Valdermarsmuren
(T50). Valdemarsmuren kallas den del av ringmuren som finns strax norr om Söderport. Här ser muren annorlunda ut än övriga delar av muren och på en sträcka av 40 meter utmärks muren av 13 tinnar. Enligt sägnen revs denna del av muren på order av Valdemar Atterdag då han besegrat den gotländska hären 1361 och sedan staden kapitulerat utan motstånd. Valdemar skulle ha tågat in i Visby genom muren den 4 augusti med ryttare fullt utrustade för krig. Det finns förstås olika uppfattningar huruvida detta är sant eller endast en legend.
Muren strax söder om Huset med målningar visar en stor olikhet till muren i övrigt. Den förhöjda muren har vanligen ett jämt krön men här är den 40 meter långa mursträckan från Huset med målningar och bort mot Söderport försedd med 13 tinnar. Muren tycks ha blivit återuppbyggd efter att ojämnt ha varit nerriven till marknivå (till arkadbågarna ?). Mursträckan saknar varje spår av den lägre Gamla muren med dess tinnar och skyttespringor. De 13 tinnarna med sina mellanrum är också till sin karaktär helt annorlunda än den Gamla murens tinnar. Skyttegången på mursträckan är också avvikande från den form som den förhöjda muren hade. Allt tyder på att detta avsnitt av muren är utfört senare än den förhöjda muren, d.v.s. senare än 1350-talet.
Enligt Strelows krönika från 1633 berättas att Valdemar Atterdag i en strid utanför staden den 27 juli 1361 dödade 1800 gotländska bönder. Därefter kapitulerade staden. Kung Valdemar fruktade förräderi och därför ville han inte rycka in i staden genom stadsportarna. Det kunde då också tolkas som att han inte vunnit staden genom seger. Han lät därför beordra att en del av muren skulle rivas så att han kunde rida in i staden med 11 ryttare i bredd, vilket skulle ha skett den 4 augusti 1361. Till minne av händelsen skulle han ha tvingat staden borgare att mura upp muren och förse den med 13 tinnar. Nu stämmer inte antalet tinnar med marschkolonnens bredd men det hindrar inte att det kan ligga sanning bakom sägnen. Det var inte ett helt ovanligt bruk att, under äldre tider, segraren såsom ett tecken på underkastelse krävde liknande åtgärder som att riva ner en del av en mur. Den nerrivna muren byggdes upp år1363, vilket framgår av dendrokronologiska dateringar och avslutades alltså på krönet med 13 tinnar. Att muren återuppbyggdes just två år efter Valdemar vunnit staden, stärker ganska mycket legenden att muren revs ner just under Valdemars krig 1361.
Ett något annat antagande till att muren raserades skulle kunna vara att borgarna i Visby inte direkt kapitulerade efter det att bondehären besegrats av Valdemar och hans trupper. Borgarna kanske litade på murens försvarsförmåga och att de skulle kunna klara av danskarnas förväntade attacker. Den danska hären som från början var 1800 man borde ha minskats med åtminstone flera 100-tals man efter de olika slagen mot bondehären. Först när det visat sig att danskarna lyckats gör ett ordentligt hål i muren vid Söderport fann borgarna det för gott att kapitulera. Det skulle kunna förklara varför muren inte raserades ner till grunden utan endast ner till arkadbågarna.