Swertingska kapellet och Stora kapellet

Kort bakgrund

Uppfattningarna går isär när det gäller vem som under 1300-talet lät uppföra den förhall till Visby domkyrka, som har kallats Maria kapellet, Swertingska kapellet och Stora kapellet. Det kan vara intressant att närmare studera vad olika forskare sagt i frågan och om bakgrunden till hur man kommit fram sina slutsatser. Flera forskare kopplar samman uppförandet av kapellet med det brev som bröderna Swerting skickade till påven, om att få uppföra ett kapell till Sankta Maria kyrka 1349 och att det är bröderna som bekostade kapellet. Dit hör bl.a. Hugo Yrwing, medan Gunnar Svahnström menar att kapellet inte kan ha bekostats av dessa bröder.

Färdigbyggd kyrka

Sankta Maria kyrka började byggas omkring 1170 och invigdes 1225. År 1225 är ett säkert årtal och dokumenterat. Kyrkan byggdes till i flera etapper under 1200-talet och var sannolikt färdigbygg under slutet av 1200-talet. Den hade då ännu inte fått den omdiskuterade förhallen bygg. Troligen var församlingen mycket nöjd med sin stora och fina kyrka och ansåg att den var färdigbygg.

Påvebrevet

Borgmästaren i Visby Herman Swerting hade tillsammans med borgmästaren Johannes Moop och ett antal rådmän och borgare betalat ledungspengar (krigsskatt) till den svenske kungen mot visbybornas vilja. För detta dömdes de till döden och avrättas genom halshuggning på Rolandstorget 1342 i det som kallas Visby blodbad. De två bröderna Simon och Gregor Swerting, söner till Herman Swerting, tillskrev påven Clemens VI om att i S:ta Maria kyrka få grunda ett kapell för att hedra Herman Swerting, som av många ansågs ha behandlats alldeles för grymt för sitt brott.

De begär i en s.k. supplik att få grunda ett kapell i S:ta Maria församlingskyrka i Visby till den Allsmäktiges lov och ära för den heliga jungfrun och martyren Katarina. De önskade att göra detta av omtanke om sina och sina förfäders själars frälsning. De hade förbundit sig att bekosta kapellbygget med hela sina samlade förmögenheter och tillika utlovat till kapellet med en årlig och evigt utgående summa på 30 guldfloriner, avsedda för en i kapellet tjänstgörande kaplan.

Suppliken har varit oklanderlig i sina formuleringar. Det måste också påpekas att borgmästaren Johannes Moop är helt ute ur historien enligt anteckningen i Visbyfranciskanenas årbok 1342. Påven biföll den 17 maj 1349 brödernas begäran. Biskopen hade redan tidigare godkänt deras begäran. Påven tillerkänner också bröderna Swerting och deras efterkommande patronatsrätt i fråga om kaplantjänsten, dvs. rätt att föreslå Linköpingsbiskopen lämplig kandidat till tjänsten.

Kapellet byggs

Byggandet av kapellet påbörjas omkring 1310 enligt Svahnström och omkring 1350 enligt övriga forskare. Kapellet borde vara färdigbyggt omkring 1350 eller under början av 1400-talet. Frågan är förstås här om det var den tyska församlingen som bestämde sig för att bygga till kyrkan genom att uppföra kapellet eller om det var brödernas pengar som gjorde att kapellbygget kom igång. Kapellet kom att kallas Maria kapellet efter namnet på kyrkan.

Biskops Knuts brev

Linköpingsbiskopen Knuts brev 1413 tydliggör senare verkligheten bakom suppliken. Biskopen förklarar att det avtalade, vissa kapellet byggdes för att möjliggöra en ”emenda et condigna satisfactio”, en fullkomlig och värdig upprättelse av Herman Swerting. Kapellbygget var en av de ”opera satisfactionis” som krävdes. Det var en botgärning, som föreskrives för absolution i den kanoniska rätten. I suppliken hade man framställt kapellbygget som en handling enbart av föredömlig fromhet. Genom påvebullan 1349 förvandlades frågan om Henrik Swertings upprättelse och absolution till en lokal stiftsangelägenhet, lösbar enligt den kanoniska rättens bestämmelser.

