Gotlandsänget

Namnet Gotlandsänget skall förmodligen förknippas med ett gotländskt änge, men den artrikedom på blommor, gräs och buskar som karaktäriserar ett gotländskt änge saknas till stora delar i Gotlandsänget, liksom den skötsel som ett gotländskt änge kräver. Gotlandsänget är dock en vacker och lummig plats lämplig för promenader, för att sola, för bröllop och liknande aktiviteter. Gotlandsänget, som tidigare hade tomtnummer 6, 7 och 8, tillhör idag stadsäga 1:44-46 och omfattar tillsammans med Paviljongsplan och Botaniska trädgården ett stort grönområde med en yta på omkring 45 000 m2. Hela grönområdet är nästan 2,5 km långt och ligger utefter Sjömuren på dess insida från S:t Olofs gränd i söder till Silverhättan i norr. Hela grönområdet ägs av Sällskapet DBV. Ofta sammanblandas områdena Gotlandsänget och Paviljongsplan med varandra, eftersom de ligger intill varandra utan märkbar gräns och har likartad natur. Liksom stora delar av Visby innerstad har även området för Gotlandsänget en lång och intressant historia, som sträcker sig från tidig medeltid fram till idag. Följ berättelsen nedan om Gotlandsängets historia.

Medeltiden

Området där Gotlandsänget nu finns var, liksom för Paviljongsplan, under medeltiden bebyggt med enklare låga trähus och troligen ett fåtal stenhus. Här bodde vid den tiden huvudsakligen fiskare och hantverkare. Medeltida kulturlager har hittats som vittnar om medeltida bebyggelse, lager som även innehöll bl.a. järnslagg och hjorthorn. Innan ringmuren uppfördes omkring 1250 -1260 hade fiskarbefolkningen nära till havet och idkade sannolikt både strandnära fiske och fiske från båtar som drogs upp på land mellan fisketurerna. Man använde havet för tvätt och stranden för att samla ved och andra strandfynd. Ringmuren, som i den första etappen byggdes från Kruttornet fram till och med Snäckgärdsporten, blev som en stor barriär mellan havet och folket som bodde i området. Den både skyddade mot stormar från havet avskärmade innevånarna från vattnet. Muren uppfördes utan torn och portar omkring 4,5 till 5,5 meter hög och den enda närliggande öppningen var en dubbelport som ursprungligen fanns i Snäckgärdstornet. För att enklare nå stranden för befolkningen försågs muren med små portar, vattenportar, på den nämnda sträckan av muren. Igenmurade rester av vattenportarna kan fortfarande skönjas på några ställen i muren. Sankt Olofs kyrka uppfördes 1240 i södra delen av nuvarande Botaniska trädgården som församlingskyrka för de boende i området.

1500-talet

Pingstmorgonen den 13 maj 1525 landsteg lübeckarnas här i nordvästra delen av Visby i närheten av Silverhättan. De var mäkta irriterade på Sören Norby som satt som länsherre på Wisborgs slott och idkade sjöröveri mot Hansans skepp. Traditionen berättar att lübeckarna tog sig in i staden genom att riva en del av muren mellan Snäckgärdsporten och Långe Henrik, det som nu kallas Lübeckerbräschen. De som skulle försvara staden lär då ha stuckit staden i brand på fyra ställen för att fördröja de anfallande, så att alla knektar skulle hinna ta skydd inne bakom murarar till Wisborgs slott. Fienden plundrade och brände mycket i staden och sannolikt brann en hel del av den trähusbebyggelse upp som fanns i området för Gotlandsänget. Omkring 1525 inträffade också reformationen och borgarna fick annat att tänka på än att återuppbygga området. Senare under 1500-talet anlades åkrar för odling och betesmark, vilka delvis ägdes av bättre bemedlade borgare som själva bodde mer centralt i staden. Enligt kartan Visbia Gothorum som upprättats av Braun och Hogenberg under slutet av 1500-talet kallades området Paviljongsplan och Gotlandsänget för ”slätten som kallades Hetten”. Namnet associeras sannolikt till hörntornet i muren med namnet Silverhättan.

