Skansen Havfsfrun
(T58). Bastionen Skansen Hafsfrun uppfördes 1712, vilket var väldigt sent relativt sett i murens historia. Bastionen fick namnet Haffrun, senare Hafsfrun, vilket förmodligen syftar på att bastionen skulle försvara i första hand hamninloppet men Hafsfrun skulle även stärka förvaret av Södermur. Orsaken till byggandet var oron för anfall från fiender efter Karl XII:s motgångar i bl.a. Ryssland. Skansen bestyckades med åtta kanoner.
Muren där Skansen Hafsfrun nu ligger var i uselt skick efter det att Visborgs slott blivit sprängt av danskarna 1679. På platsen låg resterna av Mynttornet, ett av slottets starkaste försvarstorn. När Karl XII:s motgångar i Ryssland blev kända, bl.a. efter slaget vid Poltava 1709, befarade man att Ryssland skulle kunna anfalla Sverige. Dåvarande landshövdingen och militärbefälhavaren på Gotland, Anders Sparrfelt, fick då Kungl. Maj:ts befallning att iståndsätta Visby försvarsverk. Med anledning härav företogs en del arbeten på och vid muren. På grund av små ekonomiska resurser blev inte mycket av det planerade arbetet genomfört. Det som trots allt blev utfört, genomfördes av bönderna som dagsverken. Man uppförde i alla händelser Skansen Hafsfrun, som försågs med 8 kanoner och därmed kom att utgöra ett bra försvar för södra muren och det forna hamninloppet.
Sannolikt utfördes eller påbörjades även Bastionen vid Stor Cristin. Tornen Silverhättan, Norderport och Österport fick utvidgade skyttespringor och försågs med kanoner. Sparrfelt lyckades få 40-50 kanoner till Gotland, bl.a. genom att tigga till sig kanoner från örlogsfartyg som låg i Slite för att proviantera. Kanonerna fördelade han till Visby och Gotlands landsbygd. Alla torn skulle också förses med trägolv i de olika våningarna. Kanonerna på Hafsfrun kom dock aldrig till användning i krig.