Jöran Wallin

Jöran Wallin var bl.a. superintendent på Gotland 1735-1745 och biskop i Härnösand. I sin ”Gotländske samlingar” från 1747 kommenterar han biskops Knuts brev. Han kallar kapellet för ”S:ta Maria och S:ta Katarina kapell”. Wallin var ju superintendent (motsvarande biskop) på Gotland under tio år, så han hade säkert gått in i domkyrkan genom kapellets portal åtskilliga gånger. Stora kapellet hade sedan medeltiden kallats S:ta Maria kapell, så det kan nog betraktas som självklart att Wallin hade kännedom därom. Vid den tidpunkten var knappast ädikulorna (se nedan) söndervittrade och Wallin hade sannolikt god kännedom om vilka helgon som fanns skulpterade i ädikulorna på båda sidor om portalen, S:ta Maria till vänster och S:ta Katarina till höger. Därmed hade Wallin inga problem med att koppla samman vad som stod i brevet om att kapellet var ärat till S:ta Katarina med det befintliga S:ta Maria kapellet. Därför kallade han kapellet S:ta Maria och S:ta Katarina kapell.

C G Brunius

År 1864 utkom första delen av lundaprofessorn C G Brunius »Gotlands konsthistoria» . Den innehåller en detaljerad beskrivning av Mariakyrkan, men dessutom också ett första försök till tolkning av kyrkans byggnadshistoria. Brunius anser att långhusets gotiska fönster, Köpmankoret och Maria kapellet har tillkommit i slutet av 1400-talet. Dateringen grundar han på att dessa partiers förmenta likhet med koret i Linköpings domkyrka.

Gustaf Lindström

Gustaf Lindström var bl.a. adjunkt vid Visby Högre Allmänna Läroverk  i Visby och senare professor vid Naturhistoriska riksmuseet. Lindström gav ut  sina ”Anteckningar om Gotlands medeltid Del I”, 1892, där han redogör för Herman Swertings avrättning, brödernas brev till påven och uppförandet av kapellet och därvid kallar han kapellet Swertingska kapellet.

Hans Hildebrand

Hans Hildebrand var riksantikvarie 1879-1907 och hade i den egenskapen att bevaka de antikvariska intressena vid Mariakyrkans invändiga re­staurering 1891-93. I sin bok »Wisby och Dess Minnesmär­ken», tryckt 1893, finns en redogörelse för S:ta Marias utbyggnad. Han anser att kapellets tillkomst tillsammans med de gotiska fönstren skett under mitten av 1300-talet. Han kopplar även samman bröderna Simon och Gregorius påvebrev 1349 med uppförandet av kapellet. Kanske har han påverkats av att Gustaf Lindström året innan redogjorde för Herman Swertings avrättning, brödernas brev till påven och uppförandet av kapellet.

Johnny Roosvall

Professor Johnny Roosvall har noggrant försökt att kartlägga S:ta Marias byggetapper tidsmässigt. Han kommer fram till att Swertingska kapellet byggts under åren 1349-61. Roosval ac­cepterar alltså den av Lindström och Hildebrand lanserade benämningen och därmed också kapellets samband med påvebrevet av 1349.

Erik Lundberg

Erik Lundberg, en framstående kännare av Mariakyrkans byggnadshistoria, har i flera verk skrivet om Visbys kyrkor. »Visby, kyrko­ruinerna och domkyrkan» (1934), » Visbybilder från forntid och hansevälde» (1939) och i det stora verket »Byggnadskonsten i Sverige under medeltiden 1000-1400» (1940). Han har först kommit fram till samma årtal för uppförandet av Swertingska kapellet som de tidigare nämnda forskarna, men ändrar sig senare och menar att kapellet uppfördes i två etapper. Den första skulle omfatta en mindre del av kapellet och den andra etappen skulle ha kommit igång tack var brödernas påvebrev 1349.

Gunnar Svahnström

Gunnar Svahnström känd gotlandsforskare och landsantikvarie på Gotland. Svahnström har skrivit en rad verk bl.a. ”Visby under tusen år”, 1984, ”Måleri på Gotland 1530-1830″, och Visby domkyrka, 1978 och 1986.  Svahnström har bidragit med omfattande forskning inte minst kring kyrkorna på Gotland. I sitt verk om Visby domkyrka 1978 går han emot tidigare forskare och hävdar att de alla har fel när det gäller tidpunkten för uppförandet av Swertingska kapellet.

Punkt 1.
Svahnström menar att kapellet började byggas omkring 1310, huvudsakligen baserat på många likheter i masverk, ornamentik och figurframställning mellan Uppsala domkyrka och Swertingska kapellet och att kapellet därför bör ha påbörjats direkt efter det att domkyrkan färdigställts, och inte 40 år senare, samt att det fanns ett nära samband mellan kyrkorna genom att gotländska stenarbetare uppenbarligen utfört mycket av detaljerna i Uppsala domkyrka.

Punkt 2.
Svahnström menar vidare att kapellet inte kan ha bekostats av bröderna Swerting. Ett så stort kapell kan inte en familj ha haft möjlighet att finansiera.

