Sankt Hansgatan 23

Huvudbyggnaden, det gamla 1760-tals huset, är en pampig byggnad uppförd i tre våningar med en stomme av kalksten. Sannolikt var det borgaren och rådmannen Lars Fåhraeus som lät uppföra byggnaden på den fastighet som han ägde 1759 till 1786 och som därefter ägdes av Lars Fåhraeus sterbhus. Ända sedan 1839 och fram till 2009 har olika kommunala institutioner haft verksamhet i fastighetens byggnad. Den andra byggnaden på tomten, är en flygelbyggnad till fastighetens huvudbyggnad och uppfördes under åren 1887-88 som läsesal till Visby allmänna läroverk enligt ritningar av J. E. Stenberg. Byggnaderna har ett mycket centralt läge i Visby innerstad. Annexet 1 är byggnadsminnesförklarat sedan 1994.

Till skillnad mot de flesta av byggnaderna i Visby innerstad tycks inte huvudbyggnaden, trots att den har ett bra affärsläge vid S:t Hansgatan, inrymt affärsverksamhet i bottenvåningen, dock sannolikt med undantag av perioden då huvudbyggnaden var ett köpmanshus under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet.  Nedan följer information om den verksamhet som ägt rum på fastigheten sedan medeltiden och fram till nutid.

Medeltid fram till 1600-tal

Under medeltiden var tomten sannolikt tätt exploaterat med stenhus i tre eller fyra parallella husrader som sträckte sig från öster till väster, sannolikt tättbebyggt med höga stenhus. Mycket troligt fanns det packhus med gavel mot S:t Hansgatan, som utnyttjades för den inkomstbringande sjöfartshandeln. Medeltida murverksrester finns bevarade i huvudbyggnadens källare. Fastigheten var under medeltiden beläget i stadens kärna.

1600-talet

Under slutet av 1500-talet och 1600-talet inträdde in kraftig nedgång för Visby och Gotland på grund av hård beskattning från Länsherrarna på Wisborgs slott och nedgång av sjöfartshandeln bland annat orsakad av sjöröveri från Länsherrarna. Befolkningen minskade och allt fler byggnader i Visby stod övergivna och förföll. Området för nuvarande Annexet 1 drabbades sannolikt också av ödeläggelse. Under slutet av 1600- talet ingick Annexet 1 i en större fastighet som sträckte sig mellan S:t Hansgatan och Mellangatan. På tomten fanns vid denna tid stenhusbebyggelse i form av ett hus, ett stall och en lada med tillhörande trädgård och gårdsrum.

1700-talet med köpmansgård

År 1759 köpte rådmannen och köpmannen Lars Fåhraeus fastigheterna S:t Hansroten I:7, vilket ungefär motsvarar dagens Annexet 1 och 2. Där lät han på 1760-talet uppföra det ståtliga köpmanshuset, som ännu står kvar vid S:t Hansgatan. Lars far hette Olof Rasmusson och kom från Gåsemora på Fårö. Olof gifte sig 1713 med Katarina Marck född 1690 i Visby. Olof bedrev handeln på Fårö. Han flyttade med familj till Visby 1717 och fortsatte framgångsrikt som handlare. I samband med flytten bytte han familjenamnet till Fåhraeus. Olof och Katarina fick sju barn, två söner och fem döttrar. Olof dog 1728 och blev bara 48 år gammal. Katarina däremot levde till 1775 och blev alltså 85 år. Hennes begravning firades ”med stor pomp” då biskopen höll predikan och storskolans lärare och elever följde liktåget med psalmsång både till kyrkan och efter predikan till graven och där de fortsatte med sång vid graven.

Parets näst äldste barn Lars Fåhraeus föddes 1717 på Fårö. Han gifte sig första gången år 1740 i Visby med Katrina Elisabeth Facht (1721-1768) och andra gången 1770 med Barbara Elisabeth Torsman (1736-1797). Lars fick åtta barn med sin första hustru. Lars syskon liksom hans barn blev alla framgångsrika eller gifte sig med framgångsrika män. Lars Fåhraeus fortsatte med handel som sin far och kallade sig köpman. Han blev också rådman i Visby och ”Öfverdykerikommisarie”.

