Epitafier i Visby domkyrka
Visby domkyrka innehar 27 epitafier varav 19 finns uppsatta i kyrkan. De flesta är tillverkade i trä, sex i sandsten och ett i kalksten. De flesta epitafilerna härrör från 1500- och 1600-talet. Epitafierna uppsattes till minne av borgare, ämbetsmän, präster och adliga i nämnd ordning men också i avsikt att utgöra en prydnad för kyrkan. De blev därigenom en ersättning för den katolska tidens väggmålningar och altarbilder. Man eftersträvade att få grav och epitafium så nära varandra som möjligt. Enligt en instruktion från 1653 ålåg det kyrkovärdarna att bestyra om gravplats men när det var fråga om att på vägg eller pelare uppsätta något epitafium hade de att anmäla detta för kyrkorådet, som skulle ”skåda”, om verket var kyrkan till men eller prydnad. Om det godkändes, ankom det på kyrkovärdarna att ackordera om priset och ta ut så mycket ”som de kunna skäligen skatta det vara värt”. Den mest eftertraktade platsen var kyrkans östra del. På korets sidoväggar fanns som mest 6 epitafier, varav 4 över adliga med anknytning till Visborgs slott, ett över en lűbeckerborgmästare Bartholomeus Tinnapfel och ett över en generalprost Lauritz Nielssøn. När väggutrymme inte fanns tillgängligt togs pelarna i anspråk. På pelaren längst i sydost hängde inte mindre än 3 epitafier.
1300-talet
Nr 1, familjen Swerting
Kopia av minnessköld i ek med familjen Swertings vapen från mitten av 1300-talet hänger på väggen i Hansakoret. Den hängdes upp 1744. Originalet finns på Gotlands Museum. Tavlan består av snedställd vapensköld, krönt av en tunnhjälm med hjälm täcke, hjälmkrans och hjälmprydnad i form av en bröstbild av en man med svart mössa. På vapensköldens övre halva bröstbilder av två rödklädda män med svarta mössor och därunder ett treflikigt grönt blad.
Nr 2, Hertig Erik av Mecklenburg
En minnestavla av kalksten över hertig Erik, son till Albrekt av Mecklenburg, finns inmurad i Swertingska kapellets norra vägg. Över minnestavlan finns också gaveln av kalksten till hans gravmonument inmurad i väggen. Övriga delar av gravsten finns inte längre kvar. Hertig Erik dog av pesten 1397 när han befanns sig på Landeskrone i Klintehamn. Han begravdes på kyrkogården till Visby domkyrka. På minnestavlan finns en inskrift på latin med översättning: ”Till minne av Erik, konung Albrekts av Sverige, storhertig av Mecklenburg, son, vilken, märklig genom sin bittra ödeslott, men större i motgången, genom en förtidig död på denna ö, som han manligt försvarade, bortrycktes den 27 juli 1397 och ligger begraven vid Sankta Maria kyrka.” På stenen är ristat ett krönt tjurhuvud, storhertigdömet Mecklenburgs vapen.
Fredrik Frans IV, storhertig av Mecklenburg, lät av pietet mot sina förfäder i minnesgod hågkomst uppsätta lämningarna av hans grav på denna plats Mikaelidagen 1913. När förslaget härom väcktes, uppstod en bitter fejd i församlingen, där motståndarna hävdade, att hertig Erik ”ej torde ha stått i det förhållandet till Gottland att hans minne förtjänade att på detta sätt hugfästas”.
1400-talet
Nr 3, Olof och Philip Axelsson Tott
Minnessköld av ek med ätten Totts vapen över länsmännen Olof och Filip Axelsson, Wisborgs slott, som dog av pesten i Visby 1464. Den hängde 1744 i koret, men nu hänger den i Swertingska kapellet på östra väggen. Skölden är rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med den danska släkten Totts vapen i rött och gult mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften på latin översatt meddelar: ”År 1464 på söndagen före Mattheus dog den nådige riddaren herr Olof Axelsson hövitsman på Visborg och Gotland. Samma år söndagen efter Alla Helgons dag dog hans broder riddaren herr Philippus Axelsson begravda här. Gud vare dem nådig”. Skölden är från 1530-talet.
1500-talet
Nr 4, Henrik Rosenkrantz
Minnesköld över länsmannen Henrik Rosenkrantz, Wisborgs slott som dog 1537 vid en ridolycka utanför ringmuren vid Södra byrummet. Tavlan hängde 1744 i koret, men hänger nu i Swertingska kapellet. Minnesskölden är av ek , rund och målad med två snedställda, hjälmprydda vapensköldar med de danska släkterna Totts och Rosenkrantz’ vapen i rött, gult, blått, svart och vitt mot svart bakgrund. Runtom inskrift med minuskler, sannolikt något förvanskad i samband med restaureringar. Inskriften översatt lyder: ”År 1537 på Sankt Claus afton avled den nådige aktade herr Henrich Rosenkrantz, riddare till Biörnholm och hövitsman på Gotland”.
Nr 5, Katarina och Mette Hardenberg
Minnestaval över Katarina (Karen) Hardenberg, född Rosenkrantz, maka till länsmannen Eiler Hardenberg, och deras dotter Mette, Wisborgs slott. Katarina och Mette dog 1549 av pesten. Tavlan hänger sedan 1744 i koret. Tavlan är av trä med målning som visar mor och dotter iförda ståndsmässiga dräkter i svart, vitt, brunt och rött, stående på ett rutat golv mot olivgrön bakgrund med vinröda draperier. I alla fyra hörnen finns vapensköldar: i övre vänstra hörnet det hardenbergska vapnet, i övre högra hörnet det rosenkrantzska, i nedre vänstra hörnet det rønnowska och i nedre högra hörnet det skramska. Inskriften i övre kanten av tavlan: ”HIR.LICHT.BEGRAVEN./ SELLIGER.F.FRWE.KA TTRINE./ROSENKHRANS. VNNDE. SELLI/GER.I.MEETTE.HARDEN/BERCH”. Nertill står det RENOWERAT.ANNO 1727.J.W. (Jöns Wulf).