1600-1700-talet

En ny brand härjade även under början av 1600-talet, då ytterligare bebyggelse i området förstördes. Under 1500-talet och 1600-talet drabbades Visby och även den gotländska landsbygden av nedgång, detta på grund av det omnämnda sjöröveriet med minskad handeln som följd samt att de danska länsherrarna på Wisborgs slott ålade befolkningen höga skatter och krävde omfattande tjänster åt slottet. Befolkningen minskade kraftigt i Visby och det byggdes knappt några nya hus, vilket även gällde området för Gotlandsänget. Istället fick det bli åkermark. Enligt en karta från 1646 är området utmärkt som åkermark vilket omfattade en stor del av området nuvarande Botaniska Trädgården, Paviljongplanen och Gotlandsänget. Marken kom att kallas Silverhätteåkern. Enligt kartan från 1646 fanns det en anlagd väg från nuvarande Botaniska trädgården sydvästra hörn i nordöstlig riktning till Tranhusgatan. Enligt Schilders karta från 1697 var området helt obebyggt. Husklassifikationen från år 1785 redovisar att vissa tomter då var bebyggda med trähus medan övriga stod angivna som åkermark. Området där Gotlandsänget nu ligger motsvarades tidigare i stort sett av tre tomter med beteckningen Norderroten III:31, 31½ och 32.

1800-talet

Området från S:t Olofs kyrkoruin fram till Nordermur kallades allmänt under större delen av 1800-talet för Silverhätteåkern. Enligt Kollberg-Fegraeus stadsplan 1856-1860 var det dock tomterna mellan Botaniska trädgården och fram till ringmurens norra del som hade den egentliga beteckningen Silverhättan. Under 1800-talets första hälft omvandlades området Silverhätteåkern till lustträdgårdar och odlingslotter, vilka ägdes av borgarna i Visby. Områdets nordvästra del var ännu i början av 1800-talet en plats där visbyborna samlades för att förlusta sig. P. A. Säve berättade att man vid midsommar klädde ut sig till midsommargubbar och dansade kring en blomsterklädd stång. Markenteri fanns i valven utefter muren, där det serverades mjöd. Rent brännvin salufördes knappast men däremot tevatten med brännvin, sk panacé (botemedel för allt).

På bilden ovan framgår att den nedan omnämnda sommarserveringen ännu inte kommit igång. En bandtun avskiljer Silverhätteåkern från gatan längs muren och att bandtunen ersätts av en standtun i bildens högra sida. Det enda bostadshus som fanns i den här delen av Silverhätteåkern var det Meukowska huset, Silverhättan 4, kv Trankoket 13. Huset uppfördes 1846 av överstelöjtnant Gustaf Meukow. Bilden ovan visar också att betydande markhöjningar utförts av de lägre delarna intill muren med följd att arkadvalven i muren blivit nästan helt dolda.

Vägen längs västra insidan av muren kallades på 1800-talet fram till 1852 för Jungfrugatan och användes sedan lång tid tillbaka som repslagarbana. Även vägen på insidan av Nordermur förbi Tranhustostornet utnyttjades som repslagarbana. Vid en nationell studentfest i S:t Nicolai ruin den 18 juni 1852 beslöts att överskottet från festen skulle användas till trädplantering vid vägen förbi Jungfrutornet och fram till hörntornet Silverhättan. Namnet på gatan ändrades därefter till Studentallén.

Kaffe, te och punschservering

På 1840-talet och några årtionden framåt fanns sommartid en uteservering i den norra delen av Gotlandsänget intill ringmuren. Gästerna kunde här bli serverade bland annat kaffe, te och punsch. Snäckgårdsportens portutrymme användes som köksutrymme. Porten var sedan 1700-talet igensatt på utsidan portöppningen av någon anledning. Den öppnades i samband med restaureringsarbeten på muren 1869. Norr om Jungfrutornet finns en öppning i murens övre del. Enligt traditionen kom öppningen till på 1840-talet för att punschgästerna skulle få fri utsikt mot havet. Serveringen stängdes troligen i samband med att silkesodlingen kom igång 1860 på Biskopsåkern, som den del av Silverhätteåkern då kallades och som alltså motsvarar nuvarande Gotlandsänget.