Lars Fåhraeus köpte ovannämnda fastighet av Johan Kollbergs sterbhus. Sannolikt lät han riva en hel del av de gamla medeltida byggnader när han uppförde köpmanshuset. Till köpmanshuset iordningställdes ett stort gårdsrum med en mängd byggnader, ett brygg- och packhus, ett vagnshus, ett stall med slakthus, en lada med kohus, ett stall med vagnshus samt ytterligare ett packhus. Övervägande delar av husen var av sten och försedda med tegeltak. Alltsammans utgjorde en pampig köpmansgård. På gården bedrevs förstås inköp och försäljning av varor och troligtvis fanns det en försäljningsbod i huvudbyggnaden mot S:t Hansgatan. När Lars dog 1786 tog hustrun Barbara över och drev rörelsen vidare. Hon beskrivs som en storväxt manhaftig kvinna i ”skinnkaskett” och styrde despotiskt i försäljningsboden. Det var hos Barbara Fåhraeus (f Torsman) som Jacob Dubbe började sin kommersiella bana. Här fick han säkert lära sig grunderna i handel under de fem åren han arbetade hos Barbara. Och det var här han träffade vackra Anna Torsman som han blev så förtjust i. Anna var dotter till Barbaras bror tullinspektör J. P. Torsman.

Barbara Fåhraeus drev köpmansgården sannolikt fram till sin död 1797, möjligen med hjälp av Bernhard Emanuel Ehinger som var gift med Lars Fåhraeus syster Elisabeth. Bernhard Ehinger köpte 1799 fastigheten av sterbhuset Lars Fåhraeus och drev rörelsen fram till 1839, då Visby stad köpte fastigheten.

Artillerikårens logement

Visby behövde ett försvar ansåg landshövdingen Anders Sparfeldt och år 1710 tog han beslut att området mellan Södra Torget och muren skulle rensas från bebyggelse och ge plats för en artillerigård. Arbetet med att uppföra byggnader för artilleriets verksamhet kom igång först 1726. På den blivande artillerigården uppfördes byggnader intill muren, bland annat byggdes ett tyghus, flera förrådsbyggnader samt vakt- och arrestlokal, men några logementsbyggnader kom inte till stånd, om det nu berodde på platsbrist eller pengar. Därför köpte Visby stad år 1839 den gamla köpmansgården vid S:t Hansgatan 23 av Bernhard Ehinger. Det stora huset byggdes om invändigt till logement för artillerikårens soldater som fick vandra ner till S:t Hansgatan efter övningar vid Södra Torget. Soldaterna fanns kvar vid S:t Hansgatan fram till 1844, då logementet flyttades till S:t Hansgatan 19.

Visby fattighus

Det första fattighuset som finansierades av Visby stad var troligen fattighuset vid S:t Hansgatan 19 (dåvarande 21) som öppnades för de fattiga 1786. Här hade de fattiga sin hemvist fram till 1844, då de flyttades till Annexet 1, S:t Hansgatan 23 och då artilleritruppernas logement samtidigt flyttades till S:t Hansgatan 19. Orsaken till denna rockad var sannolikt att lokalerna inte räckte till att hysa alla soldater i Annexets byggnad, medan lokalerna vid S:t Hansgatan 19 hade bättre förutsättningar att inrymma dessa. Efter ett tag ansågs Annexet bristfälligt utrustat som fattighus och också olämpligt placerat mitt i staden och alldeles intill Läroverket. Den avgörande orsaken till att flytta fattighuset var sannolikt Läroverkets brist på lokaler. Annexbyggnaden kunde bli ett bra komplement för att tillföra fler lokaler till Läroverket. Idéer om byggandet av ett nytt fattighus kom tidigt igång och diskuterades flitigt av pressen och stadsfullmäktige. År 1882 togs beslut av stadsfullmäktige att ett nytt fattighus skulle uppföras söder om staden nära Kopparsvik. År 1886 stod det nya fattighuset färdigt, som kom att kallas Fristad fattighus. Dit flyttades fattighuset detta år från S:t Hansgatan 23. Läs mer om Visby fattighus under Gator>Sankt Hansgatan 19.

Läroverkets annex

För Läroverket, som uppförts 1859 mittöver på andra sidan gatan, hade elevantalet vuxit kraftigt och antalet uppgick 1880 till omkring 300. Bristen på lokaler, inte minst klassrum, var akut. Rektorn skickade en lång skrivelse till myndigheterna om situationen. Det diskuterades att bygga på en våning, men en annan lösning som diskuterades var att ta över byggnaden Annexet 1, där fattigvården höll till. Man ansåg att Visby fattighus placering intill Läroverket inte var särskilt bra och i byggnaden skulle ett flertal klassrum kunna inredas. Beslut togs 1882 om att förvärva Annexet 1, även kallat det Ehingerska huset. Landstinget hade då lovat att bevilja ett engångsbelopp på 10 000 kronor och en lånegaranti på lika mycket. Staden som ägde byggnaden subventionerade köpet med 5 000 kr och övertagandet sattes till år 1886. Ett nytt fattighus måste hinnas med att uppföras innan Annexet kunde tas över, vilket drog ut på tiden så köpet kunde genomföras först 1887.

