Lűbeckerbräschen
(T8). I Nordermur strax öster om Snäckgärdporten har övre delen av muren rasat. Enligt folkmun var det här som lübeckarna, kanske tillsammans med gutarna från landsbygden, i maj 1525 stormade och tog sig in i Visby. Den raserade delen kallas därför Lűbeckerbräschen. Stora delar av Visby brändes detta år och kyrkor och kloster plundrades.
Den del av muren där Lűbeckerbräschen finns är grundlagd på ett sju meter djupt lerlager. Här har muren rasat ner till arkadbågarna på en sträcka av omkring 40 meter. Ev. kan en sättning i lerlagret medfört att muren rört på sig, vilket kan ha medfört raset av muren. Mindre troligt är att ett sadeltorn funnits på den här delen av muren som skulle ha bidragit till att muren rasade. Två sadeltorn intill varandra utan mellanliggande marktorn är inte sannolikt att man uppfört här och förekommer inte i övriga delar av ringmuren.
Men det kan alternativt finnas en sanning i att lűbeckernas stormning 1525 medfört att muren raserats just i detta parti, eftersom man vid utgrävning innanför muren här hittat ett femtiotal pilspetsar. Man vet också att Visby brändes detta år och att kyrkor och kloster plundrades i norra delen av Visby nära Lűbeckerbräschen. Och någonstans skall ju lűbeckerna tagit sig in i staden.
På 1800-talet använde barn och ungdomar Lűbeckerbräschen som en genväg mellan innerstaden och Nordergravar. Det berättar Ulf Palmenfelt i sin bok Sumpkärret om Visby. Vid ett tillfälle var en barnaskara på väg mot Nordergravar och när de hoppade ner på utsidan av muren fick de se en gammal gubbe med röd stickad mössa på huvudet. Han satt alldeles intill muren och rörde i en gryta med gula ärtor. Han frågade barnen om de ville ha lite ärtor, men han såg så hemsk ut att de inte vågade ta emot något av honom. De blev rädda och sprang raka vägen hem. Pappan till ett av barnen gick dit senare på kvällen, för han var övertygad om att det var en byse som suttit och rört i en gryta med guldpengar. När han kom dit var både gubben och grytan borta.