Jungfrutornet

Enligt legenden om Jungfrutornet reste Valdemar Atterdag över till Gotland innan invasionen, ensam och utklädd till köpman för att spionera. Då kom han i kontakt med en bonde som hette Nils Guldsmed i Unghanse. Denna man hade en ung fager dotter som behagade Valdemar. När Valdemar sedan kom till Gotland med sin arme och plundrade Gotland, lät flickan en vit duk vaja över Unghanses gård, som därigenom skonades. Det berättas också att flickan tagit sig in till staden och om natten smugglat ut nycklar till stadens portar, så att Valdemar kunde ta sig in i staden. Så småningom gick det upp för gutarna att de hade en förrädare bland sina landsmän, och jungfrun Unghanse blev tillfångatagen. Som straff för sitt förräderi blev hon levande inmurad i det torn som sedermera fick namnet Jungfrutornet. Med tanke på Valdemars intima förbindelser med dottern och på att han var ”faslig efter fruntimmer”, finns det grundad anledning att ifrågasätta, om den stackars flickan verkligen var jungfru då hon drabbades av sitt hårda straff.

Kanske finns det någon sanning i legenden för att på natten spökar det i tornet. Suckar kan höras från Jungfrun vid 12-tiden på natten. En grupp studenter gick till tornet mitt i natten för att undersöka påståendet om spökerier, berättades det. Och mycket riktigt det spökade. De kunde höra hur Unghanses dotter suckade inne i tornet. En av studenterna hade kommit överens med en kvinnlig kamrat om att spela jungfru.

Det finns ytterligare en sägen om Jungfrutornet nertecknad av P. A. Säve.  Tornet skall då ha fått sitt namn av att en nunna från Solberga kloster hade svårt med sitt kyskhetslöfte. Efter att ha brutit mot löftet ett flertal gånger, dömdes hon att levande muras in i tornet, som därefter fick heta Jungfrutornet. Kanske finns det två jungfruar inmurade i tornet.

Under medeltidsveckan kan inmurningen av jungfru upplevas på nytt.

Det finns också en teori om att namnet Jungfrutornet kommer från ett äldre rymdmått, det minsta = en jungfru (=8,2 cl). Måttet användes bl.a. som brännvinsmått.

Sagan och legenden ägde nyhetens behag då den bars land och rike omkring av en succéroman av Emelie Flygare-Carlén, ”Jungfrutornet”. Fru Carlén fick höra den berättas i Visby och gjorde den till en medeltidssaga kring tornet Jungfrun, mötesplatsen för romanens älskande par.

Ringmuren hade få torn i den gamla muren och det var ursprungligen långt mellan Kruttornet och Silverhättan, därför uppfördes Jungfrutornet, liksom Sprundflaskan, för att förstärka försvarsförmågan på denna sträcka, men också för att stötta den något svaga konstruktionen av Strandmuren. Intill norra delen av Jungfrutornet finns rester av en skyttegång. Man kan se flata stenhällar sticka ut från muren. Skyttegången byggdes samtidigt som muren. Det är bara i denna del av muren som en sådan skyttegång kan ses.

Alla förstärkningar som gjorts och även återuppbyggda ras pekar på att muren är dåligt grundlagd på sträckan utefter stranden. Kanske byggdes den i hast eller så litade man på att marken där den byggdes var stabil.