Tranhusgatan
Tranhusgatan är på sätt och vis en förlängning av S:t Hansgatan. Tranhusgatan sträcker sig från korsningen Specksrum och Smedjegatan till gatan Silverhättan och ringmuren i norr. Inte så långt från Tranhusgatans norra ände ligger marktornet Tranhustornet, men det är inte från tornets namn som gatan fått sitt namn. Enligt äldre tradition, skulle det ha funnit ett tranhus där man framställde tranolja för bland annat export, på en plats där Tranhusgatan senare kom att anläggas. Det är detta hus som givit namn åt Tranhusgatan. På 1750-talet kallades gatan för Kögebuktsgatan, vars namn sannolikt kom från Nils Köge. Han hade ett hus på Tranhusgatan 3, just i bukten på gatan. Tranhusgatan är huvudsakligen en bostadsgata. Vid gatan finns, förutom bostadshus, caféerna Gula huset och Breda blick, Hotell S:t Clemens intill S:t Clemens kyrkoruin samt en av entréerna till DBW:s trädgård.
När den på sin tid kände lektorn och prosten J. G. Klingwall byggde om ett medeltida hus vid gatan, omnämns att det var på grundvalar av det gamla Tranhuset, nuvarande Tranhusgatan 23. En ännu välbevarad valvkällare vittnar om husets medeltid ursprung.
Under medeltiden hörde kvarteret till de områden som sågs som stadens expansions- och buffertzoner, med kyrkan som största markägare. Ursprunget till det som skulle bli Tranhusgatan anlades sannolikt under mitten av 1700-talet, då också området började bebyggas i takt med att staden befolkning ökade kraftig. En rad trähus uppfördes då längs gatan och många torde ingå i befintlig bebyggelse. Den första generationens trähusbebyggelse beboddes av hantverkare, arbetare och sjömän. Den stora planeringen av gatan skedde 1864. De schaktmassor som blev över tippades utanför nuvarande Murfallet. Många av 1700-talets enklare trähus revs under början av 1900-talet och ersattes av större hus, villor med verandor i schweizerstil och uppförda av den resursstarka borgarklassen.
På tomterna ligger oftast huvudbyggnaden mot gatan medan uthus och trädgårdar ligger in mot kvarterets mitt. Huvudbyggnaden är i regel ett skiftesverkshus vars fasad har reveterats. Det finns dock kvar byggnader utmed gatan med ursprung från både 1700-talet och 1800-talet förutom 1900-talets lite större bostadshus.