Punkt 3.
Tidpunkten för uppförandet av kapellet omkring 1350 verkar inte rimlig enligt Svahnström, eftersom digerdöden (pesten) härjade och brandskattning av Valdemar Atterdag stod för dörren.

Punkt 4.
Spår i det skulpturala utförandet av S:ta Katarina, det helgon som kapellet skulle helgas åt saknas i kapellet. Svanhström kommenterar tyvärr inte de figurer som borde ha funnits i de två ädikulorna som finns på båda sidor om portalen till kapellet.

Punkt 5.
När det gäller påvebrevet och bröderna Swertings utlovade bekostning av ett kapell, menar Svahnström att det avsåg uppförandet av Köpmankoret, även kallat Lilla kapellet och numera Hansakoret.

Punkt 6.
Svahnström berör inte brödernas löfte om att årligen betala 30 guldfloringer för att finansiera en kaplan för kapellet.

Svahnström argumentation om att kapellet inte var uppfört av bröderna Swerting accepterades av de flesta och Swertingska kapellet blev efter 1978 i stället Stora kapellet.

Hugo Yrwing

Hugo Yrwing var docent och historiker och har publicerat en rad olika verk bl.a. om Gotland, Gotlands medeltid (Gotlandskonst, Visby 1978), Visby – hansestad på Gotland (Gidlund, Stockholm 1986). I Fornvännen 32-1991 ”Varför Mariakyrkans stora sydkapell i Visby inte kallades Swertingska kapellet under medeltiden” menar Yrwing att Svahnström har fel i sitt påstående om vem som bekostade kapellet och tidpunkten för uppförandet. Yrwing bemöter Svahnström olika argument enligt nedan.

Punkt 1.
Yrwing anser att det mycket riktigt finns likheter mellan kapellet och Uppsala domkyrka, men det behöver innebära att kapellet började byggas omkring 1310 utan kan lika gärna ha påbörjats senare t.ex. omkring 1350.

Punkt 2.
När det gäller brödernas ekonomiska styrka menar Yrwing att bröderna utlovade hela sin samlade förmögenhet samt att bekosta en kaplan med 30 guldfloriner för all framtid, vilket vittnar om god ekonomi.

Punkt 3.
Att digerdöden skulle stoppa ett så viktigt pågående kyrkbygge som kapellet verkar inte troligt enlig Yrwing.

Punkt 4.
Kapellets portal inramas av två strävpelare med två ädikulor. Ädikulan till vänster innehåller kyrkans egen patrona, S:ta Maria, eftersom kapellet tillhörde Mariakyrkan. I ädikulan till höger inplacerades däremot den i påvebullan 1349 bekräftade patronan för Swertingstiftelsen, den heliga jungfrun och martyren Katarina. Det är dessa figurer som Yrwing påstår att de båda ädikulorna från början innehållit. Den högra ädikulan var dock helt bortvitrad, enligt en teckning från 1851 och nyhöggs vid renoveringen kring sekelskiftet 1900. Yrwing påtalar också att Jöran Wallin omnämner kapellet 1747 som S:ta Maria och S:ta Katarinas kapell.

Punkt 5.
Yrwing menar att det Svahnströms framhåller om att bröderna Swertings påvebrevet avsåg bekostande av del lilla koret Köpmanskoret inte verkar sannolikt. För att uppföra denna lilla utbyggnad hade påven inte behövts tillfrågas, utan att ett godkännande från biskopen hade varit tillräckligt. Yrwing anser att det mesta sannolika är att Köpmanskoret bekostades av rådmannen Henrik Munter och hans syster Heseke enligt ett testamente från 1427 (Yrwing), för att förböner skulle läsas gällande syskonen Munter och deras vänner. Kapellet kom senare att kallas Köpmankoret och numera Hansakoret.

Punkt 6.
När det gäller den årliga utbetalningen av 30 guldfloriner för att bekosta en kaplan för att sköta om kapellet, har Yrwing vidare undersökt hur det blev med det årliga underhållet. Det visade sig att bröderna och senare släkten verkligen betalade 30 guldfloriner för en kaplan ända fram till år 1477, alltså omkring 125 år efter byggstarten av Swertingska kapellet. Detta år kom det klagomål att ”vikarian (ung böner) efter salig herr Herman Swerting inte lästs och hållits”, vilket i sin tur berodde på att pengarna inte längre betalats ut. Bröderna hade flyttat från Visby till Lübeck. Simon Swerting hade spelat en betydelsefull roll i Lübeck som rådman och borgmästare. Han avled 1388. Han hade tre döttrar, alla gifta med lybeckborgare, och en son som hade patronatsrätt till tjänsten vid Swertingvikarian. Gregorius hade slagit sig ned i Stralsund och där haft en ledande ställning som rådman och borgmästare. Han tros ha avlidit 1394.