Nr 6, Bartholomeus Tinnapfel
På korets norra vägg hänger ett av de historiskt mest intressanta epitafier. Det är uppsatt till minne av borgmästaren i Lübeck, Bartholomeus Tinnapfel. Han var ett av de tusentals offer som omkom vid den dansk-lübska flottans förlisning på Visby redd en stormnatt under juli månad 1566. Ursprungligen hade det av trä tillverkade epitafiet haft en enkel svart ram med smala pilastrar. Senare, sannolikt 1726, har det försetts med i svart och guld med rikt snidat överstycke och vingar med akantus samt på överstycket två putti. Nertill finns en oval kartusch. På det triangelformade fältet upptill finns Gud fader i vit klädnad och röd mantel mot guldgrund. Därunder finns en inskrift på tyska som översatt lyder: ”Så älskade Gud världen all, att han utgav sin enfödde son, på det att var och en som tror på honom icke skall förgås utan hava evigt liv, Joh.3”. Mittfältet har en framställning av den Korsfäste, och t h om korset en knäböjande man, i bakgrunden ett hav i uppror med fartyg, skeppsbrutna och ett sjöodjur. På stranden en stad. Färgskalan är dämpad i övervägande svart, grått, blått, blekt gult och brunt. Inskriften under mittfältet är också på tyska och lyder översatt:” År 1566 den 27 juli strandade här utanför Visby Hans Magnificens Herr Amiralen och Borgmästaren i Lübeck Bartholomeus Tinnapfel och ligger begraven här i koret. Till äreminne över honom har denna tavla blivit uppsatt”. Datumet har tydligen blivit fel och skall vara den 28 juli. Tavlan är uppsatt 1572 målad av J Delaval och renoverad av Jöns Wulf 1726.
Nr 7, Christen Schriver
Minnestavla över borgmästaren Christiernus Scriba (Christen Schriver), Wisborgs slott, som dog 1576. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren mittemot Predikstolen”, men nedtogs 1831 och fördes antagligen upp på kyrkans vind, där det ännu förvaras. Minnestavlan är av trä som målats. Mittavlans målning helt förlorad men skall enligt Wallin 1744 och inventering 1830 ha föreställt Kristi uppståndelse. På sidorna finns refflade pilastrar, men kapitälen är förlorade. Inskrifter, delvis eller helt och hållet förlorade, enligt inventeringen. Den långa inskriften på latin lyder på svenska: ” Epitafium över den vördnadsvärde och vittberömde mannen herr Christen Schriver, en gång borgmästare i Visby på ön Gotland. Han skildes i Herren från detta livet den 17 maj den återvunna frälsningens år 1576. I denna grav är Christen, av jylländsk härkomst, jordad, en man med mod i bröstet och allvarlig gudsfruktan, vilken framför allt vinnlade sig om sann redlighet och äkta kärlek till sitt ämbete. Under omkring sex lustrer borgmästare och tillika rådman styrde han, själv fader, Visby-borna i dygdig vandel. Han var en sträng bestraffare av brott och en nitisk främjare av hedern och skipade med oväld rätt bland sina borgare. Själv lärd understödde han träget med frikostig hand både kyrkans och skolans lärda tjänare. Mild som han var, bringade han med glatt hjärta hjälp till alla, som tyngdes svårt av fattigdomens plåga. Han lämnade ett lugnt liv utan klagan eller sorgsen blick i den sanne Gudens sanna religion och hade även, då han rycktes bort ur livet, redan som åldring genomlevt omkring tre rofyllda lustrer. Folket gav honom vid hans död en smärtfylld avskedshälsning. Även den gudomliga sångmön begrät den hädangångne mannen. Jorden trycker visserligen benen, men själen, upptagen till den eviga boningen, bär i höjden segertecknet. D(avid) B(ilefeld). Till vännen och gynnaren”.
Nr 8, Ingeborg Tidemand
Epitafiet är över länsmannen Emmicke Kaas maka Ingeborg, född Tidemand som dog 1577. de bodde på Wisborgs slott. Epitafiet är tillverkat av sandsten, uppsatt 1582, och finns på korets norra vägg där det alltid suttit. Det är delvis målat och förgyllt och består av två avdelningar, en övre smalare och en nedre med dess huvudscen i relief, Kristus på korset. Till vänster under korset syns Moses och till höger en knäböjande kvinna (den avlidna) samt en kopparorm som reser sig över henne. På sidorna hermer (man och kvinna) och därutanför konturerade sidostycken med bl a änglahuvuden, ”spik”- och delstensornament”. Mittöver mittavlan finns ett romerskt harnesk med korsade värja, lans och hjälmkrossare, mittunder hjälm och pansarhandskar upphängda i en ring. Fördelade på alla sidor runt mittavlan är 16 anvapen: På fädernet: -l. Kaas. -2. Emmiksen. -3. Kaas (Sparre). -4. Flemming. -5. Due (Glob). -6. Sandberg (Skeel). 7. Barritsen (Udsen). -8. Rantzau. -På mödernet: -l. Tidemand. -2. Emmiksen. -3. Sparre (Haglösa). -4. Reventlow. -5. Bild (?) -6. Biørn. -7. Passow.-8. Flemming. Epitafiets övre avdelning, attikan, har två svarta inskriftstavlor med konturerade sidostycken, överst en obelisk. Överst står översatt från latin: ”Åt (minnet av) den ädelborna och fromma Fru Ingeborg, den lysande ädlingen Georg Tidemands dotter, fordom i äktenskap förenad med högvälborne Emmicke Kaas. Hon dog den 19 juli år 1577”. På den undre följande distika: ” Här vilar den frejdade Georg Ticlemands ädelborna dotter, som var Emmicke Kaas’ kära maka. Hon fruktade Gud med ett rent hjärta, vördade sin make och bemödade sig att vara ett exempel för en god maka, aktad lika mycket på grund av sitt ädla sinnelag som sin ädla börd. Därför är henne själv beskärt ett glänsande eftermäle. I fem år levde hon ljuvt med sin make; bägges rena kärlek var utan slitningar. I den äktenskapliga föreningen blev hon fyra gånger moder men avled sista gången i födslosmärtan liksom fordom Rachel. Hennes ben vila ljuvt i frid i en särskild urna. Endast genom tron på Kristus har hennes själ gått till himmelen”. Översättning enligt Björkegren. Underst en dödskalle över ett timglas och MEMENTO MORI (Tänk på döden).
