Adelsgatan 46

Elgstrand 
Släkten Elgstrand har lång tradition som guldsmeder. En av dem var nålmakaren och guldsmeden L. F. Elgstrand som omkring 1870 köpte Adelsgatan 46 i Visby. Där startade han verksamhet som nålmakare och guldsmed.  Lars (Fredrik) Elgstrand var född 1835 i Havdhem och son till nålmakaren Karl Elgstrand (1801-1884). Karl flyttade till Gotland 1825 och arbetade där som nålmakare. Nålmakare var en yrkesgrupp som tillverkade mindre föremål som var milimeterstora samt olika former av verktyg och synålar. Lars Elgstrand utbildade sig först till nålmakare med hjälp av sin far och arbetade med den verksamheten samtidigt som han utbildade sig som guldsmed. Ett föremål som han tillverket har blivit omnämnt som museiföremål. Det är en lödskärveln som Lars tillverkat, och som 1916 inköptes på auktion av Ek, C. A., ant.handlare i Norrköping. Kärveln har senare förvärvats av Nordiska Museet och använts i guldsmedjan på Skansen. Lars var gift med Elisabeth och hade dottern Antoinette som sannolikt övertog verksamheten omkring 1887 efter sin far, för detta år var affären skyltad A. Elgstrand guldsmed. Lars dog i Visby 1915 och ligger tillsammans med hustrun Elisabeth begravd i Visby.

Lars Elgstrand hade två bröder som också hade utbildat sig som guldsmeder. Anders (Magnus) Elgstrand född i Havdhem1832 och Oscar (Nikolaus) Elgstrand var båda guldsmeder och Oscar var också urmakare. Oscar lämnade Gotland 1841 och etablerade sig som urmakare i Kristinehamn. Bland Oscars barn och efterföljande generationer kom nio personer att arbeta som urmakare/guldsmeder. Ytterligare en bror var bryggare.

L. F. Elgstrands dotter Antoinette föddes 1867 i Havdhem och utbildade sig till modist i  Stockholm omkring 1890-1905. Guldsmedsaffären på Adelsgatan drev hon drev hon fram till 1915, då hon istället öppnade en modeaffär i samma lokaler. Antoinette tillverkade, liksom sin far, ett föremål som kom att bli ett museiföremål, en hatt som numera finns på Gotlands Museum. Vid ett läkarbesök 1938 meddelade läkaren henne att hon endast hade några månader kvar att leva. Hon överlät då affären till Elsa Pettersson, som arbetade som anställd i affären. Men läkaren hade helt fel i sin prognos. Antoinette levde ytterligare fem år innan hon dog 1943 i Visby. Elsa Petterson köpte även fastigheten 1938 och hon drev sedan affären under 53 år fram till 1991, då hon troligen dog.

ORIGINALBESKRIVNING

Hatten är av ljusgult mönstrat siden. Uppvikt brätte, halva större, halva mindre, designad av Antoinette Elgstrand omkring 1920. Skänkt av Elgstrands Eftr Elsa Pettersson till Gotlands Museum.

Hantverkshus 
Huset har sedan slutet av 1700-talet varit ett hantverkshus med flera olika hantverkare såsom bryggare, skomakare, glasmästare, urmakare och guldsmed, för att sedan bli ett modehus innan det byggdes om till bostad.

Husen och gården

Huvudbyggnad är bostadshuset utefter Adelsgatan som uppfördes med en parstugeplan omkring 1860 på ett äldre trähus med en lägenhet i bottenvåningen och en i vindsplanet. Byggnaden har senare byggts om till ett enbostadshus. Gårdshuset mot Kanngjutargränd har kvarstående delar av ett skiftesverkshus från 1650-talet. Det var tidigare inrett med två mindre lägenheter, som senare byggts om till en lägenhet. De båda byggnaderna byggdes samman under slutet av 1800-talet. Längs södra gränsen finns en förrådslänga byggt i etapper under 1800-talet. Längan syns inte på situationsplanen.

Kvarteret Kannan 1

Kvarteret 
Kvarteret Kannan är triangelformat och är bildat i kilen mellan Adelsgatan och Kanngjutargränd, som båda är gamla infartsvägar till staden. Vägarna fanns innan kvarteret utstakades. Marken finns planlagd redan på 1646 års karta. Eventuellt finns rester kvar av medeltida stenhus i kvarteret. Enligt 1696 års karta var kvarteret uppdelat i fyra tomter. Tomterna var bebyggda med mindre trähus och hade tillhörande gårdsrum med kålgårdar. Området beboddes av hantverkare, sjömän och arbetare. Under 1700-talet var kvarteret uppdelat i tre fastigheter, Klinteroten III:30-32. Tenngjutaren Leffler etablerade sig här omkring 1750 och hans hantverksgård upptog två av tomterna. Leffler kom senare genom sin kanntillverkning att ge kvarteret sitt namn. Vid slutet av 1800-talet förändrades kvarteret genom den affärsverksamhet som etablerades längs Adelsgatan och den tidigare befolkningen ersattes av borgare och handelsmän.  Den äldre småskaliga bebyggelsen revs och byttes ut mot byggnader med större volym, vilka längs Adelsgatan inreddes med butiker i bottenplanet och lägenheter i de övre planen. Den nuvarande tomtindelningen med fyra fastigheter etablerades då och kvarstår fortfarande. I kvarterets västra del längs Adelsgatan är byggnaderna i två våningar och har en påtagligt stor volym. Ännu idag är det mer regel än undantag att dessa hus inrymmer butik i den nedre delen och bostad i den övre. I kvarterets östra del, mot Kanngjutaregränd, är fastigheternas gårdshusbebyggelse placerad.

Fastigheten 
Enligt 1697 års karta var kvarterets tomtindelning en helt annan än den nuvarande för Kannan 1. Fastigheten Kannan 1 utgjordes då av två tomter, nr 95 i östra delen och en del av tomt nr 96 i västra delen. Tomt 95 var bebyggd med ett trähus och hade en tillhörande kålgård. Sannolikt är trähuset en del av det ännu bevarade skiftesverkshuset mot Kanngjutaregränd. Kannan 1 fick troligen sin nuvarande omfattning under mitten av 1700-talet och kom att benämnas Klinteroten III:32. Huvudbyggnaden uppfördes på ett äldre trähus och byggdes samman med huset mot Kanngjutaregränd senast 1883, vilket framgår av en karta från detta årtal. Längs den södra fastighetsgränsen finns en utomhuslänga. Gårdsrummet är litet och nås via en enkel träport mot gränden.