Packhusplan
Packhusplan kallas den plats som ligger vid Strandgatan alldeles innanför Lilla Strandporten. Namnet har torget fått efter alla medeltida packhus som låg alldeles intill på Strandgatan. På torget finns ett konstverk, en fontän föreställande ”Ymninghetsgudinnan”. Under 1200-1300 talet var detta torg medelpunkt i det medeltida Visby och kallades då Rolandstorget efter en Rolands staty som sannolikt fanns på torget. Närheten till Visbys gamla hamn som låg alldeles intill gjorde att platsen kam att bli en viktig marknadsplats under medeltiden. Torget anlades troligen i början av 1200-talet. Alldeles norr om torget låg det stora Vinhuset uppfört under senare delen av 1200-talet. Här på torget ägde Visby blodbad rum år 1342, då många av Visbys ledande personer halshöggs. När Visbys gamla hamn blev för grund flyttades den söderut under mitten av 1400-talet. Hamnen togs då över av fiskare och in på början av 1700-talet kom torget att kallas Fiskartorget, vilket gällde fram till 1850-talet, då torget fick nuvarande namn Packhusplan. Torget är det äldsta i Visby.
Packhusplan har idag ingen större likhet med ett torg, men är på hemsidan placerad som ett torg i hemsidans struktur, eftersom det under så lång tid fungerade som torg. Torget pryds av växter och en fontän med den nämnda ”Ymnighetsgudinna” som invigdes 1899. Man hade länge den uppfattningen att skulpturen var ett verk av den gotländske konstnären Karl Romin, men när man skulle restaurera konstverket 2019 upptäcktes att den var en dussinvara inköpt på postorder. Packhusplan ligger med Strandgatan på ena sidan om torget och ringmuren på den andra sidan. Torget står i förbindelse med Almedalen genom Lilla Strandporten i ringmuren.
1200- 1300-talet
Handelsplats
Under 1100-talet började handeln sjövägen till Visby att öka alltmer och under 1200-talet påstods det att alla handelsskepp på Östersjön antingen var på väg till eller från Visby hamn. Varorna lastades av skeppen i hamnen och togs in i staden genom s.k. Bryggportar i muren, bland andra genom Lilla Strandporten. En handelsplats uppstod på det som blev Rolandstorget, där varorna såldes på torget eller forslades vidare till någon av stadens många packhus för mellanlagring. Rolandtorget anlades troligen under början av 1200-talet. Packhusen började uppföras i rad på andra sidan torget längs det som senare blev Strandgatan. När behov uppkom att ständigt uppföra nya packhus fick de byggas längre bort från hamnen högre upp i staden, när plats inte längre fanns nära hamnen. Kvar finns ännu några packhus från den tiden alldeles intill Packhusplan nämligen Liljehornska huset och Clematishuset, det senare dock inte längre i full höjd. Handeln med varor ökade så mycket att Rolandtorget inte räckte till som handelsplats och marknad, utan den växte framför allt söderut längs nuvarande Strandgatan fram till dagens Donners plats.
Folkets torg
Stort folkliv förekom sannolikt på torget, där stadens innevånare samlades för att träffas, köpa lite exklusivare varor, höra senaste nyheterna och skvallret och kanske ta sig in i Vinhuset för att dricka öl eller vin. På torget kungjordes beslut och annan viktig information från stadens råd. Här fanns med stor sannolikhet en Rolandstaty, en Rolandsstod, av trä eller sten av en riddare som skulle symbolisera stadens rättsväsen. Sådana Rolandstatyer var vanligt i många tyska städer på medeltiden och har även funnit i en del svenska städer. Här fanns också schavotten (spöpålen) där brottslingarna kunde hånas och bespottas. Troligen fanns schavotten på Rolandstorget från 1200-talet till omkring 1690 då den flyttades till Stora Torget.
Visby blodbad
På Rolandstorget ägde Visby blodbad rum år 1342, då Visbys två borgmästare Herman Swerting och Johannes Moop halshöggs, här tillsammans med ett antal rådmän och borgare. Anledningen till straffen var att borgmästarna tillsammans med de övriga dödsdömda hade betalat ledungspengar (krigsskatt) till den svenske kungen mot visbybornas vilja. Att halshuggas ansågs dock vara ett finare sätt att avrättas på. Fattiga syndare som dömts till döden blev hängda.