Nr 9, Salomos dom
Epitafiet föreställer Salomos dom och är från 1592. Tavlan hängde 1744 på pelaren mittemot predikstolen, men hänger nu i vapenhuset. Tavlan är av furu målad med enkel ram. Målningen är liksom texten nedanför skadad. Konungen sitter på sin tron, omgiven av hovmän, nedanför sitter två kvinnor och mellan dem två lindebarn. I övre hörnen finns sköldar, och över den högra finns initialerna M.K. Inskrift (troligen danska) har tolkats av Wallin 1744 och efter inventering 1840: ”SALO• MON (l JERUSALEM EN KO)NG(E) SAA FR(OM) AFSIGER: EN (RETFE)RDI(GE/ SE)NTENT(Z OCH DOM HUIL)CK(E)T HAND S(OND)ERLIG GlOROR (AF G)V(DS/ NAADE EMELLEN DISSE QVINDER) BAADI. (WER KAN) ES MACHEN BERI(CHT)E M(IR/ DAS ES JDER)MAN ZW (DANCK ES FRI, eller Fil)”. Färger: rött, orange, gult, brunt, grönt och vitt.
Nr 10, Simon Strelow
Epitafiet över Simon Strelow är från 1598. Det hängde 1744 på andra pelaren från väster i södra raden, men nu hänger det i Swertingska kapellet på väggen mot tornet. Simon Strelow (död 1593) var sannolikt far till Niels Strelow och farfar till mer kände biskop Hans Nielssön Strelow (1587 -1656), superintendent och författare till Chronica Guthilandorum. Simon Strelows tavla är av trä med målning. Mittdelen av tavlan framställer Kristus på korset, och under korset en knäböjande familj om man, hustru och två barn. Mannen och barnen har röda kors och i bakgrunden syns en stad. Överstycket är kontursågat med två målade flickhuvuden på sidorna. Överst finns en svart medaljong med IHS/ SS/ 1598. Kontursågade sidostycken och understycke med målad beslagsornamentik och rullverk. Högra sidostycket och understycket är nygjorda vid restaurering i modern tid. Över mittavlan finns inskrift: ”o Herr ihesu christ gestorben bistAm chreutzes stam, du Gottes lam/ deine wunden rot, in aller noht dein theures blut, kompt mir zu gut/ dein leiden und sterben, macht mich zum· erben in deinen reich, Dirlangeliben alle gleich. l Amen” . På understycket har enligt Wallin 1744 stått ”Anno Domini 1593 den 6 Septembris des morgens umb Zegers 6 ist der erbare und vornehme Simonis Strelauz (inv 1830: ”Streilaw” ) in Gott sehlichen vorschiden und (inv 1830: efter ”und” ” leitt”) all hir begraben Gott wo lie im eine fröhliche auffersteun vorleihen. Amen”. (År 1593 den 6 september på morgonen klockan 6 dog den ärbare och förnäme Simon Strelow och ligger här begraven. Gud må förläna honom en lycklig uppståndelse. Amen).
1600-talet
Nr 11, okänd person
Epitafiet är från omkring 1600 över okänd person. Tavlan hänger till väster om utgången till vapenhuset. Den är av trä med målning. Mittdelen av tavlan visar Jesus som uppväcker synagogsföreståndarens Jairi dotter. I bakgrunden syns larmande människor där två trakterar blåsinstrument. På de vertikala ramstyckena är målade renässanskolonner. Överstycket har gavelform. På det nedre ramstycket är målad Kristus på korset, omgiven av en familj om tio personer, man, hustru, fem söner och tre döttrer, varav fyra söner och en dotter har röda kors, alla är knäböjande. Det alltför breda understycket visar, att tavlan haft sidostycken. Inskrift saknas. Färger: grått, svart, grönt, rött, guld.
Nr 12, Anne Oluffsdatter och mågen Pouell Lauritssønn
Epitafiet är från 1607 över Anne Olluffsdatter, död 1604, och hennes måg Pouell Lauritssønn, 1607. Tavlan hängde 1744 under orgelverket och nu hänger den i vapenhuset. Den är tillverkad av ek och utförd med målning. Ramen är profilerad, målad i guld och svart med förgyllda ornament.
Målningen föreställer Gud med en bok och med insegel omgiven av fyra väsenden och de äldste samt nederst t v en kvinna och ett barn, knäböjande, med röda kors i händerna. Nere till höger syns svagt en sköld med skriften ” I(L ?). I P(?)”. Inskriften i överkant målningen är: ”S. Johannis Obenbaring VII. CAPITEL”. Inskrift under målningen lyder: ”Her nedenføre liger begrafven Ärlig oc Gudfrüctig (Qwinde Anne Olluffs)/ Datter Barnefød i Kiøbenhafen. hindis hosbond War Anders Hineli Tolder/ der samestedtz oc liger der i Sancte Nicolaj kircke begrafven, Oc døde hon/ i Wisby 1604 den 11 Nouember, hinders alder war 60 aar:/Ligger her oc huus Nederlagtt hinders Datters man Pouell Laurits/sønn och døde den 10 Augustii 1607. Gud alemec(tigste giffwe dennem)/ Baade med alle Guds Børn en gledelige oc rereful opstandelse på domedag”. Komplettering efter Wallin. Färger: ljusgrått, ljusgrönt, rosa, rött, svart och guld.
