Ragnar Engeström

Ragnar Engeström var en mycket begåvad och omtyckt man med i det närmast fotografiskt minne. Han gjorde stora insatser inom arkeologin och fick stor framgång med bl.a. åldersbestämning av gamla byggnader i Visby. Ragnar Engeströms blev omtyckt och värdefull för sin kunskap och noggrannhet under anställningen vid RAGU. Han sades vara den som ”visste allt om” Gotland, och han delade gärna med sig av kunskaperna till andra i sitt arbete. Men han hade också en mörk sida.

Personen Ragnar Engeström

Familjen Engeström
Ragnar Engeström föddes i Stockholm 1946 den 15 januari.  Hans far, Tor Engeström, var läkare, välbeställd och vistades mycket på Gotland om somrarna sedan 1959. Ragnar hade också en bror och en syster. Brodern Ingvar Engeström var regements­läkare vid Gotlands Regemente och ägde Engeströmska huset under senare delen av 1900-talet.

Ragnar var närmast försynt och höll sig för sig själv som liten, men var tidigt intresserad av historia och antikviteter. Han hade lätt för att lära sig och kom snabbt att imponera på omgivningen med sina kunskaper. Han hade också stor charm. Han gick ut realskolan som en av de bästa eleverna.

Torsdagstjuven
Sin första stöld begick Ragnar Engeström när han var tretton år. Han hade vunnit en mynthandlares förtroende, som lät honom komma och gå lite som han ville. Då satte han i system att vid besök på Kungliga Myntkabinettet stjäla mynt på torsdagar. Detta upptäcktes och en fälla gillrades. Ragnar Engeström bevakades och en torsdag såg vittnen honom ta mynt ur en utställningslåda. Värdet av det stulna uppgick i dagens pengar till 5 miljoner. Med tanke på hans ålder fick dock inte dessa stölder någon efterverkan för den unge tjuven. Stölden betraktades som en ungdomssynd av familjen, mynthandlaren och polisen, vilket kanke inte var så konstigt. Men det skulle bli mer av detta slag.

Anställd vid RAGU
År 1971 fick Ragnar anställning hos RAGU, Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar. Han var då 25 år och hade fått anställning på ett jobb som passade honom. RAGU hade sitt kontor i Langeska huset vid Strandgatan, en byggnad från medeltiden och väl lämpad som arbetsplats för antikvarieforskningar. Redan året 1972 kunde Ragnar publicera i Gotländsk arkiv en uppsats över ”De medeltida myntfynden från der sista årets utgrävningar i gotländska kyrkor”. Ett större projekt startade 1976 genom anslag av Riksbankens Jubileumsfond och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet tillsammans med Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer som kallades ”Den tidiga urbaniseringsprocessens konsekvenser för nutida planering (Medeltidsstaden)”. Ragnar Engeström står som författare och är huvudansvarig för rapportens medeltidsarkeologiska delar som publicerades 1988.

Omtyckt, kunnig, timid, charmig, dendrokronolog
Ragnar Engeströms blev omtyckt och värdefull för sin kunskap och noggrannhet under anställningen vid RAGU. Byggnadsinventeringar och forskning resulterade i böcker och tidningsartiklar. Han sades vara den som ”visste allt om” Gotland, och han delade gärna med sig av kunskaperna till andra i sitt arbete. Han tog på Ragu emot och hjälpte många forskare också från utlandet; de utbytte och publicerade udda forskningsresultat om t. ex. utgrävda och bevarade bronsgrytor i Östersjöområdet. I samarbete med dendrokronologen Alf Bråthen årsringsdaterades mängder av hus i Visby. Medeltidens Visby med sina många höga stenhus jämförde Ragnar Engeström med dagens Manhattan.

Om Ragnar berättades att han som deltagare i ett föreningsbesök på en herrgård blygt frågade värdinnorna om han fick lyfta ner en kruka från ett skåp. Han fick det och tittade och meddelade att krukan var kinesiskt 1500-tal. Sedan nämnde han bland annat att värdinnorna vid sin visning förbigått ett väggur av Gustav III:s hovurmakare. Vid avskedstagandet sade värdinnorna, som uppenbart inte haft en aning om vilka dyrbarheter de ägde, tacksamt att de genast skulle höja försäkringen. Ragnar Engeström hade en blygsam och artig framtoning. Han var också troligen den som i Sverige visste mest om äldre tiders inredningsföremål och var en nyttig styrelsemedlem i Föreningen kulturhistoriska färder.

