Strandpromenaden

LLåt oss följa Strandpromenaden norrut med start vid Kallbadhuset, där man kan ta ett svalkande bad i havet från Kallbadhusets brygga. Längs promenadvägen finns det flera grillplatser. En del av sträckan intill Almedalen kallas Batteribacken för här fanns det kanoner uppställda under 1800-talet. Vidare norrut passeras flera torn och portar i ringmuren, Kruttornet, Kärleksporten, Sprundflaskan, Murfallet, Jungfrutornet och hörntornet Silverhättan (alla beskriva under menyn Ringmuren).

Efter att passerat Visby lasarett når man nästa badplats , Norderstrand, som är en campingplats för tält, husvagnar och med stugor samt sommaröppen badrestaurang och badbrygga. Nästa badplats norrut ungefär 3 km från Kruttornet är Gustavsvik med badbrygga och en liten sandstrand. Intill badviken ligger natursköna Åsbergska hagen och här finns också Gustavsviks stugby. Promenaden vidare norrut når sedan Flundreviken som är en småbåtshamn och en bit åt norr vid stranden finns sommarrestaurangen Isola Bella by the See, och sedan är det inte så långt fram till Snäckgärdsvikens badplats (även Snäckvikens badplats) där Strandpromenaden slutar. Vid badplatsen finns en liten pool och sommarrestaurang.

Även Strandpromenaden bär på sin historia. Det enda som troligen var lika fint förr i tiden som idag var solnedgången.

Medeltiden

  Den första sträckan av nuvarande Strandpromenaden från Kallbadhuset till Kruttornet bestod under medeltiden av ett grusrev och norr om grusrevet låg den norra infarten till Gamle hamn. Havsnivån vid Visby var då ungefär 200 cm högre än idag. När borgarna satte igång att bygga Sjömuren omkring år 1250 byggdes den nära strandkanten. Strandmuren, sträckan, Kruttornet till hörntornet Silverhättan, uppfördes omkring 4,5 – 5,5 meter hög och helt utan torn eller portar. Visbyborna som bodde vid Kruttornet och norrut, huvudsakligen fiskare, fick en hög mur mellan sina bostäder och havet. För att de fortsättningsvis skulle kunna tas sig ut till stranden för att fiska, tvätta och samla ilandflutet sjögods försågs muren med små portar, vattenportar. Flera sådana vattenportar finns fortfarande synliga i muren, dock igenmurade. Strandremsan mellan muren och havet var mycket smalare än i dag och var i stort sätt ”ingenmansland”. För att en fiende inte skulle kunna tas sig landvägen in på området mellan muren och havet byggdes vingmurar från ringmuren och ut i havet i norr vid Silverhättan och i söder vid Segeltornet (intill gamla fängelset). Strandmuren byggdes troligen med brådska och utan ordentlig grundläggning.  Under omkring sekelskiftet 1400 uppfördes tornet Sprundflaskan och under 1400-talet uppfördes Jungfrutornet och Silverhättan för att förstärka Strandmurens försvarsförmåga och stötta den något svaga konstruktionen. Under 1400-talet togs Fiskarporten upp i muren intill Kruttornet för att fiskarbefolkning innanför ringmuren skulle få lättare att komma ut till sina fiskebåtar i Gamle hamn.

1500-1700-talet  

Landhöjningen medförde att norra infarten till Gamle hamn hade satts igen under 1600-talet och istället hade en liten vik utanför Kruttornet uppstått där de mindre fiskebåtarna höll till. Det var troligen möjligt att ta sig fram torrskodd på det tidigare grusrevet från platsen för nuvarande Kallbadhuset till Kruttornet. Eftersom marken lutar från ringmuren och nedåt havet hade strandremsan mellan muren och havet blivit bredare genom landhöjningen. Troligen rasade en del av muren söder om Jungfrutornet under senare delen av 1700-talet och en förbindelse uppstod mellan innerstaden och stranden, öppningen som kallas Murfallet. Orsaken var sannolikt dålig grundläggning. Norr om staden fanns vid den här tiden i stort sätt ingen bebyggelse utan området utnyttjades huvudsakligen som betesmark.