Nr 13, Jacob Andersen
Epitafiet är från 1612 över Jacob Andersen. Tavlan hängde 1744 ”under orgelläktaren”, men är numera deponerad hos Gotlands Museum inv. nr A. 3227. Tavlan är gjord av trä och med målning. Mittdelen av tavlan föreställer Kristi himmelsfärd och under Kristus syns en folkskara. Under folkskaran finns ett knäböjande par, mannen med rött kors, och en sköld med bokstäverna ”l.A.” (Jacob Andersen). Överstycke och vingar är profilerade, understyckets nedre del saknas. På vingarna finns målade hermer (den högra hårt retuscherad), däröver syns bröstbilder av Jesus och Maria, allt i bleka pastellfärger. Över- och understycket har svårlästa inskrifter, här återgivna efter Wallin.
Överstyckets inskrift: ”Christus ist ghen Himmel gefahren, mitt grossen Triumph und Engel Scharen. Und zu seines Vaters rechtern sich gesetztt, da ist Er all seines Leides ergetztt. Er hat uns da die Stelle bereit da wir sollen bleiben im ewigkeitt”. Understyckets inskrift: ”Im sechszehen hundersten und zwelfften Jahr, am neinzehenden monadtstag Maji es war, da Jacob Andersen auss Schottlandt ein Bürger zu Wisbui auff gotthland. Ist im waren glauben sanfftigklich enttschlaffen im Herrn sehligklich. Gott wolle mitt den auser Welten ihn geben die himelsche frewde im ewigen le ben”. På baksidans sidor finns målade änglahuvuden, fruktknippen och rullverk i samma färger som på framsidan. Höjd 199, bredd 162 cm. Tavlans färger: rött, grönt, gult, grått, svart och vitt.
Nr 14, Lauritz Nielsön
Epitafiet är från 1613 över prosten Lauritz Nielsön. Han var generalprost över Gotland, Tavlan hängde 1744 i koret på norra sidan, numera är den deponerad i Gotlands Museums arkiv inv. nr A. 3229. Tavlan är gjord av trä och med målning. Mittdelen av tavlan har motivet ”Lag och evangelium” (Joh l: 17) och därunder finns prosten med hustru, fem söner och två döttrar. Prosten och två av sönerna och de två döttrarna har röda kors. På sidorna finns kannelerade pilastrar med Paulus och Petrus målade i nischer. På entablementet, som saknar krön, finns en sköld med L.N.H.S. (Lauritz Nielsön Helsingb.) och bomärke samt CRVCFIXVS GVBERNATOR FORTVNÆ: MEÆ:.
Nedanför bildfältet syns svagt en nästan utplånad inskrift, som återges efter Wallin: Inskriften består av tre distika: ”Ad viatorem. Mortuus est Christus, qvid tristis funera defles. Agnus is a dira morte redemit oves. Surrexit Dominus pro nobis præliat ipse. Non perit in terris, qvi bene vixit obit Judex a dextris venturus ab æthere claro, ut donet pueris cælica regna suis”. Översatt av fil kand Svante Nyberg: (Till vandraren. Kristus har dött, varför begråter du sörjande de döda? Lammet har lösköpt fåren från den grymma döden. Herren har uppstått, och han kämpar själv för oss. Den förgås ej på jorden, som levt och dött väl. Domaren på (Guds) högra sida skall komma från den klara rymden för att skänka sina barn himmelriket). På ett nu förlorat understycke har också funnits en inskrift, som återges efter Wallin, ”Anno MDCXIII den IV augusti döde hederlig och wellaerd mand her Nielsön, Helsingb., sogneprest her i WisbY och prost öffwer Gulland och ligger her neden begraffwen forwentendis en aerefuld opstandelse paa den ÿderste dag. Hans gandske alder 63″. Höjd 181, bredd 171 cm. Tavlans färger: svart, vitt, grått, grönt, rött, guld och silver. På baksidan finns konturmålning.
