Snäckgärdsporten

Snäckgärdsporten har haft flera olika namn och har kallats Västerport, Odeport och under en tid även Fahnehjelmska porten. Porten är väl värd ett besök, inte minst sedan man kan klättra upp i tornets topp genom att ett utsiktstorn byggts inne i tornet, vilket nås genom en väktargång från Silverhättan. Från toppen har man en fin utsikt åt alla håll bl.a. ut över Nordergravar. Genomgången genom porten tillåter inte större fordon utan endast gående och cyklister.

Gamla dubbelporten blir en enkelport
När man byggde Strandmuren verkar det som man fortsatte byggandet av denna etapp ända fram till Snäckgärdsporten. Strandmuren liksom övriga delar av Sjömuren saknar nämligen arkadbågar och det gör muren mellan Silverhättan och Snäckgärdsporten också. För övriga delar av muren utfördes den gamla muren med arkadbågar. När Snäckgärdstornet började uppföras i slutet av 1290-talet (efter 1294 enligt dateringar) fanns den gamla muren redan där med en dubbelport på denna plats. Spår finns ännu kvar av den västra porten medan den östra ersattes av Snäckgärdsporten. Snäckgärdsporten är troligen den tredje äldsta porten i muren som uppfördes efter det att Gamla muren var byggd.

Västerport och Odeport
Porten kallades först Västerport. Man byggde ungefär samtidigt Norder-, Öster- och Söderport och den här porten låg i väster och det verkar rimligt och tro att man till namn ville ha även en Västerport i muren. Porten fick ingen större betydelse. Visserligen fanns bebyggelse under medeltiden, där Botaniska trädgården ligger, enligt arkeologiska undersökningar, och de boende kunde behöva ta sig ut till jordbruksmark utanför muren. Senare kallades Västerport för Odeport. Porten låg ödsligt och den murades t.o.m. igen under 1700-talet. Kanske var det då porten fick namnet efter ”öde port” som blev Odeport. Namnet kan alternativt ha kommit från det gamla gutniska order ”od” som ungefär betyder spöke. Man kanske ansåg att det spökade på platsen. Tornet kallades Odenstornet. En förekommande tolkning av namnet Odenstornet är också ”det gamla tornet”(?). Under slutet 1800-talet fick porten även namnen Fahnehjelmska porten efter dåvarande ägaren av fastigheten Tranhusgatan 51. Han bekostade på 1880-talet träbron över vallgraven utanför porten.

Kaffe, te och punsch
På 1700-talet och fram till 1885 var alltså den yttre portöppningen igenmurad i Odeport. Den öppnades i samband med restaureringsarbeten på muren. På 1840-talet och några årtionden framåt fanns sommartid en uteservering för kaffe, te och punsch i nordvästra hörnet av muren och där en del av tornets portutrymme innanför den igenmurade öppningen användes. Norr om Jungfrutornet finns en öppning i murens övre del. Enligt traditionen kom öppningen till på 1840-talet för att punschgästerna skulle få en fin utsikt mot havet. Något som knappast skulle få ske med detta världsarv idag.

Försvarssäker port
Porten i tornets ytterfasad har rännor för fällgaller. Gallret tjänade som skydd av portarna mot fientliga angrepp med till exempel murbräckor. Snäckgärdsporten hade också två parallella innervärnsmurar, en på varje sida om porten. De var flera meter höga och utgjorde ett extra skydd om fienden lyckats tas sig genom portarna.

Väktargång
Inför turistsäsongen 2009 byggdes inne i Snäckgärdsporten en utsiktsplats i flera våningar. Utsiktsplatsen nås via en väktargång från Silverhättan och en vid Silverhättan uppförd trappa. Från utsiktsplatsen har man fin utsikt åt alla håll. På utsidan av muren syns inget av det nya utsiktstornet. Virket kommer från 420 träd fällda i Buttle trakten. Projektet har tillkommit genom samarbete mellan Gotlands kommun, Gotlands Museum och Riksantikvarieämbetet.