1800-talet 

Under 1800-talet började man utnyttja det området som så småningom skulle bli Strandpromenaden.  På strandbrinken väster om nuvarande Strandvägen stod under 1800-talt ett kanonbatteri till stadens försvar, men senare användes det endast för salutering vid högtidliga tillfällen. Området där kanonerna fanns uppställda kallas sedan dess för Batteribacken. Efter det att stranden grävts ur av svåra stormar 1873 flyttades kanonerna. En strandskoning byggdes 1874 -1875 från vågbrytaren vid yttre hamnen fram till Kruttornet för att förhindra att vågorna eroderade strandkanten. Stenblock lades som en barriär en bit ut från stranden för att ytterligare förstärka skoningen. Ett skyddande värn byggdes 1880 vid Batteribacken mot havets åverkan. Värnet behövde repareras 1899.

På området mellan Batteribacken och Kruttornet, kallat Norra Batteriet, låg det som kallades Bleket under mitten av 1800-talet. Hit lämnade stadens husmödrar sin damast, dräll och enklare vävnader för att blekes av solen. På stranden framför Kruttornet uppförde Lars Niklas Enequist en paviljong åt prinsessan Eugénie. Förmodligen stod den där endast under en kort tid.

Den vik vid Kruttornet som användes som fiskeläge kallades under 1800-talet för Norderstrand. På planen framför Fiskarporten hade stadens ”fiskeborgare” sin gistgård (garngård) för rensning och torkning av näten ända in på 1930-talet.

Strandområdet var fortfarande under större delen av 1800-talet relativt öde och användes huvudsakligen som betesmark. Troligen fanns en enklare gångväg utefter muren sedan början av 1800-talet. Området kallades för Gästgivarebetningen. Stranden norr om Kruttornet var under en tid på 1800-talet reserverad som badplats för stadens ”kvinnfolk”. Under vissa tider på året hade Gotlands Nationalbeväring sin skjutbana på strandområdet och området kallades på 1880-talet för Skjutsbetningen och ett annat områdes kallades för Klockarebetningen.

År 1872 togs en port upp i muren för att öppna upp en förbindelse mellan Botaniska trädgården och Strandpromenaden. Porten fick så småningom namnet Kärleksporten. Där porten togs upp fanns ett raserat ställe i muren som använts av fiskarbefolkningen som passage, möjligen var det från början en liten vattenport. Passagen kallades Tjärhålet. Det var Sällskapet DBW som låg bakom arbetet med att bygga den rundbågiga porten. Tjärhålet blev Tjärporten som så småningom blev Kärleksporten.

Förmodligen pågick arbetet under 1870- 1880-talet med upprustning av det som idag kallas Strandpromenaden med start vid Kruttornet. Ett promenadstråk anlades längs muren och Planteringsgillet planterade oxlar längs gångstråket. År 1881 beslöts att fortsätta bygga strandskoningen från Kruttornet och norrut ungefär i höjd med Kärleksporten, och där slutar strandskoningen ännu idag.

Under 1880-talet iordningställdes en körväg genom Murfallet och en primitiv väg anlades utefter stranden från Murfallet till Snäckgärdsviken. Vägen bekostades delvis av Sällskapet DBW. En del av vingmuren mot havet måste då rivas för att göra en passage för vägen. Körvägen försågs med en allé av oxlar, som planterades av Planteringsgillet med start 1888.

1900-talet 

Området mellan Strandmuren och havet började alltmer utnyttjas för promenader under 1900-talets inledning. Oxlarna som planterats under 1870- 1800-talet hade blivit stora träd. Gräsmattor såddes och klipptes och parkbänkar sattes ut på lämpliga ställen. Strandpromenaden antog successivt karaktären av en stadspark under 1900-talet. På 1930-talet togs gistgården utanför Fiskarporten bort.

Omkring sekelskiftet 2000 fanns en kastmaskin, en blida, utplacerad på Strandpromenaden i närheten av Silverhättan, för att visa ett redskap som sannolikt används mot Visby ringmur. Blidan användes under medeltiden för att med stor kraft kasta projektiler, i regel stenar, mot fiendens försvarsmurar eller torn. En blida får sin kraft från en motvikt av sten eller metall som hänger i ena ändan av en kastarm. Motvikten hissas upp och när den släpps från sitt högsta läge sätter den fart på kastarmen som i sin andra ända har en repslunga med den projektil som skall kastas iväg.

2000-talet 

Den södra delen av Strandpromenaden renoverades 2008 av Gotlands kommun. Gångvägarna asfalterades, belysning satte upp, grillplatser anlades och bänkar placerades ut. En grillplats anlades där strandskoningen slutar, vilket sannolikt är stadens mest centrala grillplats. År 2009 fortsatte renoveringen med den norra delen av Strandpromenaden.