Silkesodling i Visby

Omkring 1830 började diskussioner om att odla mullbärsträd för silkesodling i staden. År 1846 kom planteringen igång på Silverhätteåkern i Visby och år 1860 på området nuvarande Gotlandsänget.

Silkesodlingar
Länge var silkesodlingens konst en välbevarad hemlighet i Kina. Konsten att odla silke spreds till alltfler europeiska länder från och med 1500-talet.
Silkesodlings startade redan under 1700-talet i Sverige, med bl.a. en stor plantering vid Drottningholm i Stockholm av kronprinsessan Lovisa Ulrica. Utan bidrag gick det inte att få lönsamhet på de verksamheter som kom igång och de las ner efter ett tag. Under 1830-talet satte intresset fart på nytt för silkesodling och ”Sällskapet för inhemsk silkesodling” bildades, som kom att stå under konungahusets särskilda beskydd. Planteringar anlades runt om i landet bl.a. på Visingsö, i Stockholmstrakten, på Öland, på Omberg och i Visby. Under åren 1835 till in på 1840-talet påbörjades plantering av mullbärsträd vid Korsbetningen, Slottsbetningen (i Södergravar), vid Arbetshuset (Korsgatan), vid norra Tullhuset, Norra plantagen nordost om Visby samt på Silverhätteåkern vid nuvarande Gotlandsänget och Paviljongsplan. Gotlands läns hushållningssällskap ansvarade för silkesodlingarna på Gotland till fram på slutet av 1850-talet.

Mullbärsträd
Det finns många olika sorters mullbärsträd, där trädet med vita mullbär, Morus alba, ansågs lämpligast för odling i Sverige, tack vare sin något högra härdighet än den svarta varianten. Det vanligaste mullbärsträdet med svarta bär, Morus nigra (även kallat persisk mullbärsträd) har alltså nästan helt svarta bär, vilka är godare att äta än den vita varianten.

Det senaste påstående verkar mest trovärdigt, eftersom odlingarna utökades väsentligt så sent som 1860 på Silverhätteåkern. Spår av silkesodlingarna finns ännu kvar idag vid Slottsbetningen, Paviljongsplan och Gotlandsänget, där vita mullbärsträd växer och vittnar om tillverkning av silke i Visby.

Läs mer om silkesodlingarna i Visby under Paviljongsplan.

DBW köper hela Silverhätteåkern

Under mitten av 1800-talet hade diskussioner i Sällskapet DBW påbörjats om att anlägga en trädgård i Visby. Den södra delen av Silverhätteåkern ansågs som ett bra alternativ som plats för trädgården. En av delägarna till marken var C. J. Bergman som också var medlem i Sällskapet DBW. Sällskapet beslutade att inköpa marken den 13 juli 1855. Markområdet kom att kallas Bergmanska åkern. År 1874 köpte Sällskapet DBW Ihreska åkern vilken ägdes av Sällskapet för inhemsk silkesodling. Ihreska åkern var den del av Silverhätteåkern som motsvarar området nuvarande Paviljongsplan. Delar av området norr om Paviljonsgplan kallades förr Biskopsåkern. Sällskapet erhöll Biskopsåkern genom byte 1884 mot en åker öster om staden som DBW tidigare köpt på en auktion. Norra delen av Silverhätteåkern kallades senare den de Bergska åkern, vilken DBW inköpte 1886. En sista liten del i sydöstra hörnet av Silverhätteåkern förvärvades 1903. Den norra och västra repslagarbanan som tidigare omnämnts inlöstes av DBW år 1855 för 100 Rdr. DBW ägde därmed hela det område som kallats Silverhätteåkern.

År 1858 hade Sällskapet DBw förverkligat anläggning av Botaniska Trädgården och 1876 stod Paviljongen färdig på Paviljongsplan för invigning. När den de Bergska åkern var inköpt 1886 startade Sällskapet DBW ganska snart med att plantera de träd man ansåg skulle ingå i ett Gotlandsänge. Betingelserna var dock inte så bra för växtligheten som man hoppats på. Det var sannolikt vid den här tidpunkten, omkring 1888, som området fick namnet Gotlandsänget.