Samlingarna växer

Engeström samlar mynt, böcker, möbler
I sitt arbete fick Ragnar möjlighet att regelbundet besöka olika museer och kyrkor och få tillgång deras samlingar. Uppenbarligen kunde han inte motstå möjligheten att stjäla från dessa och han hade ju god kännedom vad som var värt att norpa åt sig. Med tanke på vad som senare hittats i hans gömmor måste stölderna ha försiggått under lång tid. Engeström hade en stor samling med antikviteter, en samling som med åren växte. Mynt, rara böcker, möbler, konstföremål – ja, exakt hur mycket han hade är än i dag högst osäkert.

Cramérska huset
År 1971 köper han ett medeltida 1200-tals hus i Visby, det Cramérska huset vid S:t Lars gränd. Det var förstås ett hus som passade honom väl och det gav också status att äga ett sådant hus. Det är här mycket av stöldgodset hamnar. Stölderna fick fortsätta att pågå utan upptäckt under lång tid, vilket medförde att det förmodligen var omöjligt för Ragnar att sluta. Han gifte sig 1988 med fil. kand. Eva Sjöberg Engeström. Makarnas gemensamma intressen fokuserade mycket kring byggnadsvård.

Cheferna blundar
Var det så att man misstänkte eller kanske kände till att Ragnar stal? Framkommit har att åtminstone flera personer som arbetade vid RAGU och Gotlands Fornsal visste om att en rad fynd försvunnit. Men cheferna höll honom om ryggen. Engeström var en man höjd över alla misstankar. Hans kunskaper var en stor tillgång, hans personlighet oftast vinnande. Han ordnade också berömda fester i sitt medeltida hus, fester som ingen ville missa. Ragnar Engeström var helt enkelt en man som man ville hålla sig väl med. Det spekulerades också i att han kanske hade någon hållhake på cheferna. Kanske gjorde cheferna honom en stor björntjänst genom att inte konfrontera honom med misstankarna om stöld. Hade det gått att stoppa honom tidigare? Men sannolikt hade han fortsatt med stölderna om tillfälle givits. Han var av allt att döma en kleptoman. Och stölderna fortsatte.

Samlingarna växer
Engeström hade snart en stor samling med antikviteter som växte och växte med åren, allt insamlat genom stölder. Förmodligen stal Ragnar från början för att behålla föremålen. Men det är rimligt att tro att festerna i huset och även underhåll och upprustning av det stora gamla huset krävde en hel del pengar.

Auktionsfirmornas stamgäst

Det stulna blir pengar
Stulna föremål kunde omvandlas till de pengar som behövdes. Han blev en aktad stamgäst på Bukowskis och Auktionsverket och han anlitade i flera fall den berömda auktionsfirman Sotheby i London för att sälja sina föremål. På Sothebys Stockholmskontor var Engeström en mycket respekterad kund sedan flera år. Affärsförbindelserna hade där gällt antikvariska böcker som Engeström lämnat in till försäljning – böcker som han uppenbarligen stulit vid besök på olika institutioner och bibliotek, där övervakning och säkerhet varit dålig eller obefintlig. Engeström hade mycket goda kunskaper om fornföremål och andra kulturhistoriska värdesaker och betraktades av några som ett geni.

Misstaget

Värdefulla förstaupplagan av Isaac Newton
Men som det ofta går när en brottsbana får fortgå tillräckligt länge så begås ett misstag. Misstaget av Engeström var att på Säveskolan i Visby stjäla den värdefulla 1687 års förstaupplaga av Isaac Newtons ”Philosophiae Naturalis Principia Mathematica”. Här hade Ragnar också en stor dos otur när han lät sälja boken på ett auktionshus i London. Han hade nog inte räknat med att en svensk person skulle köpa den. Året 1996 blev verkligen ett otursår för Engeström.

Välkänd proveniens
Finansmannen Sven Hagströmer, som är en hängiven bibliofil, bad en god vän som bedrev antikvariatsverksamhet i både Stockholm och London att se på boken på den förhandsvisning som Sotheby hade. Det visade sig att boken var i gott skick och Hagströmer köpte den 1996 för 80 200 pund, det vill säga cirka 900 000 kronor i dåvarande växlingskurs. I boken upptäcktes några förbryllande detaljer. På frampärmens insida fanns missfärgningar och skrapmärken. De avslöjade att ett exlibrismärke eller liknande avlägsnats. På försättsbladets högra hörn hade en tidigare ägare skrivit sitt namn med bläckpenna men texten var svårtydd. Hagströmer visade upp boken för bibliofilvänner en kväll i maj 1997. En av dessa var bibliotekarien och bokbands historikern Sten G. Lindberg som arbetat på Kungliga Biblioteket. Han kände mycket väl till bokens proveniens. Han tolkade namnteckningen och fann att boken tillhört matematikern Jöns Svanberg, Vetenskapsakademiens astronomiske expert efter sekelskiftet 1800. Svanbergs bibliotek kom genom donation att hamna i Visby läroverks bibliotek, numera Säveskolan.