Sedan den 5 juni 2011 finns en spiralformad skulptur i stengodslera på Strandpromenaden utanför Kärleksporten. Skulpturen är byggd på platsen och även bränd på platsen med en teknik som kallas självbrännande skulptur. Föreningen Nyteks (Nya Tekniker för Keramisk Skulptur) medlemmar startade arbetet på Strandpromendaden den 17 maj och den 5 juni kunde skulpturen invigas. Den självbrännande skulpturen byggdes på sin egen ugn, och inneslöts med keramisk fiber innan bränningen startades. Topptemperaturen 1225 grader nåddes på kvällen den 5 juni klockan 22.40 och då hade nästan tusen personer hade samlats för att se när täckelsen föll. Åke och Eva Nobling vid Lokatta keramik i Barlingbo har tillsammans med konstnärerna Staffan Laurin och Helena Andreeff vid Isums  skapat och utarbetat ett regionalt, nationellt och internationellt skulpturprojekt med stöd av EU:s landsbygdsutvecklingsprogram. Projektet på Strandpromendaden har fått stöd av bl.a. Region Gotlands tekniska förvaltning samt kultur- och fritidsnämnden.

Strandpromenaden och Medeltidsveckan

Strandpromenaden har även blivit en plats för en del av Medeltidsveckans händelser. Medeltidsveckan startade i liten skala 1984 och genomförs varje sommar under vecka 32. Programmet varierar något från år till år.

Sedan 1997 inleds medeltidsveckan med en invigningsparad med riddare, borgmästare, månglare, gycklare och många andra aktörer samt kan också besökare delta. Paraden går från Södertorg via Adelsgatan och Stora Torget till Kruttornet, för att sedan efter att borgmästarna talat till folket, fortsätta till marknadsområdet i Gotlandsänget. Från en avsats ovanpå ringmuren vid Kruttornet läser stadens borgmästare upp svenske kung Magnus brev för gutarna år 1361, där kungen varnar för danske kungen Valdermar Atterdags planer på anfall mot Visby. Borgmästaren utlyser också marknadsfrid.

På inledningsdagens kväll arrangeras (2016) en invigningsfest från en utomhusscen på Strandpromenaden alldeles vid stranden, vilket är Medeltidsveckan episka invigningsfest med uppträdande från många av artisterna som under den kommande veckan gör framträdande på olika scener. Det är ofta en stämningsfull afton vid stranden med musik, teater, eld, gyckelspel och solnedgång och, när mörkret faller, facklor som lyser upp mörkret. Kanske avslutas festen med ett eldpilsregn ut över havet.

På Strandpromenaden vid Jungfrutornet utspelar sig ett förskräckligt drama under Medeltidsveckan precis som år 1361. Nils Guldsmeds unga fagra dotter i Unghanse hade det året förrått staden. Hon hade smugglat ut nycklar till stadens portar, så att kung Valdemar kunde ta sig in i staden. Hon hade snabbt gripits och dömts på torget. Straffet fastställdes till levande inmurad i ett av stadens torn. Hela stadens befolkning samlades vid tornet för att åse inmurningen. Den unga jungfrun vädjar förgäves om nåd.

Strandpromenaden och havet

Lika lugnt, stilla och varmt som det kan vara vissa sommarkvällar vid Strandpromenaden, lika stormigt och iskallt kan det vara under hösten och vintern, då havet trycker på mot strandskoningen. Speciellt utsatt tycks stranden vara från området vid Kallbadhuset till en bit norr om Kruttornet. Här fanns stora stenblock utlagda i havet sedan lång tid tillbaka kanske sedan medeltiden, detta för att bryta vågorna och skydda Gamle Hamn. Då den nya vågbrytaren byggdes på 1800-talet togs sten härifrån, med följd att havet vid storm vräkte in stora vattenmassor i Almedalen, som tidvis blev översvämmad. I samband med att strandskoningen utfördes 1874-1875  las stenblock ånyo ut som skydd.

Efter en stormig helg med höga vågor den 29-30 jan 2022 drabbades Strandpromenaden av omfattande skador vid Kruttornet. Från parkeringen vid Kruttornet och norrut är Strandpromenaden delvis underminerad och allmänheten uppmanas att inte gå in på avspärrade områden. Kanske är det dags att lära av historien lägga ut nya stenblock i havet som skydd?

Strandpromenaden, innerstaden lunga

Strandpromenaden är, liksom Almedalen, innerstadens lunga. Här kan befolkningen i staden och besökare promenera, springa, cykla och koppla av eller bara njuta av solnedgångar. Under sommarhalvåret kan man sitta och sola, ha picknick eller ligga och läsa i en hängmatta. Bilderna nedan berättar mera.