Gotländska idrottslekar på Gotlandsänget

Gotlandsänget kom att användas för att utöva gotländska idrottslekar vilket startade redan på 1890-talet. Till idrottslekarna hörde förstås kasta varpa och spela pärk, gotländsk femkamp m fl idrottslekar. Idrottslekarna pågick sannolikt till in på 1930-talet och kanske ännu längre. Under 1930-talet arrangerades Påskspel på Gotlandsänget, ett spel som sannolikt var tävlingar i olika sporter.

Barnens dag på Paviljongsplan och Gotlandsänget

Barnens dag arrangerades i Visby under 1906 till 1979. Evenemanget ägde rum på Paviljongsplan och Gotlandsänget och senare på Murgrönan. Barnens dag var inte endast en fest för barnen, utan i allra högsta grad även för de vuxna. Festligheterna under Barnens dag räknades som sommaren förnämsta attraktion i Visby. Under ett antal år före 1914 arrangerades ingen Barnens dag, men firandet kom dock åter igång (åtminstone senast på 1920-talet) och pågick på Paviljongsplanen och Gotlandsänget fram till 1963, för att sedan fortsätta på festplatsen Murgrönan t.o.m. 1979. Barnens dag ägde normalt rum första veckoslutet i augusti, inledningsvis under två dagar, lördag och söndag, senare med start 1943 tre dagar, fredag, lördag och söndag.

Invigning
Festligheterna inleddes vanligen med invigning på Gutavallen och därefter tågande man till festplatsen Paviljongsplan, där Gotlandsänget också utnyttjades liksom många år även Strandpromenaden. DBW:s Paviljong var som en del av festligheterna innan den brann ner 1951.

Barnensdagståget
Barnensdagståget, även kallat kanevalståget och festtåget, var en av höjdpunkterna under Barnens dag firandet. Deltagarna samlade på Solbergaskolans skolgård, där tåget arrangerades. Karnevalståget tog sig från Solbergaskolan till Södertorg, där starten skedde på lördagar kl 3 e.m. och på söndagar kl 2 e.m. Gatorna längs karnevalstågets färd kantades av stora folkmassor och för de med sparbössor försedda barnen och även vuxna gällde och locka av publikens småslantar. Fantasin flödade här och vagnarna bryddes med mängder av blommor. Vissa ekipage kunde vara utsmyckade som en sjöorm, spökflygare eller som en Bulverksvagn.

Tivoli och dans
Aktiviteterna på Paviljongplan drog igång när musikkåren med följe anlände på fredagskvällen samt då barnensdagståget ankom på lördags- resp söndagseftermiddagen. För barnen var det väl förspänt med nöjen. Här fanns karusell, vissa år två karuseller, kaspersteater, berg- och dalbana, skjutbana, lilleputtjärnväg, karikatyrtecknare och pariserhjul m.m. En stor tombola med fina vinster lockade både barn och vuxna. En stor dansbana i nordöstra delen av Paviljongsplan med lite mer modern dans och en mindre dansbana utanför muren på Strandpromenaden nere vid havet för gammaldans, sålunda ”dans på bryggan”. Efter 1951, när Paviljongen var borta, flyttade den lilla dansbanan från Strandpromenaden Gotlandsänget. Dansen pågick också med liv och lust inne på Paviljongen, såväl nere på restaurangens parkett som uppe i kaféet.

Basar och mat
En stor basar med bl.a. presentbodar fyllde lediga ytor på festplatsen och många stånd trängdes med tivolit och serveringsställen. Det serverades kaffe med bröd, läskedrycker, saft, smörgåsar, glass, spunnet socker, svagdricka och mycket mer. För de lite mer besuttna fanns förstås servering i Paviljongen, där det alltid var fulla hus under Barnensdagsfesten.