Nr 15, Jens Andersøn och hustru Karren Søffrens
Epitafiet är från 1615 och 1633 över pastor Jens Andersøn och hans hustru Karren Søffrens (Sørens) dotter. Jens Andersen var stadskaplan i Visby 1603-15. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och fördes 1831 upp till kyrkans vind, där den ännu förvaras. Tavlan är mycket skadad. Den är tillverkad av trä och med målning. Mittdelen av tavlan visar nu en nästan förstörd framställning av Jesu dop (enligt inventering 1830: med Gud öfverst, omgifven af 12 änglar, derunder dufvan m.m.”), ”en knäböjande präst, 1744 syntes också en kvinna och under dem en text. Överstycket med text är nu försvunnet. Under mittdelen en inskriftsplatta och därunder ett profilerat parti med ett bomärke omgivet av ”M B B” (Melcher .? Broder). Alla texter återges här efter 1830 års inv. På det försvunna överstycket: ”Basil: de fructu Bapt: In baptismo homo renovatur sed non conflatur Refingitur nec conteritur curatur nec dolorem sentit Ex servitute peccati in libertatem restituitur Angelorum censorsac civis efficitur Hæres coelestium bonorum constituitur. ”(Basil(ius av Caesarea?): Om dopets frukt. I dopet förnyas människan men uppblåses icke, nyskapas men krossas ej, botas men känner ej smärta. Från träldom under synden försätts hon åter i frihet. Hon blir medborgare i änglarnas gemenskap och insätts som arvinge till himmelens rikedom). Mittavlans text ”Anno 1615 den 23 Martii döde hederlige och vellerde mand Her Jens Andersøn barneföd i Melby i Seland. Effter hand her i Worfrue Kierke haffver varit medtjener i Guds ord i tolff aar och ligger her nedenföre begraffvit forventendis med alle Guds børn en glaedelig oc aerefuld opstandelse till det evige liff. Hans alder var 48. -Anno 1633 den 13 October er erlige oc Gudfructielige quinde Karren Sornsf. (Wallin 1744: ”Söffrens”) Dotter salig udi Heren hensoffet”. -Undre textplattan: ”Ad Lectorem Ultima mors rerum finis rapit illa potentes Corripit et miseros, tollit juvenesq ( =juvenesqve) senesq ( =senesqve) Ater si fueris morti sis gratior atræ Candidus es mortis transit nigredine candor Sors eadem cunctis memores vos vivite mortis”. (Till läsaren. Döden, livets yttersta gräns, rycker de mäktiga med sig, griper de arma och bortför både unga och gamla. Om du varit mörk, må du vara tacksam mot den mörka döden. Du är (nu) ljus, och ur dödens mörker framgår hinsides ljus. För alla är lotten densamma. Lev därför med döden i minnet). Inskriften fr o m ”Ultima” består av hexametrar. Möjligen hör hit ett överstycke märkt nr 28.
Nr 16, Anne Reggelsdaater
Epitafiet är från 1621 över Anne Reggelsdaater, hustru tilI slottskrivaren Jens Baertelsem. Tavlan hängde 1744 ”på pelaren vid choret, öfver Biskopsbänken”, och hänger nu till höger om utgången till vapenhuset. Tavlan, som är gjord av trä är en inskriftstavla med arkitektonisk omfattning. På sidorna finns kolonnetter, under dem finns barnhuvuden, upptill entablement och gavel, uppbärande tre urnor.
På entablementet ANNO 1621. Inskrifter HER. NEDEN. FORRE. LIGGER. BEGRAFVEN. AERLIG. GVDFROCHTIG. OCH. NV. SALLIG. QVINDE. ANNAE. REGGELSDAATER: BARN FØDT. VDI MALMØAE. DEN. 29 DAG. VDI. A VGVSTI. MAANED. ANNO 1592. HINDIS. BRØLOPS. HØIJTIDT. STOD. IJ. MALMØAE. MED. ÆRLIG. OCH. VELACHT. MAND. IENS. BAERTELSØN: DEN. TID. SLO -DTSSCHRIFVER. PAA. WISBORIG. SLOT. DEN. 16 JVLLIJ 1609. OCH. HÆNSOF. DEN. SALIG. QVINDE. l. HAERREN. HÆR. VDI. VISBYÆ DEN. 18 OCTOBRIS. OCH. BLEF. BEGRAFVIN. DEN 20. OCTO: l THEDTE. AAR. 1620. VDI. HINDIS. ALLDERS. TREMDRA(?). 28. PAA. DET. NIENDE. GVD. GIFVE. HINDE. MED ALLE. TROE. CHRISTNAE. EN. AERREFVLD. OCH. GLIEDELIG. OPSTANDELSE. PAA. DOMMEDAG. PSALMO: 31: lEG BEFALLER MIN AAND l DIN HAAND. DV FRELSTE MIG HERRE, DV TROFASTE GVD. Höjd 138, bredd 102 cm. Tavlans färgerna är svart, silver, guld, grönt och rött.
Nr 17, Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe
Epitafiet är från 1622 över Jochem Widt, Daniel Corvinus och Michel Scheppe. Tavlan hängde 1744 på predikstolspelaren, men är nu deponerad hos Gotlands Museum (inv nr A. 3226). Tavlan är gjord av trä med målning. Mittavlan föreställer Jesu dop med Jesus och Johannes och över dem svävar Den Helige Ande, t v om dem finns tre män, t h tre kvinnor, alla knäböjande, två män och en kvinna har röda kors. Nedanför denna scen finns ett stort svart fält med inskrift. På sidorna finns profilerade vingar med beslagsornamentik och målade fruktknippen i rött och gult mot mörk botten. Ovanför målningen finns ett entablement med inskrift, och överst ett gavelfält med målad bröstbild av Gud Fader. Ett profilerat understycke innehåller också en text.
Inskrift på entablementet HEILIG HEILIG HEILIG IST GOT DER HERRE ZEBAOTH. MATTHEI. AM 17.DIS IST MEIN LIEBER SOEN AN WELCHEM ICH WOLGEFALLEN HAB. DEN SOLT IR HÖREN HOCHGELOBET SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH HOCHGELOBET SEI GODT VND SEIN HEILIGER NAHME EWIGLEICH. Inskriften på mittavlan oläslig, här återgiven efter inventering 1830, ”Esaias. 25 . Der Herre Zebaoth wird den tod verschligen ewiglich und der Herr wirt die threnen von allen angesichten abwischen und wirt die Smach Seines Volcks aufheben in allen landen. Meine Seel erhebet den Herren und mein geist frewet sich Gottes meines Heilands. Dan er hat die niedericheit seiner Sunderinnen angesehn und gros ding an mir gethan der du mechtig ist, und des namen heilig ist, er ubet gewalt mit sein arme und zerstrewet die da hogferdig sein in ires hertzen sinne erstoset die gewaltigen vom stule und erhebt die niedrigen die hungrigen fuller er mit gutem, und lasset die reichen leddig”. Inskrift på understycket svårläst, här efter inv 1830. ”Jesu mit deinem blut bin ich erlöst des tröst ich mich von hertzen trag du gedult im leiden, dein ich will lindem deine Schmertzen, bist tu from und gebrukest bezeit die heiligen sacramente, all deiner sunde und missethat willich nicht mer gedencken, bist tu verlassen von jederman, verlassen auf dieser erden, ich will am deiner seiten staen, dein trost und zuversicht werden. Jochem Widt Daniel Corvinus Michel Scheppe 1622”. Höjd 213, bredd 155 cm. Tavlans färger: svart, vitt, rött, blekgrönt, blågrått.
