Hans Nystedt

Hans Magnus Nystedt föddes den 9 februari 1916 i Danderyd. Han dog den 5 november 1996 i Visby, 80 år gammal. Hans Nystedt ligger begravd på Norra kyrkogården i Visby.

Familjeförhållanden
Hans Nystedts föräldrar var Bengt Olof Nystedt, pastor primarius, och lektor Gurli Karin Vilhelmina Nordling. Hans Nystedt gifte sig 1947 med Eva född Brammer från Göteborg. Hans studerade och arbetade under 18 i Uppsala. År 1952 flyttade Hans Nystedt med familj, hustru Eva och barnen Margareta och Catharina, till Visby. I Visby fick Hans arbete som lärare på Visby Högre Allmänna Läroverket. År 1957 köpte han ett hus vid S:t Nikolaigatan 26. Även hustrun Eva Nystedt arbetade vid Visby Läroverk som lärare i tyska och franska.

Utbildning och arbete
Hans Nystedt studerade bl.a. filosofi i Uppsala. Som huvudlärare hade han den legendariske Uppsalaprofessorn Anders Karitz. Nystedt har berättat att hans tvåbetygstentamen för Karitz pågick i hela sex timmar, dessutom ”utan ens en kopp kaffe”. I Uppsala avlade Hans Nystedt examen som Fil. kand och Teol. Doktor. Han arbetade som lärare vid Försvarets Läroverk i Uppsala under en tid och han blev också docent vid Lund innan han 1952 flyttade till Visby. I Visby fick Nystedt arbete vid Läroverket som lektor i filosofi och kristendom, senare religionskunskap. En del av hans arbete var att hålla morgonbön med eleverna i skolans aula två eller tre gånger i veckan och Hans blev också huvudlärare i sina ämnen kristendom och filosofi. När Läroverket ombildades till Säveskolan och sedan flyttade till Länna park följde Nystedt med och han verkade som lärare där fram till sin pensionering 1982. Hans sista studier handlade om förhållandet mellan kristendom och islam, ett studium som upptog det sista året av hans levnad.

Uppdrag
Redan tidigt på plats i Visby fick Hans Nystedt olika inbjudningar och uppdrag vid sidan om sitt arbete på Läroverket. T.ex. när Visby stifts prästsällskap sammanträdde under september 1952 i biskopsgården, inleddes dagens överläggningar av lektor Hans Nystedt med ämnet ”Finns det en kristen kärlek?”. Hans Nystedt var med och grundade Filosof- och psykologilärarnas förening (FPF) i Sverige, i vilken han var aktiv, bl.a. vid planering av kompletterande utbildning inför det nya gymnasiet som infördes kring året 1966.

Författaren
Hans Nystedt gav ut flera skrifter, vilka kan nämnas hans avhandling ”Max Schelers religionsfilosofi” (1947).
Nystedts bok ”Ingemar Berman och kristen tro” som utkom 1989 väckte stor uppmärksamhet. Det finns en tidigare koppling till Nystedts intresse för Ingmar Bergman. Nystedts far, Olle Nystedt, pastor primarius i Stockholm, tillhörde kretsen kring Manfred Björkqvist och Ingmar Bergmans far. Hans Nystedt berättar lite om upptakten till boken. När han läste recensionerna av Nattvardsgästerna, efter premiären i Visby, tyckte han att det handlade om en helt annan film än den han sett. Detta blev upptakten till en rad understreckare i Svenska Dagbladet om den religiösa problematiken i Ingmar Bergmans filmer — ett motiv som de flesta kritiker var blinda för. Efter att ha läst Bergmans ”Laterna Magica” fick Nystedt behov att ge ut en bok om Bergman. ”Jag har haft ett behov av att falla Bergman i talet, att säga emot honom. — Jag vill visa något av vad som finns att hämta i hans filmer.” Boken har blivit ett intressant och betydelsefullt verk om vår främste filmskapare, där Nystedt med stor kunnighet visar på mönster som varit dolda för de flesta. På en fråga om Bergman kristna tro svarar Nystedt: ”Jag skulle inte kalla Bergman kristen, och jag skulle inte rösta på honom om han ställde upp till val i kyrkofullmäktige. Men jag respekterar honom”.

År 1992 ger Nystedt ut ”Uppgörelsen med Hedenius”. Nystedt hade redan under studietiden studerat filosofi under ledning av Ingemar Hedenius, Konrad Marc Wogaus och Gunnar Oxenstierna.

Läroverksläraren
Hans Nystedt var en omtyckt lärare bland sina elever. Speciellt intressant var hans lektioner i filosofi, Ämnets karaktär, som starkt avvek från övriga ämnen, bidrog säkert till inställningen. Han hade förmågan att väcka intresset för filosofi genom praktiska exempel med efterföljande analyser. Lektionerna blev avkopplande men ändå intressanta. Nystedts piprökande var välkänt. Han kunde suga på sin pipa, tycktes det som, både när den släckt och när det var fyr i den. Piprökandet blev ännu mer uppmärksammat när det visade sig att han ibland glömde att släcka pipan innan han stoppade den i kavajfickan. Och en god filosof och humanist var han, Hans Nystedt.