan 8 000 dör. Sammanlagt omkommer över 18 000 människor i Indien.
3 tim och 31 minut (11:30)
Tsunamin drar in över de låglänta Maldiverna. Högsta punkten ligger bara 2,4 meter över havsytan. Efter en första våg kommer en andra från ett annat från ett annat håll. Huvudstaden Male drabbas hårt och två tredjedelar av staden översvämmas. Värst drabbas de många små atollerna och omkring 200 blir så förstörda att de blir obeboeliga. 108 människor omkommer.
6 tim och 1 minut (14:00)
Tsunamin har sex timmer efter skalvet färdats över 6 000 kilometer och når då Afrikas östkust. Trots att det gått så lång tid som sex timmar har myndigheterna inte lyckats komma på något sätt att varna människorna i Somalia, Madagaskar, Seychellerna, Kenya, Tanzania och Sydafrika. Afrika klarar sig ganska lindrigt tack vare det långa avståndet som gjort att flodvågens kraft minskats avsevärt. Värst drabbas Somalia där flera hundra människor omkommer.
På liv och död
När man inte hinner undan flodvågen är det svårt att klara sig. Allt runt omkring är på kort tid en enda röra av havsvatten, lera, bråte, bilar, husdelar, lådor, kylskåp, möbler, cyklar och en massa annat som virvlar omkring. Chansen till överlevnad är att klamra sig fast vid ett träd eller hitta ett föremål som flyter och hålla sig fast där så att man kan hålla huvudet ovan vattenytan och hoppas att hålla kvar taget till vattnet sjunker. Det kräver ofta stor styrka och därför har barn och kvinnor svårare att klara sig i det forsande vattnet.
Tsunami-katastrofen 26 december 2004
Annan dagen jul år 2004 går till historien som den värsta naturkatastrofen som inträffat under modern tid. Trots all avancerad kommunikationsteknik som fanns tillgänglig misslyckades alla berörda länder att informera invånarna i tid om tsunamin som var på gång. Trots att omkring 23 tsunamier är kända, den senaste 2011 i Japan-Stilla havet med över 18 000 döda, var kunskapen obefintlig hos alla människor på de berörda stränderna, med några få undantag, om hur en tsunami både syns och hörs och hur den verkar. Undervisning om tsunamin i skolor i Sverige och stora dela av världen tycktes i det närmaste obefintlig. Sveriges regering fick kritik för valhänt och långsamt agerande. Inte ens Sveriges statsminister tog rapporterna om tsunamin på allvar och fortsatte sitt julfirande utan att snabbt ta del av den information som fanns och agera för att organisera hjälpinsatser. Omkring 230 000 människor dog den 26 december 1944 och över 5 miljoner blev hemlösa. 543 svenskar omkom under tsunamin och Finland miste 179 av sina medborgare. Sex av de omkomna var från Gotland. Av de sex personerna från Gotland tillhörde tre Stig ”Pigge” Werkelins familj. Hans fru Ulrika och barnen Charlie och Max Werkelin omkom alla i Thailand under tsunamin, ett fruktansvärt öde. Om det funnits fungerande varningssystem och om människorna haft bättre kännedom om vad en tsunami är hade minst 60 000 överlevt enligt bedömningar som gjorts. Det vi med stor säkerhet kan förutspå är att det kommer nya tsunamier i framtiden.