Sammanfattning och slutsatser

Eftersom endast ett fåtal årtal kan verfieras är det svårt att dra säkra slutsatser om byggtiden för kapellet och därmed om bröderna verkligen bekostade uppförandet. Men här följer en utvärdering utifrån de uppgifter som finns redovisade och med kommentarer.

Punkt 1.
Den tidpunkt som Svahnström anger som byggstart för kapellet, omkring år 1310, kopplat till tiden direkt efter Uppsala domkyrkas färdigställande tycks som ett tvivelaktig påstående, eftersom den går emot alla här övriga forskares angivna tidpunkt som är omkring år 1350. Svahnström tar fasta på en del likheter som finns mellan Uppsala domkyrka och kapellet vad gäller vissa detaljer, framför allt masverk i fönster. Samtidigt konstaterar han att för själva portalen finns inga direkta likheter med Uppsala. Motiven för att förlägga tidpunkten för uppförandet till 1310 känns inte särskilt övertygande. När Svahnström fastlagt tidpunkten till detta årtal kan uppförandet inte ha bekostats bröderna Swerting. Svahnström argumentation i övriga berörda punkter nedan tycks då bli att försvara den valda tidpunkten.

Punkt 2.
Svahnström dömer också ut brödernas ekonomiska förmåga att bekosta kapellet utan att egentligen känna till deras ”samlade förmögenhet”. Många Visbybor hade gjort sig stora förmögenheter under de goda åren med lönsam handel som pågick ända in på 1300-talet, vilket mycket väl kunde gälla också borgmästare Herman Swerting och hans familj. En möjlighet finns ju också att församlingen bidrog med pengar till en del av byggkostnaden.

Punkt 3.
När det gäller pestens inverkan på möjligheten att bygga, kan konstateras att professor Roosvall inte ser några hinder, för han menar att kyrkans mittskeppsmurar uppfördes (för att få kyrkan att se ut som en basilika) under perioden 1362 -1423, alltså under perioden då pesten härjade och förmodligen ännu också Atterdag. Dessutom borde det under tiden för kapellets byggande funnits gott om kunnig arbetskraft i staden , eftersom ringmuren var färdigbyggd och inga kyrkbyggen pågick i Visby.

Punkt 4.
Märkligt är det att, som Svahnström också framför, man inte kan se några säkra spår av S:ta Kataraina i kapellet, eftersom det var till hennes ära som kapellet skulle uppföras. Å andra sidan finns det heller inga spår av S:ta Katarina i Köpmanskoret. Nu menar Yrwing att ädikulorna på båda sidor om portalen innehöll figurer av S:ta Maria resp. S:ta Katarina. Något underligt är det att Svahnström in berört eller kommenterat dessa vilka figurer som skulle ha kunnit funnits skulpterade i ädikulorna. Det fanns en teckning av dansken S. Abildgaard, gjord år 1753 av portalen, som tyvärr inte är tillräckligt detaljerad för en analys, och när man restaurerade portalen år 1900 var åtminstone den högra helt sönderfrätt.

Punkt 5.
Det lilla kapellet, Köpmanskoret, är inte särskilt stort och inte heller särskilt utsmyckat. Att bygga detta har sannolikt inte kostar så mycket att det skulle motivera bröderna att satsa hela sin församlade förmögenhet och att påven skulle tillfrågas om tillstånd. En sådan liten uppoffring av bröderna skulle heller sannolikt inte bedömas som tillräckligt för att sona faderns brott och ge honom upprättelse och absolution. Här är det svårt att låta bli att inte göra en viss jämförelse med kungamördaren Anckarström och familjens efter mordet stora ekonomiska insats för att sona hans brott genom att uppföra Löfwenströmska sjukhuset.

Punkt 6.
Brödernas löfte till påven att årligen betala 30 guldfloriner till en kaplan för att sköta om kapellet kan rimligen inte avse ett så litet kapell som Köpmanstornet, utan bröderna måste redan ha haft klart för sig att det skall byggas ett stort kapell, som kräver skötsel av en kaplan. Den här frågan om kaplanen är inte oväsentlig för bedömning av helheten när gäller vem som bekostade kapellet, och ändå har inte Svahnström berört denna del. Om man gör ett överslag om vad släkten Swerting under de omkring 125 åren betalade för kaplanen uppgår beloppet till omkring 6,7 miljoner kronor i dagens penningvärde.

Det är knappast någon tvekan om slutsatsen. Även om Stora kapellet är ett inarbetat namn för kapellet så borde det ändå kallas Swertingska kapellet. Det är tack vare bröderna Swerting som vi idag kan njuta av detta fina kapell.