Vinhuset
Under senare delen av av 1200-talet, möjligen redan under 1260-talet uppfördes det stora Vinhuset strax norr om Rolandstorget. Det var på sin tid det största profana huset i Norden. I källare fanns en saluhall där viner kvalitetskontrollerades, prissattes och förvarades. Där skedde även utskänkning av öl och vin. I markplanet fanns marknadsplats och växlingskontor. Överst låg borgarsalen som användes som rådhus innan ett nytt rådhus byggdes vid Stora Torget (1400-talet). Under medeltiden kallades huset för Kalvskinnshuset, men senare har det kallats för Vinhuset.
Läs mer om Kalvskinnshuset/Vinhuset.
1400- talet
Hamnen flyttas
Visbys hamn, senare kallad Gamle hamn, låg väl skyddad bakom ett långt grusrev, men hamnen var mycket grund. På grund av landhöjningen blev Gamle hamn allt grundare, samtidigt som skeppen blev större och mer djupgående. Under 1400-talet började det bli besvärligt för skeppen att använda Gamle hamn och hamnen flyttades söderut under mitten av 1400- talet till ett läge utanför Wisborgs slott som kom att kallas Slottshamnen.
Rolandstorget överges
När Gamle hamn övergavs av handelsskeppen för Slottshamnen försköts också handelsplatsen från Rolandstorget till Handelstorget, nuvarande Donners plats. Handelstorget blev då Visbys centrala punkt som marknadsplats och träffpunkt.
1500- 1700-talet
Fiskarbefolkningen bodde i nordvästra delen av Visby under medeltiden och de hade sina fiskebåtar liggande i viken vid Kruttornet. När Gamle hamn blev för grund för handelskeppen togs Gamle hamn över av fiskebåtarna, som inte krävde lika stort vattendjup. Gamle hamn blev en fiskehamn. Rolandstorget kallades fortfarande Rolandstorget in på 1700-talet men också för Holger Jönssons torg. Men torget kom att användas av fiskebefolkningen och torget kallades för Fiskartorget sedan mitten av 1700-talet. Gamle hamn kunde användas som fiskehamn till långt in på 1700-talet. Genom landhöjningen hade norra och södra infarterna till hamnen satts igen, men en smal öppning till hamnen fanns mellan norra och södra grusrevet. Under 1500-talet hade visbyborgarna inte längre råd att underhålla sitt stora Vinhus och det förföll allt mera och 1737 revs det ner till källargluggarna. På 1770-talet används stenmaterial från Vinhuset rivningsmassor vid uppförandet av Kronobränneriet.
1800- talet
Under början av 1800-talet kunde Gamle hamn inte längre användas som fiskehamn eftersom landhöjningen stängde till den sista öppningen från havet, med följd att Fiskartorget övergavs som plats för fiskarfolket. Sedan mitten av 1800-talet kallas torget för Packhusplan. På 1840-talet uppfördes en låg stenmur runt fastigheten där en stor del av Vinhuset legat samt den trappstegsformade portalen i söder mot Packhusplan. Under slutet av 1800-talet anlades en mindre plantering med en fontän med en bronsskulptur som föreställde Ymnighetsgudinnan. Fontänen invigdes 1899.
1900- talet
Under juni när de blivande studenterna var ute och fröjdade försågs ibland frihetsgudinnan med BH, för att skyla de bara tuttarna.
Bilderna ovan är från inspelningen av Monte Carlo-rallyt 1968, presenterade av Maria Sjöberg. Gamla Wisbyminnen.
En film kallad Monte Carlo-rallyt spelades delvis in på Gotland 1968 och ett 50-tal gotlänningar fick vara med som statister. Filmen skildrade tiden kring slutet av 1920-talet och Strandgatan i Visby förvandlades till gränspostering mellan Tyskland och Danmark. Packhusplan kom att bli centrum för inspelningarna under en dag. Inspelningar gjordes också vid Kronholmens golfbana och vid Hoburgen. De kända skådespelarna Dudley Moore och Tony Curtis spelade huvudrollerna. Filmteamet på omkring 160 personer drog sedan vidare till Rom.
2000-talet
När man 2019 gjorde en restaurering av ”Ymnighetsgudinnan” gjordes en oväntad upptäckt. Under 120 år hade man trott att skulpturen skapats av Karl Romin, det visade sig att statyn köpts på postorder för en tusenlapp från Bolinders gjuteri under beteckningen ”Vattenkonst nr.12”. Förlagan var en staty av den franske konstnären Pierre Loison, ”Ung kvinna med trumpetsnäcka”. Nu finns den rätta konstnärens namn på en platta.