Underhållning i parken
Underhållningen på festplatsen var årligen omfattande och varierade förstås från år till år. Folkdanslag som uppträder i sina fina dräkter. I ett stort tält trollbinder trollgubben Swallinger publiken med stor fingerfärdighet och munvighet. Svajmastfenomenet Wybierala ger publiken hisnande magkänslor. Humlornas hastighetstävlingar och uppvisningar med ett modellflygplan samt modellracerbilar i 200 km/tim. Många kända musikartister uppträdde också under Barnensdagsfesterna, Max Hansen, Deltha Rhythm Boys, Zarah Leander och inte minst ABBA. På lördag- och söndagskvällen omkring kl 11 avfyrades ett sjudundrande jättefyrverkeri. Festen avslutades på lördagskvällen kl 01 och på söndagskvällen kl 24.

Läs mer om Barnens dag under Platser>Paviljongsplan.

Medeltidsveckan

Medeltidsveckan startade i Visby 1984 och är Sveriges största historiska festival. Den pågår varje år sedan dess under 8 dagar med start söndag v31 och avslutning söndag v32. Visby innerstad förvandlas under denna vecka och blir lite som under medeltiden. De slingrande smala gatorna och gränderna fylls av människor med medeltida kläder. Sedan år 2004 hålls en medeltida marknad på Gotlandsänget och Paviljongsplan med försäljning av medeltidsinspirerat hantverk och medeltidsinspirerad mat, gyckelspel och uppträdande på scenen Forum Vulgaris. I stadens gamla kyrkoruiner och i andra byggnader erbjuds ett omfattande antal medeltida evenemang. Under 2019 lockades omkring 50 000 personer till att delta i Medeltidsveckan. Många olika aktiviteter med anknytning till medeltiden, de senaste åren mer än 600 aktiviteter, arrangeras under denna vecka i Visby och även på den gotländska landsbygden.

Marknadsplats
Den medeltida marknaden är Medeltidsveckans hjärta och den har ägt rum sedan starten 1984. För att erhålla tillstånd att sälja på marknaden krävs ett speciellt n medeltida marknad fanns med från starten i konceptet för firande av medeltiden. Medeltidsmarknaden hölls från början på Strandgatan, Donnerplats och Almedalen och då huvudsakligen under helgerna runt vecka 32. Det var ett realistiskt upplägg, för det var så det var i verkligheten under medeltiden i Visby. Marknadsplats var då hela Strandgatan från Packhusplan (Rolandstorget) fram till och inklusive Donners Plats (Vattenhämtartorget). Marknaden växte emellertid från år till år och år 2003 flyttades den till Strandgärdet i anslutning till tornerspelsarenan. Året därpå upplät DBW Gotlandsänget och Paviljongsplan som marknadsplats, och från det året har det där sedan dess varit marknad alla dagar under Medeltidsveckan. Marknaden är en hantverksmarknad och här säljs medeltida kläder, korgar och väskor, rustningar, pilbågar, smiden, smycken, skinn, korvar, bröd, drycker, hemkokta karameller och mycket mycket mer. Det ljuder från smidesverkstäderna och det doftar från grillar. Marknaden omfattar omkring 20 000 m2 och fyller hela Gotlandsänget samt en del av Paviljongsplan.

Tillträde till marknaden var under många år gratis och under en tid gällde frivillig tullavgift. Numera tas en avgift ut för att besöka marknaden, vilket knappast förekom under medeltiden och därmed tar avgiften bort en del av den medeltida approachen. Avgiften utestänger också många barnfamiljer och spontana besök för att t.ex. endast äta en måltid på marknaden. Kostnaden var 129 kr för ett ”dagspass” 2022 och för 2024 är priset 159 kr. Marknaden är normalt öppen varje dag under Medeltidsveckan från söndag till lördag 11:00 – 19:00 och sista söndagen 11:00 – 16:00.

Läs mer om Medeltidsveckan.