Annexet 1 omfattade då endast huvudbyggnaden, trevåningshuset mot S:t Hansgatan. Möjligen fanns en del av gårdsbebyggelsen från köpmansgården kvar. Arkitekten hade föreslagit en rektorsbostad i översta våningen, men det var bråttom, så endast en enklare ombyggnad genomfördes av huvudbyggnaden, som delvis var klar samma år som de fattiga lämnade byggnaden 1886. Året därpå påbörjade byggandet av en flygelbyggnad i en våning med källare. Eventuella kvarvarande gårdsbyggnader revs inför flygelbyggnadens uppförande. År 1888 stod flygelbyggnaden klar med flera läsesalar för Läroverket. År 1890 var ombyggnaden av huvudbyggnaden klar och lokalerna kunde tas i bruk. Förutom flera klassrum hade Läroverket också fått lokaler för kemilaboratorium, bibliotek och plats för naturhistoriska samlingar. En lägenhet om 5 rum och kök hyrdes ut till Domkapitlet.

År 1910 hade Läroverket fått en ny läroverksstadga och en ny rektor, Richard Steffen. Steffen påtalade de brister som skolan fortfarande hade. En kommitté tillsattes som var färdig två år senare. Man beslöt att bredda flygelbyggnaden åt söder till det dubbla för att tillgång till fler lokaler och samtidigt bygga på en våning. Ombyggnaden genomfördes under 1914 till en kostnad av 50 000 kronor. Genom tillbyggnaden fick Läroverket tillgång till salar för speciella ämnen såsom ritsal, musiksal, salar för kemi, fysik och biologi samt större lokaler för de utrymmeskrävande biologiska samlingarna och dessutom en biblioteksvåning. Det hela medförde att en del lokaler i huvudbyggnaden frigjordes och kunde användas som klassrum.

Kommunens fastighetsförvaltning

Det ökande antalet elever på Läroverket medförde krav på fler klassrum, och samtidigt krävde nya skolreformer också rymligare lokaler. Antalet linjer ökade också för elevernas valmöjligheter och allt detta medförde att blev allt svårare för Läroverket att hitta lokaler och expandera verksamheten. När det omkring 1966 framkom att skolan inte bara skulle ha teoretiska linjer på gymnasiet utan också omfatta fackskola och yrkesskola stod det klart att Läroverket måste flytta från innerstaden. År 1966 byttes namnet Visby Högre Allmänna Läroverk till Säveskolan och 1970 var det sista året som skolan fanns kvar vid S:t Hansgatan innan flytten till den nybyggda Säveskolan på Länna.

År 1971 påbörjade ombyggnad av Annexet 1 av skolans lokaler till kontor för Gotlands kommuns fastighetsförvaltning. Exteriört togs samtidigt flygelbyggnadens säteritak bort och ersattes med ett sadeltak. Huvudbyggnaden och flygelbyggnaden kom efter ombyggnaderna 1971 att ingå ett sammanbyggt byggnadskomplex med kontorsfunktion som omfattade även fastigheterna Annexet 3 samt Rådhuset 6 och 7. De båda byggnaderna på Annexet 1 blev som en del av de storskaliga institutionsbyggnader som iordningställdes för kommunens förvaltning på de nämnda fastigheterna.

Gotlands kommunen lämnar innerstaden

Under början av 2000-talet hade Gotlands kommun omkring 7 000 anställda varav uppemot 500 hade sin arbetsplats i innerstaden. Gotlands kommuns förvaltningar var spridda till många olika lokaler. När regementet P18 avvecklades 2005 och alla kasernbyggnader blev lediga beslutade kommunstyrelsen omkring 2006 att lämna innerstaden och etablera sig i P18:s gamla kasernområde, trots högljudda protester från innerstaden näringsidkare. Utflyttningen genomfördes under åren 2009-2010 och från lokalerna i Annexet 1 lämnade uppemot 100 personer innerstaden.
Läs mer om diskussionerna kring beslutet och utflyttningen under Gator>Sankt Hansgatan 25.

Annexet 1 blir bostäder

Ett stort antal lokaler skulle komma att bli tomma i innerstaden när Gotlands kommun flyttade sina olika förvaltningar till det tidigare P18:s kaserner. Utflytten omfattade bland andra fastigheterna Annexet 1, 2 och 3, Rådhuset 6 och 7, Laboratorn 10 samt S:ta Katarina 6. Alla fastigheterna ligger vid S:t Hansgatan i området runt Rådhusplan. Kommunfullmäktige beslutade i juni 2006 att sälja fastigheterna till byggföretaget Peab för 46 miljoner. Syftet med försäljningen var att Peab skulle bygga om kontorslokalerna till bostadsrätter.