Nr 18, Hans Türitz och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater
Epitafiet är från 1629 över borgmästaren Hans Türitz (Turitz) och hans hustru Lydtgaarde Lauritzdater. Tavlan hängde 1744 på norra muren vid nuvarande sakristidörren, nu hänger den i Swertingska i kapellet, på väggen mot tornet.
Tavlan är av trä med målning. Mittavla har kraftigt profilerad ram, kontursågade sidostycken med målade frukter. Målningen framställer Kristus på korset och därunder finns ett knäböjande par och en kvinnan med rött kors. Upptill på korset står det ” INRI” och nedtill sköld med ”HS” och ”HT”. På ramen finns ännu en sköld med ”HT”. I det triangulära överstycket finns en bröstbild av Gud Fader, däromkring kontursågat parti med målade frukter. På det profilerade understycket finns inskrifte ”Her nedenfore Ligger Begraffuen Erlige och Welacte mand Hans Türitz fordom Borgemester Her i Wisby, Barnefød till Saltuedel Aff Erlige oc Gudfryctige forœldre, oc Døde her udi wisby: den 16 Juni Ano 1629. Gud giffue Hanem med alle guds Børn, en Erfuld oc gledelig Opstandellse paa den yderste Dag. -Her nedenfore Liger Begraffuen Erlige oc Gudfrüctige Quinde lydtgaarde Lauritzdater, Erlige oc welact mand Hans Turitz hustru, Som war Barnefød her i wisby, Aff Erlige forelder, hendis fader Lauritz Kangetter oc hendes Moder Anne Kanegetters, Oc Døde hunden 29 Aprillis ano 1628 her wdi wisby. Gud giffue med Alle Guds Børin En Errefuld oc gledelig Opstandelse paa den ÿderste Domedag. Gud hen dis siell beuare”. Höjd 270, bredd 157 cm. Tavlans färger: brunt, rött, grått, grönt, vitt, svart och guld.
Nr 19, Niels Jacobsen och hans hustru Anne Pedersdaater
Epitafiet är från 1631 över pastor Niels Jacobsen, död 1628 och hans hustru Anne Pedersdaater, död 1631. Tavlan hängde 1744 i norra sidoskeppets östra trave, nu i Swertingska kapellet, på väggen mot långhuset. Tavlan är i trä med målning. Mittavla är en framställning av Lasarus uppväckande. Bakom Kristus syns en folkmassa, och i förgrunden en knäböjande man och kvinna med ett dött lindebarn mellan sig, mannen i prästdräkt och liksom barnet med ett rött kors. Tavlan flankeras av kolonner med joniska kapitäl, vilande på konsoler med skulpterade barnansikten. Kolonnerna bär ett entablement med triangulärt krön, prytt med ett bevingat änglahuvud. Tavlan har rikt profilerade sidostycken med sköldar och mans- resp kvinnoporträtt.
Ovanför och nedanför målningen finns svarta partier för inskrifter, numera helt utplånade. Nederst finns en kartusch. Både Wallin 1744- och 1830-års inv. återger inskrifter, vilka här citeras efter Wallin . Ovanför målningen står det: ”Ad vocem Domini tenebrosam Lazarus urnam Linqvit ovans turra ( = terra) gaudia habente nova/Haud secus omnis homo rupta tellure resurget Ad vocem Domi seeula ag. nova”. (Vid Herrens ord lämnar Lasarus den mörka graven, jublande över att jorden har ny glädje för honom. På samma sätt skall, när jorden brustit, varje människa uppstå och vid Herrens röst uppleva nya tidsåldrar). Inskriften består av distika. – Nedanför målningen skulle på ena sidan stå ”Sal. Posteritate. Forte rogas vitae mihi qvalis et ortus et usus Et finis fuerit Nicoleo Jacobo( = Nicolao Jacobi?) Hafnia me genuit studiisq ( = studiisqve) instruxit honestis Atq( = Atqve) hinc excellens stirpe decorus eram Visbua me rapuit vigilans ut ruris et arcis Et pastor fueram, civis honeste tuus Longus vita labor, dolor ingens fabula inanis Tota fuit :reqviem vita futura dabit/ Natus Anno 1576. Mortuus 1628, die 8 Martij”. (Med en välgångsönskan till eftervärlden. Måhända frågar du, hur mitt livs begynnelse och min gärning var, och hurudant slutet var för Niels Jacobsen.
Köpenhamn födde mig och utbildade mig i hedervärda studier, och därför var jag en hövisk man, framstående (även) genom börd. Visby, som vakar över både landsbygden och borgen drog mig till sig. Jag var präst och din uppriktige medborgare. Livet är en lång vedermöda, en svår smärta, ett tomt skådespel. Det är helt slut, med det kommande livet skall skänka vila. Född år 1576, död den 8 mars 1628). ”Forte” t.o.m. ”dabit” består av distika.
– Text på den andra sidan ” Anno 163 1 den 6 Martij Døde erlig oc gudfrgøtige qvinde Anne Peders Daater oc ligger her i Kircken begrafven hos tvende hendes salige Mend her Niels Jacobsen oc Hans Turridtz fordum Borgemester her i Staden gud gifve denom med alle tro Christar en erefuld oc gledelige opstandelse”. Höjd 298, bredd 282 cm. Tavlans färger: ljust grått, ljust grönt, rött, vitt och svart.