Laikgard’n på Gotlandsänget

Laikgard’n är ett speciellt inslag under Medeltidsveckan för teaterintresserade barn, som pågått under 2000- 2010-talet. I ett tält på Gotlandsänget för barn anmäla sig om de vill vara med och skapa teater och själva vara skådespelare. När de kommer till tältet tas de emot av Monica Engström Thomsson, Alfonsina Lind, Robert Rosander, som har arbetat med barn som vill spela teater. De tre är aktiva i Junis, IOGT-NTO:s Juniorförbund, och där sysslar de också med teater för ungdomar. Det finns inget färdigt manus för barnen, utan de får börja med att hitta på vad de skall spela, men en del rekvisita finns att tillgå i tältet. Varje morgon kommer ett antal barn och under förmiddagen skall de ha kommit fram till vad de vill spela och ett manus för föreställningen. Sedan får de hjälp av ledarna att komma igång och hitta lämpliga kläder och annan rekvisita och därefter gäller det att träna in sina roller. Klockan 14:30 är det skarpt läge för då skall de uppföra sitt teaterstycke på scenen Forum Vulgaris på Paviljongsplanen.

År 2010 på fredagen under Medeltidsveckan uppförde tre barn, Alma Genfeldt, Visby, Julius Rolfö, Kungsbacka, och David Andreasson, Tullsjö teatern ”Lagom är bäst”, som de själva skapat.

Lagom är bäst
Pjäsen handlade om tre medeltida gycklare som kom till två olika städer för att visa sina konster. I den första staden bodde bara de rika och gycklarna fick en ordentlig betalt när de hade gjort sina nummer. I den andra staden bodde de eländigt fattiga och de kunde bara ge gycklarna en skrumpen pumpa som lön. De beslutade sig för att fördela om rikedomarna och medan invånarna i den rika staden sov hämtade gycklarna alla rikedomarna. Med stor möda bar de den tunga skattkistan över till den fattiga staden. De fattiga tyckte de att det var mycket konstigt att de plötsligt var rika. De tyckte att det var lite obekvämt på något sätt – något de absolut inte var vana med. I den rika staden tyckte invånarna ganska snart att det var alltför trist och hopplöst att vara fattig. Det blev gnäll i båda städerna och till slut beslutade sig de två städernas invånare att dela alla rikedomar lika, ty ”Lagom är bäst”.

Teaterledaren Monica Engström Thomsson kommentarer: ”Det var intressant att se hur barnen trots sin stora nervositet tog mod till sig, gick upp på scenen och framförde pjäsen. Barnen brukar ha vädigt roligt och får med sig en ny upplevelse hem”.

Hundliv på Gotlandsänget

En januaridag 2010 träffades tre hundägare med sina hundar på Gotlandsänget. Det blev starten till ett hundliv på Gotlandsänget. Vart efter kom allt fler hundägare med hundar för att träffas. Det blev snart en tradition att mötas på Gotlandsänget och mötesplatsen spreds från mun till mun. Hundarna lär snabbt känna varandra och springer gladeligen omkring under lek och stoj. Husse och matte får under tiden tillfälle att prata med andra hundägare. Hundarna lärde sig snabbt tiderna och vid omkring halv nio på morgonen fanns de vid ytterdörren ivriga att komma iväg till hundmötet. Fler och fler har kommit till Gotlandsänget och som mest har det varit 22 hundar. berättar Tommy Nyman som var med från första början.

När kyrkklockorna i domkyrkan slår nio samlas man för en kort promenad till Kruttornet. Där skiljs man åt för att nästa morgon göra om mötet vid samma plats, samma tid, hela året om.

Näsduksträdet

I norra delen av Gotlandsänget växer ett exemplar av det ovanliga näsduksträdet, som även kallas Duvträd eller Spökträd (Davidia involucrata). Trädet anses vara ett av de vackraste blommande träden i världen. Det beror på den spektakulära blomningen. De vita stora högbladen, som innehåller den egentliga blomman, ser ut som näsdukar eller duvor. Trädet behöver en skyddad varm växtplats och trivs bäst i halvskugga. Näsduksträdet har sitt naturliga utbredningsområde i de centrala delarna av Kina och var länge okänt för resten a världen. Det var en missionär, Armand David, Paul Farges, som första lyckades skicka frö till en fröplantskola i Vilmorin (Frankrike). Först efter flera år dök det upp en fröplanta av Davidia involucrata, som alltså fått det latinska namnet efter missionären.