S:t Hansgatan
Sankt Hansgatan sträcker sig från Visborgsgatan vid Slottsparken i söder till korsningen Smedjegatan och Tranhusgatan i norr. Gatans namn finns omnämnt redan i medeltida handlingar och är en av de fåtal gator som inte bytt namn under stadens omdaning och tillväxt, även om andra namn tillfälligt förekommit. Namnet på gatan kommer sannolikt från S:t Hans kyrka, som ligger där gatan ursprungligen började. Under 1920-talet fick gatan en betydligt öppnare karaktär genom att man gjorde en del rivningar och ombyggnader kring nuvarande Gotlands Museum, Sankt Hansskolan och vid det tidigare polishuset intill Klosterbrunnsgatan. Breddningen medförde också att en del portiker utfördes för att öka säkerheten för gående. Adelsgatan och Hästgatan har ju varit de stora affärsgatorna medan Sankt Hansgatan haft mer karaktär av offentlig administration med skolor, rådhus och polishus.
Sankt Hansgatan var under medeltiden en kopia av Strandgatan, dock i något mindre skala när det gällde höjden på packhusen. Gatan ligger ett trappsteg högre upp på Visbyterrassen och skulle kunna kallas en medeltida High Street. Ursprungligen utgick den från S:t Hans kyrka och kallades redan på 1500-talet Sancte Johannes Strate. Gatan har också kallats Johannisgatan och Gamla Rådstugugatan. Södra delen av gatan anlades senare. Under medeltiden var gatan kantad av packhus med gavlarna vända mot gatan. Packhusen var lägre, i regel 4 våningar, än de på Strandgatan som normalt var omkring 6 våningar. Flera bevarade medeltida valvhus över S:t Hansgatan finns ännu kvar.
Under slutet av 1700-talet och in på 1800-talet fick gatan sin karaktär av offentlig administration. Rådhuset (nr 3 i raden) kunde tas i bruk år 1787 med adress S:t Hansgatan 25, där även polisen fanns fram till 1936 då man flyttade tvärs över gatan till nyinredda lokaler vid Klosterbrunnstorg. År 1856 byggdes Visby Läroverk efter att flera byggnader vid S:t Hansgatan rivits. Gatan var smal och det fanns dåligt med plats för fotgängare när bilar började trafikera gatan. På 1920-talet byggdes några portiker för de gående och gatan breddades på flera ställen bl.a. vid Sankt Hansskolan (nuvarande Gotlands Konstmuseum), Läroverket, vid polishuset och Gotlands Museum.