Nr 20, Niels Hansøn
Epitafiet är uppsatt 1641 över ridfogden Niels Hansøn, död 1635. Tavlan hänger nu liksom 1744 i norra sidoskeppet, väster om sakristiingången, sannolikt ursprunglig plats. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Mittpartiet utgörs av en oval, konvex, målad tavla, föreställande Kristi korsfästelse med Jerusalem i bakgrunden. På sidorna syns sittande figurer med uppslagna böcker, evangelisterna Markus och Lukas. I målningens överkant finns en kartusch med l A M.I.D. (Jørgen Anchers och Magdalena Jürgensdotter) och ankare med korsade pilar. Ovanför målningen finns entablement med två inskriftsplattor, tredelat krön med änglahuvuden på sidostyckena och en stående putto med basun och fackla i mitten . Under denne en kartusch med N .H . (Niels Hansøn) och bomärke. Under den målade tavlan syns en kartusch med inskrift och nederst ett klot och druvklase i kraftfull broskornamentik. Inskrift på de två plattorna ovanför målningen lyder: ”ANNO 1635 Den 18 Decemb: Døde Erlig oc Welforstandig Mand Niels Hansøn fordu : Den Erlig och Welbÿ: Mand Holger RosenKrantz till Frøllinge Hans Fuldmechtige Ride foget Thil Wisborgs Slot Och Ligger Her nedenfore Begraffn”. Inskrift på kartuschen under målningen ” A:o 1641 Lod Jørgen Anchers 0c Hans Kiere Hustru Magdalena Jürgensdotter Dene Taufle Opsette oc Be koste Gud thil ære Kiercken til Beprÿdellse oc S:Niels Hansøn til lhukomelse” . Höjd 460, bredd 250 cm. – Av Steffen attribuerat till stenhuggaren Elias Meisen i Burgsvik . Enligt Wallin 1744 var mittpå tavlan ”såsom en insatter glob av Burgswikssten , hel slät”. 1766 får målaren Johan Nielas Weller betalt för arbete med ett epitafium på norra sidan i kyrkan, varmed endast kan avses detta. ”Måhlat Gardijn omkring et Epitaphium samt en passions historia mit uppå .. . ” (räk). Tavlans färger: rött, gulbrunt, gråblått och vitt.
Nr 21, Niels Matzöns hustru Karen Lauritzdotter
Epitafiet är uppsatt 1644 över den siste landsdomaren Niels Matzöns hustru Karen Lauritzdotter, död 1644 och son Holger Nielssøn. Tavlan satt 1744 mellan de två östligaste fönstren i norra sidoskeppet (fönstren nr 4 och 5), men sitter nu i södra sidoskeppet väster om Köpmankoret. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den runda mittavlan föreställer landsdomaren med familj, hustru och tio barn, därav två lindebarn. Familjen är framställd huvudsakligen i svart och vitt mot svart bakgrund under ett delat grönt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska. Lindebarnen avbildas dock på madrass med guldspets mot röd bakgrund. Tavlan är inramad av kraftig broskornamentik. På sidorna har stått två nu försvunna figurer. Över och under målningen finns inskrifter.
Den övre inskriften ”1644 Den 26 Marti Døde Erlig dydig oc Gudfrugtig Quinde Karen Lauritz dotter Och ligger her Neden forere(!). Med en aff hindis Sønner Ved naffn Holger Nielssøn Begraffuen. Huis Siele Gud Haffr. Oc i same aar” . Den nedre inskriften ”Haffr Fornem Niels Matzön Lantz Dom Offr Gulland Till Gudtz Ere, Kirkens Zirat Oc For Hans Salig Hustru Till en ihūkomelse, Ladet Bekoste”. Över entablementet ett brutet krön med evangelisterna Lukas med oxe och Matteus med ängel, båda med uppslagna böcker. Mellan dem har stått ytterligare en figur. På krönet kartusch med N M (Niels Matzön) och bomärke. Epitafiet avslutas nedtill med ett parti med maskaron och druvklase. Höjd 435, bredd 259 cm. – A v Steffen attribuerat till stenhuggaren Elias Meisen i Burgsvik.
Nr 22, Johan Höpner
Epitafiet är uppsatt 1653 över handlanden Johan Höpner (äv Höppener), död 1646 och hans tre söner och tre döttrar. Tavlan hänger i Södra sidoskeppet, väster om Brudportalen, vilket sannolikt är ursprunglig plats. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den målade mittavlan har porträtt av en familj bestående av hustru Mette Hintze och hennes två män, Johan Höpner och Paul Hintze samt nio barn, därav ett lindebarn.
Familjen är framställd mot svart bakgrund under ett delat grönt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska. Allt i övervägande svart och vitt, lindebarnet ligger dock på en madrass med guldspets mot röd bakgrund. På sidorna finns kraftiga vridna kolonner och statyer av dygder (en med kolonn, styrkan, och en med barn, kärleken). Upptill syns änglahuvud och vindruvsklase . Ett övre parti har en skulpterad framställning av Kristus med högra handen välsignande. Däröver finns en platta, som uppburit något (en kartusch?). På sidorna finns statyer av dygder (en med en kalk, tron, och en med ett ankare, hoppet). Över och under målningen finns inskrifter. Den övre inskriften lyder: ”Ano 1646 Den l Maji ist sehlich in Gott Entschlaffen Der Erba (re) Und Wollgeachte Johan Höpner, und Lieget Hier Niden Unter Begrabe(n).” Den nedre inskriften ”(mit Seinen 3 Söhnen ū 3 Töchter. Gott gebe Ihnen Mit Allen Gleubigen Eine Frölige aufferste hung Zum ewigen leben). Seines alters 39 Jah:, 6 Mo.” (Läsningen kompletterad efter Wallin 1744). (Anno 1646 den l maj avsomnade saligt i Gud ärbare och välaktade Johan Höpner och ligger här nedan begraven med sina 3 söner och 3 döttrar. Gud give dem med alla troende en lycklig uppståndelse till evigt liv. Hans ålder var 39 år och 6 månader). Nederst, omgiven av broskornamentik och änglahuvuden, ännu en inskrift i kartusch ”ANO 1653 Lies Der Er Bahre und Wollgeachte Pauell Hintz Mit Seiner Lieben Haus Frawen Mette Hintzes Dieses EPitaPhium Auff Setzen Und Bekosten Gott Zu Ehren der Kirchen Zum Ziratt, und S: Johan Höpner Zum Gedechtnijs”.