Ombyggnaderna av de många byggnaderna delades in i fyra etapper,
De tre första etapperna omfattade Laboratorn, S:ta Katarina samt Rådhuset 6 och 7. Den fjärde etappen avsåg Annexet 1, 2 och 3,

Peab fick svårigheter att sälja bostadsrätterna och ändrade villkoren för köp, så att även företag tilläts att köpa bostadsrätterna. Detta kom att motverka ett av Gotlands kommun motiv för utflyttning av förvaltningarna från innerstaden, nämligen att öka antalet boende i innerstaden. Det hjälpte inte upp situationen tillräckligt utan Peab valde att 2014 att sälja Annexet 1-3 till fastighetsbolaget Valutan som ägs av Tino Goetze Fastigheter. Köpesumman är inte känd men var ”mindre än 35 miljoner”.

Efter att Tino Poetze Fastigheter fortsatt ombyggnaden efter Peab i de fem byggnaderna på Annexet under 2014 -2016 blev resultatet 34 nya hyreslägenheter. Lägenheterna omfattar ettor, tvår och treor, där hyran ligger mellan 6300- drygt 15 000 kr/månad (2016). Ett tiotal konsultföretag har hyrt in sig i det gamla köpmanshuset Annexet 1.

Husen och gården

På fastigheten Annexet 1 finns det två byggnader. Huvudbyggnaden (B1) är huset från 1760-talet som ligger vid S:t Hansgatan och som tidigare kallades Ehingerska huset efter den sista privata ägaren. Till huvudbyggnaden hör en flygelbyggnad (B2) som ligger på gården mot norra delen av tomten.

B1, huvudbyggnaden
Köpmannen och rådmannen Lars Fåhreus köpte 1758 tomten som idag motsvarar Annexet 1 och 2. Där lät han på 1760-talet uppföra ett köpmanshus som här kallas huvudbyggnaden. Huset uppfördes med stomme av kalksten i tre våningar med källare på resterna av ett eller flera medeltida hus. I källaren finns medeltida murverk bevarade. Fasaden har en ockrafärgad slätputs med huvudentrén centralt placerad på långsidan mot S:t Hansgatan. Bernhard (äv Bernt) Ehinger köpte 1799 köpmansgården av Fåhraeus sterbhus och huset kom att kallas Ehingerska huset efter ägaren. År 1839 köpte staden köpmansgården och byggde om köpmanshuset till artillerikårens logement och 1844 gjorde en ny ombyggnad till stadens fattighus. År 1887 byggdes huset åter om till lokaler för Visby allmänna läroverk och byggnaden blev ett annex till Läroverket. Stiluttrycket från denna tid präglar fortfarande husets kompakta utseende med flackt valmat plåttak, ljus och symmetriskt uppbyggd fasad med obruten takfotslist, djupt sittande fönster och dörrar samt klassicistiska arkitekturdetaljer. När Läroverket 1971 lämnade innerstaden genomfördes en fasadrenovering samtidigt som byggnaden interiör moderniserades och byggdes om till kontor åt kommunens fastighetsförvaltning. Huset kom från 1971 att ingå i ett stort sammanbyggt byggnadskomplex med övriga byggnader i kvarteret Annexet och Rådhuset 6 och 7, vilka inrymde Gotlands kommuns olika förvaltningar. Efter det att kommunens olika verksamheter 2009 i stor omfattning lämnade innerstaden, gjordes åter stora ombyggnader interiört i byggnaden till ett 25-30 nya bostäder under åren 2014-2016. Ett flertal småföretag har nu sin verksamhet i det gamla 1760- tals huset.

B2, flygelbyggnaden
I samband med att Läroverket tog över huvudbyggnaden och gjorde ombyggnader till klassrum uppfördes en flygelbyggnad till huvudbyggnaden för att tillföra Läroverket ytterligare lokaler. Flygelbyggnaden uppfördes 1887-88 med en stomme av tegel och betongblock i en våning med källare. År 1914 gjorde en omfattande ombyggnad för att tillföra ytterligare lokaler åt Läroverket. Huset breddades då till dubbel bredd åt söder och byggdes på en våning och fick ett s.k. säteritak täckt med lertegel och plåttak. Fasaden fick vit slätputs. Entrén placerades på den västra delen av långsidan mot gården. År 1971 byggdes huset om till kontorslokaler till kommunens fastighetsförvaltning. Vid ombyggnaden miste huset den tidigare tidstypiska karaktär som skolbyggnad från 1910-talet, med högt säteritak och stora nationalromantiska fönster. Istället fick huset ett mer exteriört funktionalistiskt utseendet med sin enkla fasad. Ytterligare en stor invändig ombyggnad utfördes 2014-2026 då kontorslokalerna byggdes om till 5-6 nya bostäder.