Tjuven avslöjas
Boken var alltså stulen. Man ringer skolbiblioteket. De ser efter om boken finns där den ska vara. Det gör den inte. Och ingen har upptäckt saken. Så börjar man nysta i historien och ganska snart ­dyker namnet Ragnar Engeström upp. Han är tjänsteman vid RAGU, Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningar. Han är också expert på antikviteter, allt från gamla mynt över böcker till möbler. Dessutom har Engeström ett fotografiskt minne, vilket gör honom till något av ett levande lexikon inom sitt område. Det blev polisanmälan och utredningar och 1998 erkänner Engeström stölden i Säveskolan. I domen som följer i Gotlands tingsrätt 1999, döms Ragnar Engeström till ett års fängelse.

Regnaholms slott plundras

Fingerade inbrott på slottet
Från Visby flyttade Ragnar Engeström med sin hustru alltså till Rejmyre, men senare bosatte de sig i en flygel i Regnaholms slott, som inte ligger så långt från Rejmyre. Där fortsatte Ragnar sin forskning och skrivandet om Visby. Arbetet blev aldrig blev helt fullbordat. Han deltog också och hjälpte till i hustruns rörelse med byggnadsvård. Engeström börjar nu få alltmer psykiska problem. Redan samma år, 1997, som flytten skedde till Rejmyre inträffade ett inbrott i slottet. Möbler, tavlor och antikviteter för miljoner försvann. Engeström fick ut 1,2 miljoner kronor på försäkringen, som ha senare fick betala tillbaka då det uppdagades att han själv fingerat inbrottet. I september år 2000 inträffade nästa inbrott och 2001 ytterligare ett.

Dolda tjuvgömmor
När stöldgods hittades i ett förråd som tillhörde Ragnar Engeström nystades hela härvan upp. Husrannsakan både vid Regnaholm, i Rejmyre och i Visby avslöjade mängder av tjuvgömmor, bland annat ett par dolda rum bakom falska väggar. Även efter domen gjordes nya fynd. Polisen hittade också gods från tre stölder ur kyrkor under hösten 2001. Två av de drabbade kyrkorna var Stora Malms kyrka och Floda kyrka utanför Katrineholm. Det bytet värderades till totalt omkring en miljon kronor. Det totala värdet av det funna stöldgodset handlade om flera miljoner kronor. Man börjar misstänka att också en rad tidigare stölder hade Engeström som upphovsman. Vid rättegången framkom även att Ragnar Engeström förstört antika möbler genom att såga och hugga sönder dem. En antik ljuskrona värd ett sexsiffrigt belopp dumpades i havet i Sankt Anna. Detta enligt en medåtalad som friades vid rättegången, liksom Ragnar Engeströms hustru.

Dömd till rättspsykiatrisk vård
Processen drog ut på tiden, men den 11 oktober 2004 dömdes Ragnar Engeström av tingsrätten i Norrköping till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning för grov stöld och grovt bedrägeri. Vid en rättspsykiatrisk undersökning konstaterades att han led av manodepressivitet. Han hade under åren flera psykiska sammanbrott och var flera gånger intagen på sjukhus.

Väl på fri fot blir han allt mer desperat. Han anmäler andra för stöld av det som han själv av allt att döma har stulit. Han flyttar antikvariska möbler till diverse magasin runt om på Gotland och på fastlandet. Han skriver brev till olika rättsinstanser, förtalar sin bror, som han menar ska ha tvingat honom att stjäla. Till slut blir stölder, lögner och anmälningar en salig röra för Ragnar Engeström. Han tar livet av sig den 15 januari 2008 i Rejmyre och är då 62 år gammal.

Boken ”Fallet Engeström”

År 2015 utkom en bok om Ragnar Engeström, ”Fallet Engeström” som är skriven av författaren Carl Johan Gardell och arkivforskaren Stefan Simander, båda boende i Uppsala. Boken hinner inte ens komma ut innan den blir anmäld för ”misstänkt spridande av missaktning av avliden”. Det som framförallt stör anmälaren är bokens undertitel  “Mannen som plundrade det svenska kulturarvet”.

I boken framgår det att brodern Ingvar Engeström tillfördes föremål ur Regnaholms samlingar. Ingvar var också en känd person och bodde i ett gammalt hus i staden, Engeströmska huset. Ingvar var tydligen inblandad i lagringen av Ragnars olagligt förvärvade böcker, möbler mm.