(Anno 1653 lät ärbara och välaktade Paul Hintz med sin kära hustru Mette Hintz uppsätta och be kosta detta epitafium Gud till ära, kyrkan till prydnad och salig Johan Höpner till åminnelse). Höjd 451, bredd 280 cm. Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik.
Nr 23, Niels Tidsted
Epitafiet är uppsatt 1654 över stadkaplanen Niels Tidsted, död 1642, hustrun Elisabeth Brue och hennes andre man stadskaplanen Jacob Munch, död 1656(?). Tavlan hänger i Södra sidoskeppet öster om Brudportalen, vilket sannolikt är tavlans ursprungliga plats. Den är gjord av sandsten, målad och förgylld. Epitafiet består av en inskriftstavla, krönt av en mansbyst och två putti, samt därunder en skulpterad drake och under denna en kartusch med text och där nedanför ytterligare en kartusch med tre porträtt.
Därunder finns ett klot med ”F: 1654” och en pelikan med ungar. Porträtten utgörs av målade bröst, bilder av två män i prästdräkt och en kvinna. De föreställer Niels Tidsted, hans hustru Elisabeth Brue och hennes andre man, stadskaplanen Jacob Munch (Munck). 1830 års inventering uppger, att ”ovanför” stod en man beväpnad med svärd, ”troligen Michael” . Detta synes innebära, att den nuvarande krönfiguren ej är ursprunglig. Wallin nämner inte 1744 någon beväpnad man men däremot att apostlarna Petrus och Paulus stod på sidorna. Inskrift på stora tavlan: DEO GLORIÆ CÆTUISACRO HONO RI Viro Vener: Dn Nic: Pet: TIDSTA DIO, ejusq de funct : prol : memoriæ Conjugiv: Pientiss:• ELIZABEH: BRUE quæ Ætat: obiit Ao 16 die et Familiæ Munchiac: ex illa su scept; sacr: hoc Hieroglÿpt: saxeum in Amoris indicium, apponendum et adornand: curavit; Dn JAC:PMÜNCH: Sÿmmist: Wisbuens:qvi exantlat: laborib: occubuit A:o 16 die Ætat: Benedict: Animab: Benedicat Amen”. Översättning enligt Björkegren, som anser texten svårtolkad; sannolikt har den förvanskats i samband med restaureringar: ”Gud till ära och den heliga kyrkan till prydnad och till högvördige Herr Nicolaus Petrus Tidsteds och hans avlidna barns minne (och) åt hans maka, den fromma Elisabeth Brue, som dog år 16- den – (och) åt familjen Munch, som upptogs av henne, har Herr Jacob Munch, kaplan i Visby, låtit uppsätta och pryda denna vigda, med heliga tecken inristade sten. Han dog, trött av mödorna, år- den – i sitt- år. Den välsignade må välsigna hans själ(?)”. – Inskrift under draken lyder: ”O Miserum Mortale Genus qvid Debuit ultra Pro te Proq tua DEus Attentare Salute!” Översättning enligt Björkegren: ”O stackars dödliga släkte, vad borde Gud mera försöka göra för dig och din frälsning?”. Höjd 338, bredd 147 cm.- Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik.
Nr 24, Hans Olluffsen
Epitafiet är uppsatt 1657 över borgmästaren Hans Olluffsen, död 1649. Tavlan satt 1744 på södra sidoskeppets östvägg, där barockaltaret nu står, men tavlan har flyttats och sitter numera i norra sidoskeppet öster om lilla nordportalen. Tavlan är av sandsten, målad och förgylld. Den målade mittavlan visar borgmästaren med familj, inalles 13 personer. De är framställda huvudsakligen i färgerna svart och vitt mot svart bakgrund under ett delat rödbrunt draperi och gudssol med strålar och Jahvenamnet på hebreiska.
På sidorna syns två fristående figurer med uppslagna böcker, evangelisterna Matteus och Johannes. Ovanför tavlan finns två änglar, vilande på en rundbåge, överst syns timglas och en dödskalle och därunder en platta med ” Memento mori” (tänk på döden). Epitafiet har broskornament, snäckor och fruktknippen. Under epitafiet finns, dock sammanhängande med detta, en långsmal inskriftsplatta utan inskrift men med inristade namn, initialer och årtal från olika tider. Den är omramad av röd- och gråmarmorerad sandsten. På dess brutna krön syns en ängel, bärande en jordglob. Under målningen finns inskriften: ”ANNO 1657 Liessen S: Bürgemeister Hanss Olluffsens Seine Erben Dieses EPitaPhium Bekosten, Gott zu Ehr: der Kirchen Zirat und dem S: Man Zum gedechnis”. Översättning enligt Björkegren: ”År 1657 läto salig borgmästaren Hans Olufsen och hans arvingar bekosta detta epitafium, Gud till ära, kyrkan till prydnad och den avlidne salige mannen till åminnelse”. Total höjd 740, största bredd 250 cm. – Epitafiet är utgånget från stenhuggarverket i Burgsvik.
.