Gården
När man går in genom portalen vid Bremergränd 3 till gården Annexet 1 kan man något föreställa sig köpmansgården från 1700-talet. Portalen med ornamentalt huggen kalksten från 1760-talet och det stora 1760-tals köpmanshuset till höger inne på gården finns kvar sedan mer än 250 år. Sedan får man fantisera hur gårdsbebyggelsen med lador, vagnshus, stall och brygghus m.m. låg runt gården, som dock då var något större än idag. Och lukten av lantgård hängde säkert över gården där det fanns kor, grisar och hästar. Nu är gården en parkeringsyta för bilar belagd med asfalt och smågatsten. Parkeringen är skyddad av en hög putsad kalkstensmur som är avtäckt med tegelpannor.

Kvarteret Annexet 1

Kvarteret Annexet
Kvarteret Annexet är centralt placerat i innerstaden och gränsar i norr till Rådhusplan, i öster till S:t Hansgatan, i söder till Bremergränd och i väster till Mellangatan. Kvarteret omfattar tre fastigheter, Annexet 1-3. Området för nuvarande Annexet var under medeltiden beläget i stadens kärna och sannolikt tättbebyggt med höga stenhus, varav flera ännu är delvis bevarade. Genom kvarteret fanns under medeltiden två gränder som löpte från S:t Hansgatan till Mellangatan, gränderna som sedan länge satts igen. Den medeltida strukturen med gränderna och den täta bebyggelsen finns inte längre kvar. Mycket av den medeltidens struktur försvann under 1700-talet då de två stora köpmansgårdarna i kvarteret uppfördes. dels i nuvarande Annexet 1 och 2 med det stora bevarade köpmanshuset mot S:t Hansgatan, och dels i Annexet 3 med ett stort medeltida stenhus mot Mellangatan, vilket ännu finns bevarat. På de båda köpmansgårdarna uppfördes också en stor mängd uthus. Mycket av köpmansgårdarnas uthusbebyggelse revs sannolikt undermitten av 1800-talet då kvarteret anpassades till andra verksamheter.
Kvarteret präglas ännu starkt av den kommunala verksamheten som på 1970-talet tog över byggnaderna i kvarteret och byggde om dem till kontor för kommunens förvaltningar. Efter att förvaltningarna lämnat kvarteret under 2009-2010 genomfördes ombyggnad till bostäder i samtliga de fem byggnader som finns i kvarteret.

Fastigheten Annexet 1
Annexet 1 omfattar kvarterets östra hälft. Fastigheten motsvarar tidigare S:t Hansroten I:7. Under medeltiden var marken sannolikt tätt exploaterad med stenhus i tre eller fyra parallella husrader, som sträckte sig från öster till väster. En sådan gränd gick sannolikt strax norr om nuvarande Annexet 1. Medeltida murverksrester finns bevarade i huvudbyggnadens källare. Under 1600-talet
slut ingick Annexet 1 i en större fastighet som sträckte sig mellan S:t Hansgatan och Mellangatan. På fastigheten fanns vid denna tid stenhusbebyggelse i form av ett hus, ett stall och en lada med tillhörande trädgård och gårdsrum. Bebyggelsen var troligen medeltida och utgjorde grunden för det köpmanshus som uppfördes på 1760-talet. Enligt 1785 års husklassifikation fanns en imponerande mängd hus på denna köpmansgård där övervägande delen var i sten med tegeltak. Vid slutet av 1800-talet avstyckades den västra delen av fastigheten och Annexet 1 och 2 bildades med de gränser fastigheterna har idag. Sedan 1839 har olika kommunala institutioner huserat i fastighetens byggnader, däribland Visby stads fattighus. 1887 förlorade huvudbyggnaden sitt 1700-talsutseende i och med att den detta år byggdes om till skolbyggnad. Samtidigt som ombyggnaden 1887 uppfördes jämte denna byggnad en flygelbyggnad med långsidan mot Rådhusplan. Sedan 1971 fanns Gotlands kommuns fastighetskontor i byggnaderna fram till 2009-2010, då de två byggnaderna anpassades till bostäder.